höger|miniatyr| Hungersnödens utbredning hösten 1921. Hungersnöden i Ryssland 1921–1922 (på ryska го́лод в Пово́лжье, hungern i Volga-området) var en allvarlig hungersnöd i den ryska sovjetiska federativa socialistiska republiken som började tidigt på våren 1921 och varade hela 1922.
Hungersnöden uppskattas ha skördat 5 miljoner offer och drabbade främst områdena runt floderna Volga och Ural, och kannibalism kan ha förekommit. Orsakerna låg i kombinationen av den ryska revolutionen, ekonomisk krigföring av ententen och ryska inbördeskriget, som förvärrades av ett järnvägssystem som saknade tillgång till bränsle och inte kunde distribuera mat effektivt.
Det torra året 1921 förvärrade situationen till en nationell katastrof. Hungern var så allvarlig att man åt utsädet hellre än att så. Hjälporganisationer var ibland tvungna att ge mat till järnvägspersonalen för att få sina varor transporterade. miniatyr|275x275px| Ryska inbördeskrigets europeiska del 1918–19. Ryssland hade genomgått sex och ett halvt år av krig, både första världskriget och inbördeskriget 1918–20, varav det senare utkämpades inom landets gränser. Ryska inbördeskriget uppskattas ha skördat 7–12 miljoner offer, de flesta civila. Under inbördeskriget så blockerade ententen handel och hjälpinsatser till Sovjetryssland. Röda korset i Sverige hindrades av England från att skicka en ångbåt avsedd för undernärda barn. Blockaden varade fram till första handelsavtalet med Storbritannien, 1921.
Båda sidor i ryska inbördeskriget 1918–21, såväl bolsjevikerna som de vita, hade tagit mat från bönderna, dels för att försörja sina arméer och anhängare, dels för att förstöra fiendesidans försörjning. Den bolsjevikiska regeringen hade rekvirerat leveranser från bönderna mot liten eller ingen ersättning. Detta ledde till att bönderna drastiskt minskade sin produktion. De bönder (kulaker) som kunde höll tillbaka sitt överskott för att sälja på den svarta marknaden.Carr, EH, 1966, The Bolshevik Revolution 1917–1923, Part 2, p. 233.Chase, WJ, 1987, Workers, Society and the Soviet State: Labour and Life in Moscow 1918–1929 pp. 26–27.Nove, A, 1982, An Economic History of the USSR, p. 62, cited in 1920 skärpte Lenin kravet på matrekvisition från bönderna.
Inledningsvis avvisades all hjälp utifrån Sovjetryssland. American Relief Administration (ARA), grundad av Herbert Hoover (då statlig tjänsteman under president Wilson, senare handelsminister och 1929 president) för att hjälpa offren för svält under första världskriget, erbjöd hjälp till Lenin 1919, under förutsättning att de hade full kontroll över det ryska järnvägsnätet och delade ut mat opartiskt till alla. Lenin ansåg detta vara en inblandning i ryska inrikesfrågor och vägrade.
Lenin blev till slut övertygad - av hungersnöden, Kronstadt-upproret, storskaliga bondeuppror som Tambov-upproret och av att någon tysk generalstrejk aldrig kom till stånd - att lägga om sin politik både in- och utrikes. Den 15 mars 1921 förordnade han den "nya ekonomiska politiken". Svälten bidrog också till att skapa en öppning mot väst: Lenin släppte in hjälporganisationerna. Krigshjälpen behövdes inte längre i Västeuropa, och ARA hade en organisation inrättad i Polen för att lindra den polska hungersnöden som började vintern 1919–1920.
Omfattning Hungersnöden var som värst från hösten 1921 till våren 1922, men den märktes av redan hösten 1920 och pågick ännu under större delen av 1923.
Enligt officiell statistik drabbades 35 guvernement, från södra Ural till Krim-halvön inklusive Basjkirien, Kazakstan, Tatarstan och södra Ukraina, men hårdast guvernementen Samara och Saratov längs floden Volga. I hela området bodde 90 miljoner människor. Antalet som drabbades av svälten uppges till allt mellan 16 och 40 miljoner, enligt officiell sovjetisk statistik 28 miljoner. Se även avsnittet nedan om dödssiffran.
