thumb|right|300px|Klostret Mar Saba sett från nordöst överblickande Kidrondalen. thumb|Mar Saba Mar Saba (arabiska: دير مار سابا) eller Sankt Sabbas (grekiska: Ἱερά Λαύρα τοῦ Ὁσίου Σάββα τοῦ Ἡγιασμένου,Πατριαρχείον Ἱεροσολύμων Sankt Sabbas den heliges heliga lavra) är ett grekiskt-ortodoxt kloster beläget cirka 12 km i ostsydostlig riktning från Jerusalem.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 68. Det ligger på en sluttning med utblick över Kidrondalen på dess väg från Jerusalem till Döda havet. Klostret, som är ett av de äldsta i världen som fortfarande är i bruk, är enligt traditionen grundat år 483 av den grekiske munken och eremiten Sabbas. Det är från Sabbas och hans lavra, eremitgrotta, som klostret skapades och namngavs.John H. Rosser, Historical Dictionary of Byzantium, 2nd ed. (Lanham: Scarecrow Press, 2001), “Sabas”, s. 348.
Den grekisk-syriske munken och teologen Johannes från Damaskus (ca 676–749) bodde i Mar Saba från år 715 och fram till sin död cirka år 749,Geoffrey W. Bromiley, Historical Theology: An Introduction (Edinburgh: T. & T. Clark, 2000), s. 147. och han anses även ligga begravd där.Reinhard Pummer, Early Christian Authors on Samaritans and Samaritanism: Texts, Translations and Commentary (Tubingen: Mohr Siebeck, 2002), “John of Damascus”, s. 373. Det var också i Mar Saba-klostrets tornbibliotek som Morton Smith 1958 fann en avskrift av ett brev som uppgavs ha skrivits av Klemens av Alexandria och vari denne citerade ur en dittills okänd längre utgåva av Markusevangeliet, av Smith senare benämnd Hemliga Markusevangeliet.
Mar Sabas läge och syfte Klostret Mar Saba ligger i Kidrondalen omkring 12 km öster om Betlehem och Jerusalem och ungefär lika långt väster om Döda havet. Det är beläget på den västra sluttningen av en ravin som är närmare 400 meter djup,Carl Ritter, The Comparative Geography of Palestine and the Sinaitic Peninsula, (1865), s. 86. och det har två vakttorn högst upp som reser sig 550 meter över dalen. Tornen tillhör den del av klostret som uppfördes redan på 400-talet.Carl Edmund Rollyson, Lisa Olson Paddock, April Gentry, Critical Companion to Herman Melville: A Literary Reference to His Life and Work (New York: Facts on File, 2007), “Mar Saba”, s. 302. Tillsammans med Sankta Katarinaklostret i Sinai utgör det ett av världens äldsta kontinuerligt bebodda kloster.Robert Kool, ”From Mar Saba to Bayit Ve-Gan in Jerusalem: A New Frankish Period Seal of St. Sabas” i G.D. Stiebel et. al. (eds.), New Studies in the Archaeology of Jerusalem and its Region, Vol. VII (Jerusalem, The Hebrew University of Jerusalem: The Israel Antiquities Authority and Tel Aviv University, 2013), s. 8. Klostret är ett munkkloster och kvinnor har aldrig givits tillträde dit.Gianfranco Fiaccadori, Byzantine monastic foundation documents: a complete translation of the surviving founders' typika and testaments, eds. John Thomas & Angela Constantinides Hero (Washington, D.C: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 2000), s. 1314. De får bara beträda ett fristående torn i söder som kallas "kvinnornas torn", varifrån det på avstånd går att beskåda klostret.Frank J. Matera, Strategies for Preaching Paul (Collegeville, Minnesota: The Order of St. Benedict, Inc., 2001), s. 184. I dag bor inte fler än 15 munkar i klostret,Jerusalem Patriarchate homepage, Holy Monasteries and Hegoumeneia (Abbot’s Quarters) outside Jerusalem. John Meyendorff, The Orthodox Church: Its Past and Its Role in the World Today (trans. J. Chapin; 3d ed.; Crestwood, N.Y., 1981), s. 138. men på 500-talet kan det ha bebotts av så många som 700.Charles M. Sennott, The Body and the Blood: The Middle East's Vanishing Christians and the Possibility for Peace, (New York: Public Affairs, 2001), s. 3–4.
Mar Sabas grundande och uppförande under Sabbas ledning Mar Saba anses ha grundats av den grekiske munken och eremiten Sabbas (439–532) från Jerusalem. I dag täcker klosterområdet en yta av cirka 60 gånger 100 meter, eller 0,6 hektar, medan det under Sabbas tid sträckte sig över klipporna på båda sluttningarna, såväl söder som norr om det nuvarande byggnadskomplexet, längs en cirka 2 km lång del av ravinen.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 57.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 82.
thumb|Mar Saba med det södra tornet till vänster där kvinnor har tillträde och det norra tornet till höger där tornbiblioteket är inhyst. År 478 bosatte sig Sabbas i en naturlig grotta i området och levde där som eremit under de följande fem åren.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 61. Ryktet om hans vistelse där spred sig och år 483 hade fler eremiter anslutit. Sabbas undervisade dessa nyanlända om hur det är att leva som munk. Under de kommande tre åren (483–486) fick varje ny person som anslöt sig ett eget utrymme, en egen grotta, som också iordningställdes och där de kunde hålla till,Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 84. och vid pass år 486 uppgick gemenskapen till 70 individer. Under denna period började man under ledning av Sabbas uppföra byggnader med avsikt att skapa ett större kloster,Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 62. eller en lavra, som en sådan byggnad benämndes på grekiska. Sabbas stakade redan tidigt ut gränserna och tog marken i besittning. I detta tidiga skede tillkom Sabbas kammare och många av de övriga munkarnas kamrar, bönehuset och det norra tornet på den östra sluttningen. För att undvika hettan och kunna ta del av den uppstigande solens strålar, kom dock klostrets centrum senare att flyttas till den västra sluttningen. Där kom kyrkor och andra gemensamma byggnader att uppföras, och Sabbas flyttade från sin grotta till ett torn som byggts för hans räkning. Sabbas organiserade arbetet, införskaffade lastdjur och byggde upp en organisation som kunde försörja munkarna så att de inte skulle behöva lämna området.
