Pornografi i Sverige har en minst 100-årig historia. Pornografi sågs fram till 1971, i alla former av distribution och konsumtion, som ett sedlighetsbrott, och distributionen skedde därför diskret. Lagen innefattade strikta regler omkring innehållet, baserat på uppfattningar om "god smak".

Långt tidigare hade Sverige setts som ett land av sexuell frihet. I samband med 1960-talets sexuella revolution ökade spridningen av erotiskt och pornografiskt material (inklusive i herrtidningar och i rena porrtidningar som Private och Piff), och 1971 tog sedlighetslagen kring bort. 1970- och 1980-talet präglades först av total frisläppthet, därefter av ökat politiskt motstånd och att barn- och våldspornografi förbjöds. Sedan 1990-talet har internationellt producerad internetpornografi tagit över branschen, och Sverige har förvandlats till en konsument utan större egen produktion.

Tidigt 1900-tal

Nya medier, censur, avgränsningar Under perioden som sträcker sig från cirka 1910-talet fram till efterkrigstiden påverkades film, tidning och litteratur markant av lagen gällande sårande av tukt och sedlighet. 1911 präglades all offentlig film av förhandscensur medan tryckt material prövades i efterhand. Namnet på censuren som riksdagen gav av rörliga bilder fick namnet biografförordningen och samma år stiftades Statens biografbyrå, som arbetade med att kontrollera det som visades på offentlig plats. Överskridande av lagen straffades med böter och eller fängelsestraff. Tidens normer gjorde det svårt för filmer som exempelvis visade ett bart ben att bli godkänt. Tryckerier disponerade samtidigt granskningsexemplar som skickades till lokala tryckfrihetsombud där innehållet bedömdes. Ifall ombudet ansågs sårande av tukt och sedlighet skickades det vidare till justitiedepartementet, därefter justitieministern följt av justitiekanslern för eventuell rättslig prövning.

Konsumtion av pornografi var mycket begränsad utifrån kön, klasstillhörighet och ålder, och då barn, kvinnor och arbetsmän ansågs svagare skulle de skyddas mer än andra. Den gemensamma viljan att undanhålla pornografi från den mer sårbara målgruppen resulterade i en självreglerande marknad. Detta betyder att förlag ställde ultimatum till distributörerna; ifall de publicerade problematiska nummer förlorade de rätten att sälja förlagets egna tidningar som stämde mer överens med samhällets syn på sexualitet. Självregleringen och masskritiken gjorde det svårt för osedliga tidningar att överleva på marknaden. Bojkotten resulterade i att exempelvis tidningen med namnet "Getingen" släppte sitt sista nummer 1913. Mellan 1911 och 1922 förbjuds 1500 filmer. Anledningen till att just film skulle förhandsgranskas handlade om att film ansågs skadligare än andra medier vilket är ett synsätt man fortfarande kan se spår av i vår moderna syn på sexualitet.

Yttrandefrihet miniatyr|Exempel på ett "fransk vykort" cirka 1920. Eftersom pornografi till stor del är en debatt om yttrandefrihet är det viktigt att känna till yttrandefrihetens grunder i Sverige. Redan under 1700-talet försvann censuren i Sverige, vilket betyder att media inte längre behövde godkännas av staten. År 1766 kom den första tryckfrihetslagstiftningen, vilket betydde att författare/tryckare fick ge ut vilka texter de ville.

Tryckfriheten förutsatte att det fanns en ansvarig utgivare som skulle kunna dömas i efterhand, ifall verket bröt mot tryckfrihetsförordningen. Sverige var det första landet i världen att anta en sådan lag, och denna är del av dagens svenska yttrandefrihet. Den mycket tidiga och revolutionerande lagen trädde ur och in i kraft, fram tills att det blev en grundlag i slutet av 1991. Därför kunde pornografi fortfarande drabbas av förhandscensur under tidigt 1900-tal.

