Eva-Lisa Bengtson, född 1932, död 2018, var en svensk hbtqi-aktivist och feminist. 1964 startade hon, tillsammans med vännen Erika Sjöman, Transvestia - den första kända klubben för transpersoner i Sverige och i slutet av 1970-talet var hon med och grundade Kvinnohuset på Snickarbacken i Stockholm. Hon var också drivande i flera andra organisationer med fokus på transpersoners, kvinnors och lesbiskas rättigheter som exempelvis Lesbisk front, Benjamin, RFSL Stockholm och Club Golden Ladies. Tillsammans med en grupp transpersoner och allierade drev Eva-Lisa, i slutet av 1990-talet frågan om att RFSL skulle inkludera transpersoner, vilket till slut skedde 2001.
Transvestia Eva-Lisa och Erika Sjöman, som träffats genom insändare i porrtidningen Raff, startade klubben Transvestia 1964. Namnet tog de från den amerikanska transvestittidningen med samma namn som gavs ut av Virginia Prince. Till en början fungerade Transvestia som en brevklubb där personer som svarat på Eva-Lisa och Erikas annonser i porrtidningen Piff blev hopparade så att de kunde brevväxla med varann. Efter ca ett år började de arrangera mindre träffar i Stockholm, bland annat hos Eva-Lisas frisör Madame Loulou som hade sin salong på Hantverkargatan 40. Efter stängning släpptes de in för att kunna göra sig fina i salongen och sen var det fest en trappa upp där frisören hade sin lägenhet.
Den första lite större tillställningen hölls på Nederländska ambassaden i Stockholm. Den blivande psykiatrikern Lars Ullerstam som gett ut skandalboken De erotiska minoriteterna hade träffat Eva-Lisa under RFSUs samtalsserie Sexualiteten och Samhället på ABF 1965 och eftersom han hade en kontakt på ambassaden kunde de släppas in i den pampiga byggnaden. Den mest permanenta lokalen klubben förfogade över var en dansstudio på Östgötagatan 23 som klubbmedlemmarna kallade för Spegelsalen på grund av den stora dansspegeln som täckte en av väggarna. Där arrangerade de sina fester under ungefär ett år innan deras kontrakt blev uppsagt. Efter det hölls träffar och fester i olika lägenheter runtom i staden fram till 1969 då klubben lades ner. Medlemmarna bestod av en brokig skara transvestiter, transsexuella (ordet transperson började användas runt år 2000 i Sverige), fetischister och kulturarbetare.
FPE-NE 1966 reste en av Transvestias medlemmar – Anette Hall, till Los Angeles och träffade farmakologen och transvestitaktivisten Virginia Prince. Anette blev medlem i Princes Foundation for Full Personality Expression (FPE eller Phi Pi Epsilon) – en organisation för så kallade heterosexuella transvestiter. Tillsammans med en grupp i Stockholm och representanter för Norge och Danmark startade hon en nordisk del av organisationen med namnet Full Personality Expression – Northern Europe (FPE-NE). Även om Eva-Lisa var med och startade FPE-NE kände hon snart sig obekväm med föreningens strikta regler för medlemskap som bland annat innebar att man inte fick vara transsexuell, homosexuell eller kvinna. Därför rörde hon sig snart bort från denna nya organisation som på kort tid blivit den största gruppen för transpersoner i Sverige.
Jerry’s damklubb 1969 startade Vivi ”Jerry” Astroy och hennes partner Märta Möller Jerry’s damklubb i en källarlokal på Folkungagatan 93. Klubben riktade sig till ”Homosexuella damer” men välkomnade även flera av de transpersoner som inte kände sig hemma i FPE-NE. Dessa fick till och med en nyckel till lokalen så att de kunde förfoga över den själva under en egen kväll i veckan. På Jerry’s damklubb tog sig Eva-Lisa rollen som dörrvakt då folk var tvungna att ringa för att bli hämtade och insläppta vid porten och sen eskorterade över gården och ner i källarlokalen. Efter att lokalen på nyårsafton 1971 lånats ut till ett gäng som med sitt festande stört de boende blev Jerry och Märta utslängda och i med det stängdes Jerry’s damklubb för gott.
Grupp Viktoria och Lesbisk front 1971 gick Eva-Lisa med i klubben Diana som tillsammans med Kretsen blev RFSL Stockholm 1972. Där arbetade hon, som många andra medlemmar, bland annat bakom baren på lokalen Timmy på Timmermansgatan 24. När kvinnorna, som en reaktion på mansdominansen i föreningen, bildade Grupp Viktoria 1973 gick hon med. I linje med homorörelsens nya idé om öppenhet som väg till frigörelse deltog Grupp Viktoria i demonstrationer med lesbiska slagord, föreläste om lesbisk identitet i skolor och genomförde en rad spektakulära aktioner. I februari 1975 gjorde de exempelvis en aktion på porrklubben Pussycat club. Då klubben, efter att FN deklarerat 1975 som Kvinnoåret, döpt sin lesbiska sexshow till Kvinnolåret ringde gruppen till klubben. Under förevändningen att de var en möhippa som ville fira sin väninna bad de att få boka platser närmast scenen. Under showen kastade sig sedan Eva-Lisa och hennes vänner upp på scenen, ropade slagord och rullade ut en banderoll där det stod ”SLUTA FÖRNEDRA LESBISKA KVINNOR”.Både publik och medverkande i showen drog ner dem från scenen men en pressfotograf i publiken dokumenterade hela händelsen och intervjuade också Grupp Viktoria efteråt. Dagen efter publicerades en stor artikel i Aftonbladet med rubriken ”Upplopp på porrklubb”.
