Infanteriet (I) är ett truppslag inom den svenska armén som har verkat i olika former sedan år 1634. Åren 2005–2021 var Livgardet det enda återstående förbandet inom truppslaget, men efter Dalregementets återetablering år 2021 och Västernorrlands regementes återetablering år 2022 ingår dessa åter i truppslaget.
Historia Infanteriet var fram till 2000 det största och äldsta truppslaget inom armén. Enligt 1634 års regeringsform skulle det indelta infanteriet bestå av 20 regementen till fot, varav sju av dessa regementen skulle finnas i Finland. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot, varav sju av dessa regementen skulle finnas i Finland. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Upplands regemente som det första i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.Björkenstam (1994), s. 10-11
Utöver de indelta regementen tillkom även värvade regementen till fot. Antalet regementen kom att variera under 1700- och 1800-talet och en bit in på 1900-talet, som max fanns det ett 30-tal förband som tillhörde truppslaget. Vid två tillfällen under 1700-talet kom truppslaget att drabbas av två större reduceringar. Dels genom Kapitulationen vid Perevolotjna, men även vid Stenbocks kapitulation vid Tönnigen, då stora delar av den svenska armén gick i fångenskap och regementena fick sättas upp på nytt i Sverige.
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 22 Värmlands regemente.von Konow (1987), s. 19 Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hustrupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.Björkenstam (1994), s. 10-11
Genom 1901 års härordning fastställdes att tillgång till trupp skulle regleras genom allmän värnplikt, vilket bland annat resulterade i att infanteriregementena utökades med en bataljon och kom att omfatta tre infanteribataljoner. I samband med den mobiliseringen som gjordes vid krigsutbrottet 1914 organiserades linjeregementet I 10. I likhet med övriga infanteriregementen skulle också ett reservregemente sättas upp, dock kom dessa aldrig att mobiliseras. Under mellankrigstiden räckte dock inte personalen till för att mobilisera såväl ett linje- som ett reservregemente, varav reservregementena utgick ur organisationen.
I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Värmlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 22. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18Björck (1996), s. 301
I och med genomförandet av 1925 års försvarsbeslut bröts väsentliga delar av det tidigare rangordningssystemet sönder, något som även fortsatte med 1936 års försvarsbeslut. Detta skedde genom att truppförband med höga stamnummer flyttades in i låga nummer som blivit vakanta efter avvecklade eller sammanslagna regementen och därvid även fick tillgodoräkna rang i enlighet med platsen i nummerserien.von Konow (1987), s. 31
Vid 1925 års försvarsbeslut reducerades antalet regementen med fem samt att de kvarvarande regementena reducerades till att omfatta max två bataljoner. För arméns del beslöts det att vissa infanteriregementen skulle delas upp i en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. Genom försvarsbeslutet 1936 beslutades att bataljonerna vid Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente (I 10) skulle fördelas till en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. År 1942 överfördes dessa två regementen till det nybildade truppslaget pansartrupperna. Vid samma tidpunkt kom samtliga infanteriförband att sätta upp ett dubbleringsregemente. Detta gällde dock inte Värmlands regemente, Gotlands infanteriregemente och Norrbottens regemente. År 1943 kom fick infanteriet och kavalleriet gemensam truppslagsinspektör.
Genom försvarsbeslutet 1948 kom arméns och infanteriets fältregementen att omorganiseras till infanteribrigader. Totalt kom 35 infanteribrigader att sättas upp åren 1949–1951, vilka i viss mån övertog fältregementets namn och numrering. Till exempel fältregementet Livregementets grenadjärer (I 3) blev Livbrigaden (IB 3) och Nerikes regemente (I 33) blev Närkebrigaden (IB 33). Åren 1963–1988 motoriserades tio brigader med banddrivna fordon i högre uträckning mot de övriga brigaderna och antog en brigadorganisation benämnd Norrlandsbrigad. Norrlandsbrigaden var organiserad för klara klimatet och geografin i Norrland på ett bättre sätt än den vanliga infanteribrigaden. De brigader som omorganiserades till Norrlandsbrigad fick ny beteckning, till exempel Norrbottensbrigaden (IB 19) kom att benämnas Norrbottensbrigaden (NB 19).
Infanteriets organisation fortlevde i stort sett intakt fram till försvarsutredning 1988 då det beslutades att samtliga brigader av organisationstypen IB 66 skulle upplösas och utgå. Genom samma försvarsutredningen beslutades även att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar vid Arméstaben skulle bilda truppslagscentrum tillsammans med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor. Vid infanteriet och kavalleriet, som hade gemensam truppslagsinspektör, bildades Arméns infanteri- och kavallericentrum.
Reduceringen av truppslaget fortsatte genom försvarsbeslutet 1992, vilket även angav att brigaderna skulle avskiljas från regementena och bilda egna kaderorganiserade förband. År 1995 sammanslogs Arméns infanteri- och kavallericentrum med Arméns pansarcentrum och bildade Arméns brigadcentrum, vilket även resulterade i att infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna fick en gemensam truppslagsinspektör.