Hjälparbete miniatyr|252x252px| Den norska polarforskaren och diplomaten Fridtjof Nansen hedrades med Nobels fredspris 1922, delvis för sitt arbete som högkommissionär för hjälparbetet i Ryssland. Första världskriget hade pågått sedan sommaren 1914 och ett hjälparbete för omsorg om krigsfångar och återuppbyggnad hade pågått i flera år. Genom Röda Korset kunde de krigsfångar, som var invalider och inte längre kunde bli fientliga soldater, återföras till sina hemländer. Mellan centralmakterna och Ryssland skedde den utväxlingen via neutrala Sverige. På plats i Ryssland leddes arbetet sedan 1915 av Elsa Brändström, som först i juli 1920 återvände till Sverige. I början av 1920 hade "Hjälpkommittén för krigsfångar i Sibirien" bildats i Stockholm, som på hösten 1920 fick tillstånd av Sovjet att sända ut tre delegater som i Moskva och i Sibirien delade ut pengar, kläder och medikamenter för att underlätta den kommande vintern. Elsa Brändström höll föredrag i Sverige och samlade in två miljoner kronor till kommittén.
Nationernas förbund grundades 10 januari 1920 och i april samma år kallades polarforskaren Fridtjof Nansen till att börja hjälpa krigsflyktingarna. Han utnämndes 1 september 1921 till NF:s högkommissionär för krigsflyktingar och såg bland annat till att 1922 börja utfärda Nansenpass till statslösa flyktingar. En märklig omständighet är, att Elsa Brändström och Fridtjof Nansen aldrig råkades.
USA var neutralt under krigets första år. Amerikaner i London hade hösten 1914 bildat en Commission for Relief in Belgium (engelska) för frivilligt bistånd till Belgien, under ledning av gruvingenjören Herbert Hoover, som var en skicklig organisatör och 1929 skulle bli USA:s president. Efter att USA i april 1917 hade inträtt i kriget, bildades i augusti 1917 United States Food Administration (engelska) med Hoover som ledare. Dess uppgift var att säkra livsmedelsförsörjningen, bland annat genom att köpa upp och beredskapslagra spannmål. När kriget var avslutat, inrättades i februari 1919 American Relief Administration (ARA, engelska) under ledning av Hoover. Dess uppgift var att stödja återuppbyggnaden i Europa. Mycket av hjälpen gick till den nybildade republiken Polen.
I slutet av april 1921 hade sovjetiska rådet för arbete och försvar (engelska) antagit en resolution om "kampen mot torkan". I maj och juni inledde Lenin uppköp av mat från utlandet. Man importerade 1 miljon ton spannmål för 92,6 miljoner guldrubel ur statens guldreserver, men mängderna räckte inte för att mätta arbetarbefolkningen och än mindre till bönderna. Fördelat på 25 miljoner invånare, skulle det bli bara 40 kg bröd per person. Samtidigt köpte bolsjevikregeringen ånglok från svenska Nohab för 200 miljoner guldrubel. Den 18 juni 1921 inrättades en Centralkommission för hjälp åt de hungrande (CK Pomgol, engelska) under ledning av Michail Kalinin och alla delar av samhället mobiliserades för frågan. Den 26 juni 1921 publicerade Pravda en artikel om hungersnöden i Volga-området och angav att den var allvarligare än hungersnöden 1891. I Lenins samlade skrifter finns en anteckning från början av juli, där han funderar över att man borde ta en halv miljon svältande ungdomar och skicka som armé mot det ännu självständiga Ukraina, där det fanns rika bönder och skördar.
I ett öppet brev till alla nationer, daterat den 13 juli 1921, beskrev författaren Maksim Gorkij en misslyckad skörd som hade lett landet till hungersnöd.Bartlett, Charles. "U.S. Food Relief for Communists?", Enquirer and News, Battle Creek, MI, 2 August 1962 Den 2 augusti 1921 vädjade Vladimir Lenin tillsammans med Gorkij i ett öppet brev till "alla ärliga europeiska och amerikanska folk" att "ge bröd och medicin"."A century ago America saved millions of Russians from starvation", The Economist, 11 november 2019
(Redan i början av april 1921 hade Gorkij vädjat om hjälp åt Rysslands vetenskapsmän och konstnärer. Det var då oklart om han var lojal eller i opposition mot bolsjevikregeringen. Hela året ryktades att han skulle resa genom Finland och Sverige till Tyskland och Frankrike för att vädja om hjälp, men endera myndigheterna eller sjukdom höll honom kvar. Hans hustru höll dock ett föredrag om nöden i Stockholm den 19 augusti. I oktober kom den sjuklige Gorkij till Helsingfors och den 4 november till Stockholm, varifrån han fortsatte söderut mot Tyskland.)
