Married Women's Property Act 1870 var en brittisk lag, en parlamentsakt, införd 1870.Wroath, John (1998). Until They Are Seven, The Origins of Women's Legal Rights. Waterside Press. ISBN 1 872 870 57 0. Det var den första reform som luckrade upp en makes förmyndarskap över sin hustru: förmynderskapet avskaffades inte, men gifta kvinnor fick rätten att bestämma över ärvd egendom och sin egen lön.

Bakgrund Sedan medeltiden hade gifta och ogifta kvinnor radikalt olika lagliga rättigheter i England. En ogift kvinna eller änka räknades som en feme sole och blev liksom en man myndig vid 21 års ålder, varpå hon fick rätt att förfoga över sin egendom. När en kvinna gifta sig ställdes hon däremot under coverture, det vill säga förmynderskap, något som radikalt förändrade hennes rättigheter.

En gift kvinna stod under sin makes förmynderskap, på samma sätt som ett barn. Hon räknades inte som en separat medborgare i juridiskt avseende. Hon hade ingen rätt att representera sig själv i domstol, stämma eller bli stämd, upprätta ett kontrakt eller skriva under ett juridiskt dokument, utan sin makes tillstånd, och hennes namnunderskrift var inte bindande utan hennes makes tillstånd. Hon hade tekniskt sett rätt att ärva och äga egendom i eget namn, men hon kunde inte förfoga över sin egendom utan sin makes tillstånd: all hennes egendom blev automatiskt hennes makes då hon gifte sig, den egendom hon mottog under äktenskapet gick automatiskt in på hennes makes namn, och hon kunde inte använda sina egna pengar utan hans underskrift. En äkta make hade laglig rätt att till exempel förbjuda sin hustru att arbeta. Det enda undantaget var hennes hemgift. Det enda sättet för en gift kvinna att inte hamna under förmynderskap var att upprätta ett äktenskapsförord, men sådana var mycket dyra, och i praktiken bara tillgängliga för de allra rikaste.

Äktenskapslagarna kritiserades första gången på allvar i samband med Caroline Nortons skilsmässa, som ledde till Custody of Infants Act 1839. Under 1850-talet började förmyndarskapslagen ifrågasättas av den framväxande första vågens feminism när kvinnororörelsen organiserade sig i England, 1854 väckte Barbara Bodichon den offentliga debatten i frågan. Hon fick stöd av en del progressiva män, och år 1868 lades ett reformförslag slutligen fram i parlamentet. Efter en lång kampanj infördes slutligen, två år senare, Married Women's Property Act 1870.

Lagen Married Women's Property Act 1870 tillförsäkrade kvinnor rätten att själva förfoga över egendom de ärvde, eller pengar de tjänade med eget arbete. Denna egendom skyddades inte bara från en äkta make, utan skulle inte heller kunna beslagtas av hennes makes kreditorer för att betala hans skulder. En gift kvinna kunde därmed för första gången äga egendom separat från sin make utan ett äktenskapsförord. Hon blev också skyldig att försörja barnen från sin egendom, en skyldighet endast mannen tidigare haft.

Reformen luckrade upp förmyndarskapet, men det avskaffades inte; en gift kvinna betraktades fortfarande som omyndig, och kunde fortfarande inte representera sig själv inför domstol. Hon fick utökade rättigheter över egendom, men inte fullständig rätt egendomsrätt: hon fick inte kontroll över all egendom, enbart över egendom som antingen ärvdes eller lön hon tjänade på eget arbete: en gift kvinna kunde till exempel fortfarande inte köpa och sedan förfoga över ny egendom. Hon kunde heller inte ärva egendom värd mer än ett visst belopp från en person hon inte var släkt med, utan att det hamnade under makens kontroll.

Efterspel Reformen var kontroversiell, och oppositionen kritiserade den för att gynna äkta par som ägnade sig åt kriminalitet och för att skapa konflikter inom äktenskapet.

Lagen ersattes av Married Women's Property Act 1882.

Referenser

Kategori:1870 i Storbritannien Kategori:Brittiska lagar Kategori:Politikåret 1870 Kategori:Första vågens feminism i Storbritannien