Alma Charlotte Svanhild Braathen, född 27 februari 1906 i Gällö i Revsunds församling i Jämtland, död 26 juni 1967 i Sundsvall, var en svensk journalist och författare. Hon arbetade många år på Dagens NyheterDödsruna i Sundsvalls Tidning 1967-06-26.. minnen.sundsvall.se. Läst 12 januari 2016. under signaturen Brodjaga. Hon uppmärksammades bland mycket annat för sina intervjuer och reportageresor i 1930- och 1940-talets Europa.
Biografi Bakgrund, uppväxt och studier Alma Braathen var dotter till disponenten Olaf (Ola) A. Braathen (1875–1949) och Margaretha (Greta), född Olsson (1879–1959). Fadern var född i södra Norge och kom 1894 som 19-åring till Sundsvall.
miniatyr|Hovids sågverk. Foto efter gammalt vykort mellan 1900 och 1930. Föräldrarna gifte sig 1904 och flyttade till Hovids sågverk"Alnö sågverkshistoria" Hovids sågverk. på Alnön utanför Sundsvall, när Ola Braathen blivit disponent där 1905. I familjen fanns tre barn: Carin född 1904, Alma född 1906 och Sten född 1908. Familjen musicerade ofta tillsammans, fadern på fiol, brodern på gitarr och Alma på både fiol och piano.
Ola Braathen köpte 1918 Johannesnäs ångsåg och lastageplats alldeles invid Hovid. Men högkonjunkturen under första världskriget följdes av en djup ekonomisk kris i början av 1920-talet och många sågverk gick i konkurs, så även Johannesnäs i november 1921.
Barndom och ungdom Alma Braathens barndom sammanföll med träpatronernas guldålder och hennes tonårstid sammanföll med sågverksindustrins nedgångsperiod i början av 1920-talet. Hon var 15 år när faderns företag gick i konkurs.
Alma Braathen berättade i jubileumsnumret av Sundsvalls Tidning 30 januari 1941 om sin barndom och ungdom, då hon kallades Vilden. I hennes efterlämnade papper finns ett manus till en flickbok med titeln Noddy Vildes syndaregister, där hon under signaturen Spaltslaven livligt och utförligt skildrar de äventyr hon berättade om i tidningsartikeln 1941. Flickboksmanuset består av 65 maskinskrivna A4-sidor indelade i 13 kapitel med talande rubriker som Salongspolonäs och dans på timmerstockar, En apa stormar sågverkspipan, Arga hästar, blixtrande lekstugor och gungande fönsterbleck, En stållina griper in i ett människoöde. Manuset är troligtvis skrivet under hennes tid som frilansare åren 1929–1934, och hon kunde enligt Birgit Petersson varit inspirerat av Lisa Eurén-Berners Fröken Sprakfåle som kom ut 1932. En annan inspirationskälla kan även ha varit Ester Blenda Nordströms flickböcker.
Alma Braathens alter ego Noddy Vilde skildrar i dagboksform flickskoleinteriörer, lärarinnor, drömmar om cirkusliv som akrobat, skolhushållet där hon bor och som styrs av en älskad mormor, en mamma som kommer på sporadiska besök, en mycket frikostig pappa, baler och danstillställningar. Men även mycket pojkaktiga och livsfarliga lekar på timmerstockar, tjuvåkande efter slädar, klättringar i kyrktorn och sågverkspipor, varvid en klättring längs en uppsliten lina slutade med ett fall där hon allvarligt skadade sin rygg och därefter tvingades sluta med all gymnastik.
Den allvarliga klättringsolyckan beskriver Braathen även i Ivar Ljungquists bok om Dagens Nyheter 1954, och att hon efter fallet slutade i andra ring och vid 17 års ålder sändes till Norge för att föra ett stillsammare liv hos den norska kvinnosakskämpen Katti Anker Møller,Ljungquist , Ivar, 1922-1946. Ur Dagens Nyheters historia, del III, Stockholm 1954, s 254. som var mor till Mix Anker Møller, gift med Alma Braathens kusin Otto Braathen.