Herbert Hoover svarade omedelbart och förhandlingar med Ryssland ägde rum i Lettlands huvudstad Riga. En europeisk insats leddes av den berömda polarforskaren Fridtjof Nansen genom Internationella kommittén för ryskt hjälparbete (ICRR)
Hoovers ARA hade redan fördelat mathjälp i hela Europa sedan 1914. Efter att tyskarna invaderade Belgien 1914 inrättade Hoover den belgiska hjälpkommittén för att lindra den förödelse och svält som följde. När första världskriget expanderade växte ARA, och spred hjälpsändningar i Frankrike och Tyskland från 1914 till 1919.Masters, Ann V. "Herbert Hoover's Humanitarian Corp Plans 32nd Reunion", Bridgeport Sunday Post (Bridgeport, Connecticut), 18 April 1965 p. 5 1920 och 1921 tillhandahöll den ett dagligt mål mat till 3,2 miljoner barn i Finland, Estland, olika ryska regioner, Lettland, Litauen, Polen, Ukraina, Tjeckoslovakien, Österrike, Ungern och Armenien. När hjälpsändningarna till Ryssland inleddes, planerade man att föda cirka en miljon ryska barn under ett helt år."American Relief Administrating", Indiana Evening Gazette, 25 October 1921 Andra organ som American Friends Service Committee, British Friends' War Victims Relief Committee och Internationella Rädda Barnen, med British Save the Children Fund som den största bidragsgivaren, deltog också senare.; Luke Kelly, British Humanitarian Activity and Russia, 1890-1923 (Palgrave Macmillan, 2017), pp. 159-211. Som historikern Douglas Smith skriver skulle livsmedelshjälpen sannolikt hjälpa till att "rädda det kommunistiska Ryssland från ruin"."The Russian Job: The Forgotten Story of How America Saved the Soviet Union from Ruin", Amazon review
Amerika var det första landet som svarade och Hoover utsåg överste William N. Haskell till att leda American Relief Administration (ARA) i Ryssland. Inom en månad var fartyg lastade med mat på väg till Ryssland. Den främsta bidragsgivaren till den internationella hjälpinsatsen skulle vara American Relief Administration (ARA), grundad och ledd av Hoover.Smith, Douglas. The Russian Job, Farrar, Straus and Giroux (2019) Trots att planen var att ordna mat till en miljon människor, mestadels barn, livnärde man inom ett år mer än tio gånger fler.Ramsey, W. Howard. "Two Hundred Americans Return Victorious From War On Russian Famine and Pestilence", News-Journal, (Mansfield, Ohio), 11 Aug. 1923 p. 7
ARA krävde full kontroll över hur hjälpen skulle fördelas och att mat skulle ges utan hänsyn till "ras, tro eller social status", ett villkor som angavs i avsnitt 25 i Riga-avtalet. Amerikanska talesmän sa att de också ville bygga magasin i Ryssland, skrev journalisten Charles Bartlett och förväntade sig att ha full tillgång till dem för att försäkra sig om att maten fördelas rätt.Bartlett, Charles. "U.S. Food Relief for Communists?", Enquirer and News, Battle Creek, MI, 2 August 1962
Hoover krävde också att Ryssland skulle använda delar av sitt guldinnehav för att betala kostnaderna för hjälpinsatsen. Han lyckades få 18 miljoner dollar från det ryska ledarskapet, 20 miljoner dollar från den amerikanska kongressen, 8 miljoner dollar från den amerikanska militären och ytterligare pengar från amerikanska välgörenhetsorganisationer, sammanlagt cirka 78 miljoner dollar.Bartlett, Charles. "U.S. Food Relief for Communists?", Enquirer and News, Battle Creek, MI, 2 August 1962 Efter att avtalet slutligen undertecknades i Riga, satte USA upp sitt första kök i Petrograd, där 1,6 miljoner människor redan hade svultit ihjäl.