miniatyr|280px|Ett urval religiösa symboler
Religions- och trosfrihet är en rätt för medborgare att fritt bestämma över sin religiösa eller annan övertygelse och över hur övertygelsen ska utövas, inklusive rätten att inte ha några övertygelser och att stå utanför religiösa samfund. Religions- och trosfriheten omfattar även en ateistisk övertygelse. Religionsfriheten kan ses både som en universell rättighet, och som en angelägenhet mellan staten och den enskilde. Det senare synsättet innebär att staten inte har rätt att med lagstiftning eller med ingripanden, inskränka den enskildes rätt till religionsfrihet, med vissa förbehåll. Det förra synsättet innebär att det även är en angelägenhet mellan individer.
Religionsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna, och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen (inkorporerad i svensk författningssamling som SFS 1994:1219), artikel 9 Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.
Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.
Jämförbara rättigheter är yttrandefrihet och mötesfrihet.
Omfattning
Religionsfriheten omfattar människor som tror på alla slags religioner. Den omfattar även icke-religiösa övertygelser, vilket exempelvis kan vara pacifism eller ateism, men även en rad andra trosuppfattningar.
Religionsfriheten innebär rätten att ha, välja, byta och lämna en religion. Den innebär också att alla ska ha rätt att utöva sin religion och att ingen ska bli diskriminerad på grund av religion. Varje individ har dessutom en rätt att inte behöva berätta vilken religion man har. Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 18.4, ska staterna respektera föräldrars rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin religion eller trosuppfattning.
Religionsfrihet skyddar inte enbart religiösa övertygelser/handlingar. Religions- och trosfriheten skyddar människor som har och utövar olika former av trosuppfattningar. Rätten att inte ha en uppfattning om trosfrågor skyddas också. Enligt Europadomstolen betyder begreppet tro (belief),”views that attain a certain level of cogency, seriousness, cohesion and importance” eller ”a coherent view on fundamental problems”. Traditionella, icke-traditionella och nya religiösa trosuppfattningar skyddas liksom icke-religiösa livsåskådningar såsom ateism, agnosticism, humanism och pacifism. Exempel på trosuppfattningar som har nekats skydd av Europadomstolen är däremot en stark personlig motivering att sprida aska efter kremering hemma och en tro på aktiv dödshjälp. (Citat från Europadomstolen: Campbell and Cosans v. United Kingdom (Ser A.) No 48 1982 ECHR, paragraf 36; samt X. v Tyskland App. no. 8741/79 (1981) 24 D& R 137)
Religions- och trosfrihetens olika dimensioner
Religionsfrihet har flera olika dimensioner som beskrivs i olika internationella överenskommelser och skyddas av olika konventioner. Två genomgående aspekter av religionsfrihet som kan kopplas till olika fri- och rättigheter är: forum internum och forum externum. Forum internum avser rätten att tänka tankar eller ha övertygelser i sitt eget sinne och ges ett ovillkorligt skydd mot tvång i artikel 18(2) av den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (IKMPR). Med forum externum menas de yttre uttrycken för religion, något som i vissa fall kan begränsas enligt artikel 18(3) av IKMPR.
Staten har ett ansvar att respektera, skydda och främja följande sju dimensioner av religionsfrihet:
1. Frihet att anta, byta och lämna sin religion eller övertygelse.
Friheten att välja religion och lämna en religion har historiskt varit en kontroversiell frihet, särskilt i stater som hävdat ett religiöst mandat för sin regim. Snarare än att anta att människor värdesätter vissa trosuppfattningar eller religioner, så bygger den här friheten på att människor själva ska ha möjlighet att söka sin tro och ändra sig. Möjligheten att anta, byta eller lämna en religion eller övertygelse kan sägas utgöra fundamentet för andra mer utåtriktade aspekter av religionsfrihet. Utan friheten att hålla eller ändra uppfattning i trosfrågor är det svårt eller omöjligt att utöva andra närliggande fri- och rättigheter.
Friheten att byta eller lämna religion har hotats från olika håll internationellt. Flera stater förbjuder människor från att tillhöra, byta eller lämna vissa religioner och i många länder förekommer hot och våld mot människor som gör det. Hinder för att byta religion kan återfinnas i familjerättsliga lagar, administrativa processer och handlingar kopplat till byte av religion kan i vissa fall vara kriminaliserade. Det kan även finnas ett socialt tryck på konvertiter eller deras barn.
2. Frihet att utöva en religion eller övertygelse Alla har frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning. Rätten att utöva får under vissa omständigheter begränsas. Rätten att utöva är mångfacetterad och inkluderar rättigheter för både individer och kollektiv som tillsammans utövar sin religion eller tro.
Enligt forskning från Pew Forum bor 70% av världens befolkning i länder där staten eller grupper i samhället kraftigt begränsar medborgarnas religionsfrihet.Global Restrictions on Religion Pew Research Center, 17 december 2009 Följande rättigheter lyfts fram internationellt:
- att fira gudstjänst eller samlas i anslutning till en religion eller övertygelse och att bygga, etablera och underhålla lokaler för det ändamålet
- att etablera religiösa och humanitära institutioner samt välgörenhetsinstitutioner
- att tillverka, införskaffa och använda föremål och material som är nödvändiga för ritualer och sedvänjor, inklusive att följa en viss diet
- att skriva, ge ut och sprida relevanta publikationer,
- att lära ut en religion/livsåskådning i lokaler lämpliga för ändamålet samt att etablera teologiska seminarier eller skolor
- att söka och ta emot frivilliga finansiella och andra bidrag
- att utbilda, utnämna, rösta fram eller genom successionsordning välja lämpliga ledare, präster och lärare,
- att observera och fira religiösa högtider och vilodagar,
- att kommunicera med individer och samfund i religiösa frågor på nationell och internationell nivå,
- att uppvisa religiösa symboler inklusive att bära religiös klädsel.