Hos Katti Anker Møller i Norge miniatyr|Porträtt av Katti Anker Møller 1914. I februari 1923 kom Alma Braathen till Katti Anker Møller på Thorsø herrgård vid Fredrikstad för vila och konvalescens efter sin fallolycka. Vid den tiden var Katti Anker Møller en av Norges mest kända, radikala kvinnosakskämpar, och engagerade sig särskilt för de ogifta mödrarnas situation. Tillsammans med sin svåger stortingsmannen Johan Castberg drev hon igenom en lag som gav utomäktenskapliga barn rätten att ärva sin far och även bära hans namn. Hennes hjärtesak var att moderskap skulle vara frivilligt och hon kämpade därför för fri abort, preventivmedel, sexualupplysning och andra reformer. På Thorsø mötte Alma Braathen Katti Anker Møllers syster Ella Anker.
Alma Braathens vistelse på Thorsø herrgård fick henne att bestämma sin livsbana, sitt mål i livet: att genomföra Katti Anker Møllers idéer i Sverige genom att slå sig på tidningsbanan och bli journalist. Men först ville hon läsa på och sätta sig in i saken. Det gjorde hon genom att läsa och samla på tidningsklipp efter återkomsten från Norge i början av maj 1924. Det är tidningsklipp dels med norskt ursprung, främst från socialliberala Dagbladet och Norges kvinder, dels ur den svenska radikala och liberala veckotidningen Tidevarvet, Fogelstadsgruppens språkrör, som bevakade den norska kvinnokampen och beskrev dess förbindelser med och motsvarigheter i Sverige.
Den första artikeln i Alma Braathens klippbok är ett referat av Lulli Lous föredrag om Katti Anker Møller på ett kvinnomöte i Katrineholm. Andra klipp är bland andra Ella Ankers artikel om Ragnhild Jølsen, som är främst känd för sina starka skildringar av kvinnor och deras sexualitet. Klippboken domineras av artiklar om kvinnofrågor, men här möter också andra ämnen och rymmer även resultaten av Alma Braathens första journalistiska uppdrag för Sundsvalls Tidning hösten 1924.
Yrkesliv varvat med studier Alma Braathen påbörjade sin journalistbana efter att hon hade fått två dikter publicerade i liberala Sundsvalls Tidning 1923 under signaturen Seraggio av italienskans "selvaggio", som betyder "vilden", vilket var vad hon kallades både hemma och i skolan.
Sundsvalls Tidning I november 1924 vågade hon gå upp till redaktionen för att efterfråga journalistiska uppdrag hos redaktör Olof Alström. Hennes första uppdrag var att skriva om stadens yrkes- och lärlingsskolor. Alma Braathen fortsatte att skriva artiklar och dikter i tidningen på olika teman som skolor, sorg, framtidsfantasier och skilsmässor. 22 december 1924 publicerades hennes tvåspaltiga artikel Katti Anker Möller - en livsbild och ett blad ur de norska kvinnornas historia och med ett fotografi. Alma Braathens sympati för Katti Anker Möller märks tydligt i artikeln, men hon är ändå saklig och upplysande, helt i linje med den socialliberala tidningens politiska program, som bland annat utmärktes av ett starkt nykterhetsengagemang.
I mars 1925 publicerades Alma Braathens artikel Våra sjuksköterskor under hennes eget namn. Där redogör hon utifrån sina egna erfarenheter som patient och som intervjuande journalist för sjuksköterskornas villkor, de långa arbetspassen, nattjänstgöringen, den låga ersättningen, de stora avdelningarna, jäktet och de dåliga sjuk- och pensionsvillkoren. Hon påtalar även att en man säkert skulle kräva betydligt högre lön för ett lika krävande och tidsödande yrke. Hon avslutar artikeln med en uppmaning till enskilda, styrelser och myndigheter att avhjälpa de brister hon påtalar. Strax efter publiceringen uppsöktes hon av en deputation av sjuksköterskor som framförde sitt tack. Alma Braathen blev överväldigad över att det hon skrivit verkligen betydde något och kände att hon var på rätt väg att förverkliga det hon bestämt sig för hos Katti Anker Møller: att skriva och arbeta för kvinnornas intressen.
