miniatyr|Inför Uefa Champions League-finalen 2017 mellan Real Madrid och Juventus på Millennium Stadium. Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, över Uefa Europa League och Uefa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen för mästarlag till Uefa Champions League.
Formatet, som har ändrats flera gånger genom åren, består av ett seriespel följt av ett slutspel. Före seriespelet är det flera kvalomgångar, även om de flesta klubbarna i seriespelet är direktkvalificerade. Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalomgångar för att ta sig till seriespelet. Vilka länder som får ha direktkvalificerade klubbar och var olika klubbar går in i kvalet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen (för till exempel säsongen 2025/26 tog man alltså hänsyn till de fem säsongerna från och med 2019/20 till och med 2023/24).
När turneringen drog igång i mitten av 1950-talet och under många år framöver var det dock en ren utslagsturnering. Gruppspel infördes först säsongen 1991/92, och utökades efter det kraftigt. Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, och senare tredje- och fjärdeplacerade, klubbar från de högst rankade länderna. Vilka länder som får ha med fler klubbar än mästarklubben avgörs av ländernas Uefa-koefficient. Gruppspel avskaffades och ersattes av seriespel säsongen 2024/25.
I det ursprungliga utslagsformatet, och därefter i det slutspel som följt på grupp- eller seriespel, har klubbarna mötts hemma och borta medan finalen alltid har avgjorts i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0, och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.
Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i Uefa Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Europa League samt får representera Europa vid Interkontinentala cupen och världsmästerskapet i fotboll för klubblag.
Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 20 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2025. Engelska klubbar har varit näst bäst med 15 finalvinster och elva finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 15 finalvinster och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.
De åtta stjärnorna som syns på logotypen för turneringen motsvarar de åtta fotbollsklubbarna som medverkade i den första upplagan av turneringen i dess moderna format år 1992. Dessa klubbar var Rangers, Marseille, AC Milan, IFK Göteborg, Club Brugge, Porto, CSKA Moskva och PSV.
Historia miniatyr|Jacques Ferran. miniatyr|stående|Uefa Champions Leagues pokal. Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefas första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.
Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa med vänskapsmatcher runt om i Europa.
Representanter för 16 klubbar bjöds in av L'Équipe till ett möte den 2–3 april 1955 och tidningens föreslagna regler antogs enhälligt. Därefter reagerade Uefa, som kontaktade Fifa för att få ett godkännande av den nya turneringen, vilket man fick. Uefa beslutade att anordna turneringen vid ett möte den 21 juni 1955.
Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3, och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris. Real Madrid vann turneringen även de följande fyra säsongerna.
Under turneringens första säsonger dominerade klubbar från södra Europa (Spanien, Portugal och Italien) och det var först säsongen 1966/67 som en klubb från norra Europa tog hem titeln, i form av skotska Celtic. Vid det laget hade antalet deltagande klubbar växt från 16 till drygt 30, och från och med säsongen 1967/68 och drygt 20 år framåt bestod huvudturneringen av ett slutspelsträd med 32 klubbar som spelade fyra utslagsomgångar före finalen. På 1970-talet och första halvan av 1980-talet tog klubbar från Nederländerna, Västtyskland och England hem titeln under 15 raka säsonger.
Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985 mellan italienska Juventus och engelska Liverpool.
Gruppspel infördes säsongen 1991/92, med åtta klubbar indelade i två grupper med vardera fyra klubbar, där gruppsegrarna gick direkt till final. Nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen för mästarlag till Uefa Champions League (även om prefixet "Uefa" inte användes officiellt under den säsongen). Säsongen efter det gick gruppsegrarna och grupptvåorna till semifinal, som spelades som enkelmöten på gruppsegrarnas hemmaplan.
Antalet klubbar i gruppspelet utökades säsongen 1994/95 från åtta till 16, och dessa delades in i fyra grupper med fyra klubbar vardera. För första gången var några klubbar direktkvalificerade för gruppspelet. De två bästa i varje grupp gick vidare till kvartsfinal, som spelades som dubbelmöten liksom semifinalerna. Den säsongen, och de två nästföljande, fick ligamästarna från lägre rankade länder inte vara med ens i kvalet utan fick nöja sig med spel i Uefacupen.