Dessa rättigheter nämns i följande texter: UN Declaration on the elimination of all forms of intolerance and discrimination based on religion or belief, Article 6 (1981 Deklarationen), samt UN Human Rights Committee General Comment 22 samt OSSE Vienna Declaration 1989 par 16
3. Frihet från tvång Enligt ICCPR Article 18 (2) och UN Human Rights Committee, General Comment 22 (5)innebär religions- och trosfrihet att alla har rätt till frihet från tvång som förhindrar deras möjlighet att ha eller anta eller lämna en religion eller övertygelse. Hot, våld, diskriminering och straffrättsliga åtgärder förbjuds. Frihet från tvång gäller även individens frihet att välja hur den egna trosutövningen ska utformas, och att inte tvingas delta i annan trosutövning.
4. Frihet från diskriminering Diskriminering på grund av tro eller övertygelse är förbjuden. Förbudet gäller diskriminering mot både teistiska och ateistiska trosuppfattningar samt icke-traditionella, minoritetsreligioner och nya religioner eller trosuppfattningar. Staten måste genomföra effektiva åtgärder för att förhindra och eliminera sådan diskriminering i samhället. Detta enligt ICCPR Article 2, 5, 26 och 27; 1981 Declaration of the General Assembly Article 2,3 och 4; UN Human Rights Committee, General Comment No.22 (2)
Internationellt är diskriminering på grund av religion eller övertygelse omfattande med allvarliga konsekvenser för människors tillgång till hälsovård, utbildning och arbete och för våld i samhället.
5. Föräldrarnas rätt, barnens rätt Enligt Barnkonventionen, Artikel 14 (2), har föräldrar rätt att ge sina barn religiös och moralisk uppfostran i enlighet med föräldrarnas trosuppfattning. Detta ska göras på ett sätt som är förenligt med barnets växande kapacitet att själv ta ställning. Samtidigt som Barnkonventionen, Artikel 14 (1), anger att Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Enligt 1981 Declaration of the United Nations General Assembly Article 5General Assembly A/RES/36/55 25 November 1981 har föräldrarna rätt att styra livet i familjen enligt sin religion, vidare har varje barn rätt att ha tillgång till undervisning i religions- och övertygelsefrågor i enlighet med vårdnadshavarens önskemål och ska inte tvingas delta i undervisning om religion eller övertygelse mot vårdnadshavarens önskemål, med barnets bästa som underliggande princip. Utövandet av en religion eller övertygelse får inte skada barnets fysiska eller mentala hälsa eller utveckling. Åldersgränsen för Barnkonventionen är 18 år.
Denna frihet för föräldrarna att välja religiös fostran åt sina barn, har en problematisk relation till barnens egen rätt till religionsfrihet och frihet från religiöst tvång. Många teokratiska länder har ett straffbelagt förbud mot att avfalla från religionen, vilket gäller även barn som tvingats in i religionen, något som dock inte stöds av FN:s mänskliga rättigheter.
Internationellt tvingas miljontals barn från religiösa minoriteter delta i konfessionell religionsundervisning om majoritetstron, vilket bryter mot föräldrarnas rätt enligt Barnkonventionen.
6. Rätten att vägra Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter ingår rätten att vapenvägra i religions-, övertygelse- och samvetsfriheten. Internationellt fängslas vapenvägrare fortfarande av flera stater och Europadomstolens hållning i frågan är oklar. Andra former av rätten till att vägra erkänns av många stater. Frågan är omdebatterat på EU nivå i relation till hälsovårdsfrågor (till exempel abort, preventivmedel och livets slutskede/aktiv dödshjälp) och till samkönat äktenskap. Förutom vapenvägran är detta ett relativt nytt område och det är svårt att veta hur Europadomstolen kommer att ställa sig till gränsdragningar i framtiden.
7. Arbetstagare och arbetsgivare Arbetsgivare bör visa en rimlig flexibilitet i relation till arbetstagares trosuppfattningar och behov av att kunna utöva sin tro på arbetsplatsen. Vad som anses rimligt varierar kraftigt mellan olika typer av arbetsgivare, arbetsplatser och tjänster och i relation till olika former av trosutövning. Arbetstagarens frihet att lämna sin anställning vägs också in.
Religionsfrihet internationellt
Enligt forskning från oberoende forskningsinstitutet The Pew Forum bor 70% av världens befolkning i länder där staten eller andra aktörer i samhället kraftigt eller mycket kraftigt begränsar medborgarnas religionsfrihet. Länderna med sämst religionsfrihet är enligt Pew Forums forskning: Statliga begränsningar: Saudiarabien, Iran, Uzbekistan, Kina, Egypten, Myanmar, Maldiverna, Eritrea, Malaysia, Brunei. Andra aktörer begränsar religionsfriheten: Irak, Indien, Pakistan, Afghanistan, Indonesien, Bangladesh, Somalia, Israel, Sri Lanka, Sudan, Saudiarabien. Nordkorea ingick inte i studien på grund av brist på tillförlitligt information, dock anses landet har en mycket svår situation när det gäller statliga begränsningar i religionsfriheten.