Olika former Pornografin under tidigare 1900-tal kan delas in i två olika kategorier: tryckta alster och grafiskt explicita skildringar. Tryckta alster kan i sin tur delas in i fyra underkategorier; skämttidningar, nudisttidningar, sexualupplysningstidningar och pinupptidningar. 1910-talets pornografi dominerades klart och tydligt av skämttidningar, medan nudisttidningar och pinuptidningar inte förekom förrän cirka 1930. Skämttidningarna var sällan sexuellt explicita men gjorde klart och tydligt anspråk på det förbjudna.

Det skrevs mycket om det nesliga i bland annat homosexualitet och prostitution, samtidigt som man detaljerat beskrev var och hur man teoretiskt hade möjligheten att uppleva detta. Delar av befolkningen började nu gravitera mot pornografin på ett väldigt avståndstagande, men nyfiket sätt.

Mellankrigstidens nya rättigheter

1921 blev ett viktigt år i den svenska historien. Allmän rösträtt infördes och gifta mäns förmyndarskap över kvinnor försvann. Detta påverkade alla aspekter inom svensk konsumtion, där kvinnor är inte längre var beroende av männen för att kunna bedriva affärer eller arbeta. Därmed möjliggjordes pornografin och andra typer av masskonsumtion. Billigare tryckteknik och nya filmmedier gjorde pornografin mer lättillgänglig. I det privata förekom det visning av korta, löpande pornografiska filmer. Samma år, 1921, föll den första domen mot en sådan visning, vilken till skillnad från tidigare alster innehöll närbilder av könsorgan och sexuella akter. Det finns dock även äldre explicita skildringar som bevarats, till exempel franska vykort där sexuellt umgänge tydligt visualiserades men utan närbilder.

Under andra världskriget låg samhälleligt fokus på den svenska försvarsandan. Visningar av pornografi skedde dock sannolikt fortlöpande på biografer och i andra lokaler.

1950-talet

Folkhem och sexualundervisning I samband med den ekonomiska expansionen under efterkrigstiden kunde folk vända blicken från blott överlevnad till njutning. Detta resulterade i att antalet förlag som utgav pornografi fördubblades under perioden mellan 1956 och 1967. Porrbranschen expanderade under denna tid, i direkt relation till rekordåren inom Sveriges välfärdsstat. Lagen om sårande tukt och sedlighet fanns fortfarande kvar, men gränsen för vad som betraktades som porr börjar långsamt bli svårare att dra.

1955 infördes obligatorisk sexualundervisning i Sverige, efter politiskt arbete bland annat från RFSU, och delar av statens rätt att censurera film ströks. Formuleringar som "förråande" och "upphetsande", vilket styrde vilka filmer som skulle sållas bort, ändrades till "skadligt upphetsande" och "förleda till förbrytelse". Alltså kunde inte filmer censureras ifall de inte var direkt skadliga att konsumera. 1950-talets vilja att liberalisera omkring sexualiteten föranledde därför den senare legaliseringen av pornografi.

Den svenska synden

Under 1950-talet väckte svenskarnas liberala syn på nakenhet stort internationellt intresse, och begreppet "den svenska synden" föddes. Bilder från filmen Hon dansade en sommar, med unga Ulla Jacobssons bröstvårtor, gav stora rubriker och fick stor internationell spridning. Kvinnors egna heterosexualitet tog stor plats i debatten, vilket bäddade för den sexuella revolution som under 1960-talet skulle bryta ut i ungdomskulturens USA. Mellan 1950 och 1960 reste många amerikanska och europeiska journalister till Sverige för att rapportera om Sveriges naturliga syn på sexualitet, något som i deras hemländer fortfarande var mycket kontroversiellt.

Den svenska synden oroade folk starkt, eftersom man inte visste vad som skulle ske ifall den skyltades utåt. Detta resulterade i att den svenska synden kom att påverka Sveriges politik i flera decennier framåt. Den utländska kritiken mot svensk "lössläppthet" replikerades med uttalanden som "vi har jämställdhet – ni har dubbelmoral!" Detta syftade på Sveriges vilja att inte mörka sexualitetens olika uttryck – inklusive i pornografi – något andra länder tenderade att göra.