Gruppspelets omfång utökades igen säsongen 1997/98, från 16 till 24 klubbar. Det var nu sex grupper med fyra klubbar vardera, och förutom gruppsegrarna gick bara de två bästa grupptvåorna vidare till kvartsfinal. En stor nyhet denna säsong var att de åtta högst rankade länderna fick ha med sina ligatvåor i turneringen, vilken därmed inte längre gjorde skäl för sitt namn.
miniatyr|Spelare i Milan firar segern i Uefa Champions League-finalen 2003. Bara två år senare, säsongen 1999/00, skedde nästa utökning. Från och med den säsongen omfattade gruppspelet åtta grupper med fyra klubbar vardera; totalt 32 klubbar. Ettan och tvåan i varje grupp, totalt 16 klubbar, gick vidare till ett andra gruppspel som innehöll fyra grupper med fyra klubbar vardera. De två bästa i varje grupp i det andra gruppspelet gick vidare till kvartsfinal. Till denna säsong fick de tre högst rankade länderna ha med fyra klubbar vardera, medan länderna rankade på plats fyra till sex fick ha med tre klubbar och länderna rankade på plats sju till 15 fick ha med två klubbar.
Det andra gruppspelet avskaffades säsongen 2003/04 och i stället gick gruppsegrarna och grupptvåorna till åttondelsfinal. En förändring i kvalet genomfördes säsongen 2009/10, då man införde separata kval för ligamästare och icke-mästare. Från och med säsongen 2015/16 fick föregående säsongs vinnare av Uefa Europa League en plats i turneringen och det maximala antalet klubbar från ett land utökades från fyra till fem.
Ett par förändringar som gjorde det svårare att kvala in till gruppspelet genomfördes säsongen 2018/19, då dels de fyra högst rankade länderna fick fyra platser vardera i gruppspelet och dels föregående säsongs vinnare av Uefa Europa League garanterades en plats i gruppspelet.
På grund av covid-19-pandemin sköts större delen av slutspelet säsongen 2019/20 upp från våren 2020 till augusti samma år. Alla matcher från kvartsfinal och framåt spelades då som enkelmöten på neutral plan i Lissabon inför tomma läktare. Fördröjningen ledde till att säsongen 2020/21 kom igång senare än vanligt och alla matcher i kvalomgångarna spelades som enkelmöten inför tomma läktare. Den säsongens final flyttades med kort varsel från Istanbul till Porto för att göra det möjligt för finalklubbarnas supportrar att se matchen på plats.
miniatyr|Inför en match mellan Sevilla och FC Köpenhamn säsongen 2022/23. Säsongen 2021/22 avskaffades bortamålsregeln, som hade gällt i alla dubbelmöten i hela turneringen sedan säsongen 1970/71.
Turneringen genomgick en stor förändring säsongen 2024/25. Då avskaffades gruppspelet till förmån för ett seriespel med 36 klubbar, fyra fler än antalet som hade varit med i gruppspelet de föregående säsongerna. Två av de nya platserna gick till de två länder vars klubbar hade gjort bäst ifrån sig under den föregående säsongens europaspel (European Performance Spots). Med så många klubbar i en serie var det inte möjligt för alla klubbar att möta alla de andra, utan det bestämdes att klubbarna skulle spela åtta matcher mot åtta olika motståndare, vilka lottades fram. De åtta bästa klubbarna i serien kvalificerade sig direkt för åttondelsfinal, medan klubbarna på plats 9–24 gjorde upp i dubbelmöten om de åtta kvarvarande platserna.
Sedan införandet av gruppspel säsongen 1991/92 har klubbar från "de fyra stora" länderna (Spanien, England, Italien och Tyskland) varit helt dominerande – 61 av 68 finalklubbar har kommit från något av dessa länder till och med 2025. Paris Saint-Germains seger säsongen 2024/25 var den första för en klubb från något annat land sedan säsongen 2003/04, då Porto vann.
Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i grupp- eller seriespelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar i grupp- eller seriespelet – dock inte under samma säsong (Beşiktaş, Fenerbahçe, Galatasaray och İstanbul Başakşehir).
Milano och Manchester är de enda städerna med två klubbar som har vunnit turneringen (Inter och Milan respektive Manchester United och Manchester City) medan London är den enda staden med tre klubbar som har gått till final (Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur). Ytterligare två städer har haft två klubbar i final – Belgrad (Partizan Belgrad och Röda stjärnan) och Madrid (Real Madrid och Atlético Madrid). Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år, och det två gånger (2014 och 2016). Båda gångerna var det Real Madrid och Atlético Madrid som möttes.