miniatyr|stående|Sabbas grav (inskriptionen på gravkapellet säger ῾Ο ΤΑΦΟΣ ΤΟΥ ῾ΑΓΙΟΥ ΣΑΒΒΑ, ”Den helige Sabbas grav”). Gravkapellet är placerat på gårdsplanen mellan de båda kyrkorna. miniatyr|Inuti Sabbas gravkapell. En målning föreställande den döde Sabbas där munkarna samlas kring sin döde ledare. Det lilla bönehuset kunde inte längre tjäna som andaktsrum åt alla munkarna, så därför iordningställdes en större grotta på den östra sluttningen som kyrka.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 63. Ryktet om projektet spred sig och då alltfler strömmade till lät man uppföra en boning utanför klostret där dessa tillströmmande pilgrimer kunde ges natthärbärge. År 494 anslöt två byggherrar, Gelasios och Theodoulos, och med deras hjälp uppfördes de större byggnaderna i klostrets centrum, vilket innefattade ett bageri, ett sjukhus och den stora Theotokos-kyrkan (år 502) tillägnad Gudsföderskan Maria. Mellan de båda kyrkorna lät man anlägga en gårdsplan och i ravinen även skapa större vattenreservoarer (av vilka 14 fortfarande är i bruk)Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 78. för att kunna försörja en växande befolkning. Redan under Sabbas levnad hade klostret fått sitt karakteristiska utseende och år 501 ansågs det stå klart.
Mar Sabas historia och invånare I slutet av det inledande byggnadsprojektet (483–486) uppgick antalet munkar till 70. Redan fem år senare, år 491, uppgick antalet till 150.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 66. Nya byggnader i utkanten gav utrymme åt även nybörjare, unga och otränade munkar och allmänt intresserade, för vilka det inte fanns plats i huvudbyggnaderna. I början av 500-talet kan antalet munkar möjligen ha stigit till 250–300.Joseph Patrich, Sabas, Leader of Palestinian Monasticism: A Comparative Study in Eastern Monasticism, Fourth to Seventh Centuries (Washington, D.C.: Dumbarton Oaks Research Library and Collection, 1995), s. 67. Vid år 504 gjorde uppemot 60 munkar uppror mot Sabbas styre och det var måhända på grund av dem som Sabbas lämnade klostret, vilket han gjorde året innan.Joseph Patrich, “The Sabbaite Herritage: An Introductory Survey” i The Sabaite Heritage in the Orthodox Church from the Fifth Century to the Present, ed. Joseph Patrich (Orientalia Lovaniensia Analecta 98: Leuven, 2001), s. 17. Dessa 60 upprorsmän lämnade i sin tur klostret år 507. År 555 anlände 60 andra munkar till Mar Saba och antalet steg på nytt. Möjligen kan antalet ha nått en topp vid denna tid, och uppemot 700 munkar ha vistats där samtidigt, även om de arkeologiska undersökningarna av rummen och kyrkan och de beräkningar som gjorts till följd av dessa utrymmens storlek, gör det tveksamt om antalet någonsin översteg 250–300.
Grekiska var det vanligaste språket i klostret, framför allt i gudstjänstsammanhang, men många hade armeniska som modersmål och några hade syriska. Yttre påverkan, som exempelvis persernas attack år 614 (då 44 munkar dödades och andra flydde), muslimernas ankomst år 640, den stora jordbävningen som drabbade området år 746,Leontios, The Life of Stephen of Mar Sabas. vol. 1, ed./trans. John C. Lamoreaux (Lovanii: Peeters, 1999), s 123. det stora epidemiska utbrottet i slutet av 700-talet vilket kraftigt decimerades antalet boende i klostret, och saracenernas utrensningar år 797 (då 20 munkar mördades), verkar på sikt inte ha påverkat antalet munkar i Mar Saba, ty år 808 sägs de på nytt ha varit 150, och denna siffra kan ha varit 250 eller till och med 450.Enligt den enda bevarade handskriften av Commemoratorium de casis Dei uppgick antalet år 808 till 150. Men siffran 150 (på latin CL) kan vara en miss i samband med att skriften kopierades och originalet kan antingen ha haft 250 (CCL) eller 450 (CDL). Se Joseph Patrich, “The Sabbaite Herritage: An Introductory Survey” i The Sabaite Heritage in the Orthodox Church from the Fifth Century to the Present, ed. Joseph Patrich (Orientalia Lovaniensia Analecta 98: Leuven, 2001), s. 2. Till stöd för den högre siffran finns en uppgift från en diakon vid namn George som cirka år 850 skriver att antalet munkar vid den tiden uppgick till 500.Joseph Patrich, “The Sabbaite Herritage: An Introductory Survey” i The Sabaite Heritage in the Orthodox Church from the Fifth Century to the Present, ed. Joseph Patrich (Orientalia Lovaniensia Analecta 98: Leuven, 2001), s. 2.