Efter försvarsbeslutet 1996 omfattade truppslaget nio regementen och sju brigader. Vidare kom arméns samtliga truppslagscentrum att avvecklas och dess uppgifter övertogs av nybildade Armécentrum. Därmed fick samtliga truppslag inom armén en gemensam inspektör benämnd generalinspektör för armén. Genom försvarsbeslutet 2000 reducerades infanteriet så det endast återstod två regementen, vilka i praktiken bestod av flera truppslag. Så praktiken var det endast två infanteribataljoner, Gardesbataljonen och Jämtlands infanteribataljon. Efter försvarsbeslutet 2004 återstod endast Livgardet med Gardesbataljonen inom truppslaget.
Genom försvarsbeslutet 2020 beslutades om en tillväxt av Försvarsmakten, där två infanteriregementen skulle återetableras, Dalregementet i Falun, Västernorrlands regemente i Sollefteå med utbildningsdetachement Jämtlands fältjägarkår i Östersund. Vid planeringen av Försvarsmaktens tillväxt betraktade man att de nya organisationsenheterna ur traditionssynpunkt blev återetableringar. Återetableringen möjliggjordes bland annat av att traditioner vid tidigare nedlagda enheter har förts vidare av andra förband. Vid upprättandet av hemvärnet som stridskraft angavs att traditioner från tidigare regementen kunde föras av hemvärnsbataljonerna, men vid en återetablering skulle återförs dessa till sitt eget regemente. De organisationsenheter som tillkom genom försvarsbeslutet 2020, är en direkt fortsättning av sina föregångare. Förbandens kortbenämningar har bevarats och Försvarsmakten övervägde aldrig att genomföra en revidering av ordningsnumren i likhet med den revidering som genomfördes 1928 i samband med 1925 års försvarsbeslut.
Ingående enheter Från och med försvarsbeslutet 2004 omfattas truppslaget endast av en bataljon vid Livgardet. Även om Hemvärnet sedan 2013 består av 40 bataljoner, vilka motsvarar lätta skyttebataljoner, så tillhör de formellt inte infanteriet.
Tidigare ingående enheter 1634 Genom 1634 års regeringsform upptog 20 infanteriregementen. Där 13 regementen skulle sättas upp i Sverige och i Finland (den östra rikshalvan) skulle sju regementen sättas upp i ståndsordning.Nelsson (1993), s. 32
Upplands regemente Skaraborgs regemente Åbo läns infanteriregemente Södermanlands regemente Kronobergs och Jönköpings regemente Björneborgs regemente Dalregementet Östgöta regemente Tavastehus regemente Hälsinge regemente Älvsborgs regemente Västgöta-Dals regemente Viborgs regemente Savolax regemente Västmanlands regemente Västerbottens regemente Kalmar regemente Nylands regemente Närke-Värmlands regemente Österbottens regemente
1700 Inför det stora nordiska kriget mönstrade den svenska armén 22 indelta regementen till fot. Dessa regementen var så kallade landskapsregementen, vilka uppsattes med hjälpa av rotering genom indelningsverket. Vid Kapitulationen vid Perevolotjna samt Stenbocks kapitulation vid Tönnigen föll flertalet av regementen i rysk och dansk fångenskap. En del regementen, som till exempel Jönköpings regemente hade decimerats inför slaget vid Poltava att efter slaget så återstod knappt något alls av regementet. Under det stora nordiska kriget fick flera av regementena sättas upp på nytt mer än en gång. Till exempel som Södermanlands regemente som fick sättas upp på nytt både 1710 och 1714.Kjellander (2003), s. 346
Upplands regemente Skaraborgs regemente Åbo läns infanteriregemente Södermanlands regemente Kronobergs regemente Jönköpings regemente Björneborgs regemente Dalregementet Östgöta regemente Tavastehus regemente Hälsinge regemente Älvsborgs regemente Västgöta-Dals regemente Viborgs regemente Savolax regemente Västmanlands regemente Västerbottens regemente Kalmar regemente Nylands regemente Närke-Värmlands regemente Österbottens regemente Jämtlands dragonregemente
1810 Efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 kom de indelta regementen till fot att omfatta 15 regementen, sju regementen i Finland upplöstes.Kjellander (2003), s. 350
Regementen
Upplands regemente Skaraborgs regemente Vakant Södermanlands regemente Kronobergs regemente Jönköpings regemente Vakant Dalregementet Vakant Vakant Hälsinge regemente Älvsborgs regemente Västgöta-Dals regemente Vakant Vakant Västmanlands regemente Västerbottens regemente Kalmar regemente Vakant Närke-Värmlands regemente Vakant Jämtlands infanteriregemente
Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper Från 1790 bildades gardesregementen, vilka dock i huvudsak var så kallade värvade regementen till fot. Från 1902 kom även dessa att sättas upp genom värnplikt.
Svea livgarde Andra gardesregementet Livregementets grenadjärkår Livgrenadjärregementet
1816 Den 26 mars 1816 utfärdades en generalorder med att ett nytt nummersystem officiellt infördes i svenska armen. Vidare hade det tillkommit två regementen i Skåne, båda uppsatta 1811 och avsedda att i någon mån fylla tomrummet efter de truppförband som försvunnit genom förlusten av Finland.
Svea livgarde Andra livgardet Livregementets grenadjärkår Första livgrenadjärregementet Andra livgrenadjärregementet Västgöta regemente