Volontär på Tidevarvet miniatyr|Tidskriften Tidevarvets redaktion 1935. Längst till vänster tittar ansvariga utgivaren Ada Nilsson in i kameran. I maj 1925 fick Alma Braathen möjlighet att börja arbeta som volontär på veckotidningen Tidevarvet, startad av Fogelstadgruppen, några partipolitiskt obundna kvinnor som ville förändra samhället i vänsterliberal riktning. Tidningens redaktör Elin Wägner blev förtjust då hon fick veta att Alma Braathen valt journalistbanan eftersom hon var så intresserad av de frågor som var centrala för Tidevarvet: fred, demokrati, skola, kvinnor, socialpolitik och jordens brukande och ägande. Alma Braathens första intervju var med djurrättsaktivisten Lizzy Lind af Hageby. Alma Braathen hann under sin volontärtid inspirera Elin Wägner till den litterära gestalten Sara Svart i romanen Dialogen fortsätter, som utkom 1932. Boken har ett både feministiskt och pacifistiskt budskap, där Sara Svart har en mindre men viktig roll att ställa allt till rätta som romanens goda fé.
Medarbetare i Vårt Land och Folk Från september 1925 skrev Alma Braathen både under sitt eget namn och under signaturen Seraggio som medarbetare i Bondeförbundets tidning Vårt Land och Folk, vars ansvarige utgivare Gunnar Dahlin hade ett förflutet på Sundsvalls Tidning, Sundsvalls-Posten och Medelpads Dagblad. Signaturen Seraggio stod under de något lättare artiklarna medan de tyngre undertecknades med Alma Braathen eller A.B-then.
Hon skrev om allehanda ämnen som Bygga och Bo-utställningen i Lidingö Villastad, spågummor i Gamla stan, modets skiftningar och även om det som låg henne varmare om hjärtat, såsom gymnasie- och gymnastikutbildningar och flickors möjligheter att vidga sina yrkesval, kvinnliga advokater och deras engagemang för kvinnor misshandlade av sina män, ensamma mödrar, äldre ogifta kvinnor och fattiga unga kvinnor, som riskerade fängelse för lösdriveri.
I mars 1926 gjorde Alma Braathen en reportageresa till Helsingfors för att rapportera från Svenska veckan. Hon fick genast bekanta bland finska kollegor och lyckades genom dem bli inbjuden till landets högsta societet och även göra ett hemma hos-reportage med presidentparet. Hon beskrevs entusiastiskt i den finska kvinnotidningen Naisten Ääni (Kvinnornas röst) under rubriken "En ung gäst" och hur det gamla talesättet besannades:
Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1 april 1926 började Alma Braathen den tre månader långa vårkursen på Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Medborgarskolan hade grundats året innan av Fogelstadgruppen, och av samma engagerade, frisinnade kvinnor som startade veckotidningen Tidevarvet 1923. Medborgarskolans målsättning var att utbilda kvinnor så de både skulle kunna och våga tillvarata sina medborgerliga rättigheter när de helt nyligen fått rösträtt. På schemat stod förutom traditionella teoretiska ämnen, praktisk medborgarkunskap, körsång, gymnastik, rytmik, hemskötsel, sömnad och vävning.
Vårkursen 1926 hade 15 deltagare med olika åldrar, yrken och från olika sociala positioner. Avsikten var att skolan skulle spegla hela samhället och på så vis minska fördomar och klasstänkande. Pedagogiken byggde på dialog mellan kursdeltagarna själva och läraren. Diskussionerna skulle vara fria och öppna med respekt för olika åsikter för att skapa självständiga och ansvarsfulla människor. Pedagogen Ebba Holgersson använde sig av rollspel för att levandegöra ämnet medborgarkunskap. I den påhittade kommunen "Komtemåtta" fick kursdeltagarna spela präster, kommunmedborgare från olika partier och ta del i politiska och kommunala aktiviteter, kyrkostämmor och sammanträden.
Alma Braathen trivdes förträffligt i medborgarskolan, fick nya intryck och kunskaper som vidgade hennes blick inför det fortsatta journalistarbetet. På Fogelstad lärde hon även känna Karin Schultz, skådespelare vid Helsingborgs stadsteater och medarbetare på Tidevarvet. De blev vänner och bodde senare i många år ihop fram till Alma Braathens död.
Sociala studier i England