Den svenska synden var dock inte enbart negativ för landets självbild. Regissören Joe Sarno intresserade sig för filmen Jag är nyfiken – en film i gult och lockades att resa till Sverige och 1967 skapa Jag – en oskuld. Under 1960-talet började man även använda den svenska synden som en marknadsföringstrategi, vilket gav viss effekt.

1960-talet

Experiment och liberalisering Under 1960-talet blev pornografin mer explicit och utmanande, och man kan även beskriva den som experimentell i jämförelse med det man sett förut. Olika syn på pornografi växte fram, där en gren hävdade att branschen endast gynnade medelålders medelklassmän och orsakade stor skada för kvinnor, barn och äldre som kom i kontakt med den grova typen. En annan gren hävdade dock att pornografin bidrog till frigörandet av sexualiteten. Man ville uppnå en sexuell frigörelse, fri från fördomar. Målet var att skammen kring sexualitet – oavsett form och utseende – skulle försvinna.

Liberaliseringen på 1960-talet hade koppling till tryckfriheten, vilket ledde till politisk debatt. Politikerna behövde förhålla sig till bilden omvärlden hade om landet, och man ville inte ses som för konservativ, samtidigt som oron var omfattande för pornografins risker. Ständigt växande distributionskanaler blev under tiden allt svårare att hantera. Staten hade inte längre resurser att stoppa spridningen av pornografi, vilket ledde fram till en kompromiss; man fick tillverka pornografi så länge den inte syntes i det offentliga, för att förhindra att de som inte ville se pornografi råkade utsättas för det.

Kvinnor, unga, herrtidningar Under 1960-talet började kvinnor ta större plats inom en bransch traditionellt sedd som tillverkad för män och av män. I april 1966 publicerade Nina Estin sitt första nummer av Expedition 66, den första porrtidningen direkt riktad mot kvinnor. I ett utdrag ur Statens offentliga utredningar från 1969 kan man tydligt se hur pornografin ansågs göra störst skada för barn och ungdom; "Särskilt varnar man för att barn och ungdom, som ofta av en slump eller av nyfikenhet kommer i kontakt med dessa alster, exempelvis genom specialaffärernas skyltning, kan få en felaktig inställning till sexuallivet och till det motsatta könet." Denna tankegång är allmänt accepterad ännu 50 år senare.

Under decenniet utvecklades en ny typ av tidningen – herrtidningen. I en tidsanda där Playboy och ett mer öppet förhållningssätt kring sexuella uttryck på film, inkluderade tidningar som Lektyr (startad 1923 av Saxon & Lindström) och FIB aktuellt (sammanslagning av flera tidningar) alltmer konkurrera om sina mestadels manliga läsare med bilder och bildsviter på lätt- eller avklädda kvinnor. Med tiden höjdes den explicita karaktären på bilderna, och under de kommande decennierna kom bildmaterialet att bli tydligt pornografiskt.

Filmen 491

År 1963 släpptes filmen 491, i regi av Vilgot Sjöman inspirerad av Lars Görlings roman med samma titel. Filmen totalförbjöds av Biografbyrån, med motiveringen att den var "förråande", "skadligt upphetsande" och stred emot lagen sårande av tukt och sedlighet. Eftersom filmen detaljerat gestaltade våldsamma sexuella handlingar, inklusive våldtäkt, brottslig homosexualitet och prostitution, tog man särskild hänsyn till ungdomen i sitt totalförbud. Detta visade sig dock inte vara helt problemfritt rent politiskt, och man redigerade om filmen.

Efter ett par borttagna scener kunde man släppa filmen, då med 15-årsgräns. Senare vände sig Sjöman till Biografbyrån och hävdade att filmen skulle få visas i oklippt skick, vilket gick igenom 1975.

Filmen 491 brukar ses som startskottet för processen att plocka bort lagparagrafen om sårande tukt och sedlighet, något som i sin tur släppte pornografin fri.

År 1965