Efter ökad kontakt med andra lesbiska grupperingar i Sverige samt i de nordiska grannländerna bytte Grupp Viktoria namn till Lesbisk front hösten 1975. Inom Lesbisk front var Eva-Lisa del i basgruppen Olydia och tog ofta rollen som sekreterare under mötena.
Kvinnohuset På hösten 1976 tog Lesbisk front initiativ till ett möte i deras lokal på Hallandsgatan 40 till vilket de bjöd in andra kvinnogrupper i staden. Det blev starten på föreningen Kvinnohusgruppen och arbetet med att starta ett kvinnohus i Stockholm. Efter tre år, en uppslitande konflikt där några kvinnor bröt sig ut och startade Alla kvinnors hus och ett intensivt renoveringsarbete som Eva-Lisa var en viktig del av, kunde Kvinnohuset öppna sin verksamhet på Snickarbacken 10 på Östermalm. Där var det aktivt fram till 1995 då man på grund av minskat ekonomiskt bidrag från kommunen flyttade till en mindre lokal på Blekingegatan 67 B på Södermalm.
Kvinnohusets uteslutning av transsexuella Runt 1990 började boken The Transsexual Empire: The Making of the She-Male (1979) spridas inom feministiska och lesbiska kretsar i Sverige. I den formulerades konspirationsteorin som gick ut på att transsexuella kvinnor egentligen var män som ville nästla sig in i kvinnoseparatistiska rum för att kunna begå övergrepp. Under möten och i interntidningen Kvinnohusbladet 1994 startade en debatt som handlade om transsexuellas rätt att vistas på Kvinnohuset. De som försvarade Eva-Lisa (för Eva-Lisa var den enda öppna transkvinnan i föreningen) framhöll att hon ju varit med sedan start och bokstavligt talat byggt upp rörelsen. Men 1996 fick Eva-Lisa via brev besked att hon uteslutits ur Kvinnohuset efter beslut av styrelsen.
Lash och Golden ladies Trots 90-talets transfoba strömningar fanns grupperingar som inkluderade Eva-Lisa och andra transpersoner och som tog ställning mot Kvinnohusets exkluderande av transkvinnor. Bland annat var läderklubben Lash tydliga med att de välkomnade alla kvinnor och transpersoner till sina fester. Club Golden ladies välkomnade också Eva-Lisa och gruppen blev en viktig plats för henne i mer än 25 år. Bland annat tog hon även här rollen som sekreterare.
Benjamin Eva-Lisa var med i starten av Club Benjamin (senare Föreningen Benjamin) - Sveriges första förening för transsexuella som grundades på initiativ av Gustaf Salonius. Framförallt engagerade hon sig, under 90-talet, i gruppens transmän och ansvarade för att de höll kontakt, fick information om framsteg inom transmedicin och träffades. Hon brevväxlade också med flera av dem under lång tid.
Historieskrivning och arkiv Under den senare delen av sitt liv var Eva-Lisa mycket engagerad i att bevara, sammanställa och förmedla queer och feministisk historia. Under mer än 50 år samlade hon material i form av mötesanteckningar, brev, foton, tidskrifter etc. till ett unikt arkiv över sitt liv som aktivist. Genom artikelserier i RFSL Stockholms tidning På gång samt genom att bistå forskare, studenter, författare och museer med information och material från arkivet tillgängliggjorde hon queer och feministisk historia för fler. Eva-Lisas arkiv finns idag på Queerrörelsens Arkiv & Bibliotek i Göteborg där det är tillgängligt för forskning.
I takt med att transpersoner fick fler rättigheter uppmärksammades Eva-Lisas arbete inom rörelsen. 2010 fick hon ta emot RFSLs Hedersregnbåge och 2014 RFSL Stockholms Gamla Hjältars pris.
Eftermäle Eva-Lisas gärning har lyfts upp av konstnären Sam Hultin i projektet Eva-Lisas monument som bland annat innehåller stadsvandringar i Eva-Lisas fotspår.
Vid hennes bortgång hyllades hon som en ikon och förgrundsgestalt av RFSL:s tidigare förbundsordförande Ulrika Westerlund för nämnda insatser och för hennes arbete i kvinnorörelsen och Lesbisk front.
2020 gjorde skådespelaren och journalisten Aleksa Lundberg en radiodokumentär om Eva-Lisa.
2025 kom Sam Hultins bok Eva-Lisas monument – berättelsen om en transpionjär ut på Brombergs förlag.
2025 delades det första Eva-Lisastipendiet ut till Dyke March Stockholm. Stipendiet består av 10 000 kronor samt ett diplom illustrerat av konstnären Edith Hammar och går till en person eller grupp som arbetar i Eva-Lisas anda.
Källor
Kategori:kvinnor Kategori:Födda 1932 Kategori:Avlidna 2018 Kategori:Svenska feminister Kategori:Svenska HBTQ-aktivister Kategori:Projekt HBTQI