Bo Folke Johnson Theutenberg, född Johnsson den 14 maj 1942 i Trollhättan, är en svensk jurist, major och diplomat.
Biografi Bo Johnson Theutenberg är son till verkstadschef Folke Johnsson och hans hustru Lissi, född Ericsson.Sveriges befolkning 1950 Theutenberg gjorde värnplikt vid flygvapnet. Efter avslutad tjänstgöring utbildade han sig till reservofficer, utnämndes till fänrik 1965 och till major 1986Tjänstemeddelande för Försvarsmakten TFP nr 86040. samt överbefälhavarens rådgivare i folkrätt. År 1966 anställdes han vid Utrikesdepartementet och tjänstgjorde i bland annat Bagdad, New York och Moskva.Utrikesdepartementets kalender 1988. DN 16 april 1987 ”ÖB får expert på folkrätt”. Han disputerade 1972 i juridik vid Stockholms universitet, med den folkrättsliga avhandlingen Suveränitet i havet och luftrummet, varpå han blev docent i folkrätt vid universitetet.Claes Sandgren, Juridikavhandlingar vid Stockholms universitet 1917–2007, Juridiska fakulteten 1907–2007, en minnesskrift, Stockholm 2007. År 1984 blev han adjungerad professor i folkrätt, vilket han var till 1988. Under flera perioder var Theutenberg medlem i försvarsstaben.
År 1982 tog han släktnamnet Theutenberg. I sin släktutredning Mellan liljan och sjöbladet (2008–2009), som utreder släktleden ända ner till 1200-talet, hävdar han att släkten ursprungligen hette Tysk (lat Theotonicus).
Tiden vid Utrikesdepartementet 1976 blev Theutenberg Utrikesdepartementets (UD) sakkunnige inom folkrätt, med ställning som ambassadör från 1982. Åren 1984–1988 kombinerade han posten som folkrättssakkunnig med posten som adjungerad och tillförordnad professor i folkrätt vid Stockholms universitet.
Under sitt mer än tioåriga innehav av posten som UD:s folkrättssakkunnige drev Theutenberg i synnerhet säkerhetspolitiska frågor, till exempel utvidgningen av det svenska territorialhavet (1979) från 4 till 12 nautiska mil samt striktare så kallade IKFN-regler till skydd för det svenska territoriet mot främmande ubåtsintrång. Theutenberg författade även Sveriges båda protestnoter till Sovjetunionen, dels den 5 november 1981 efter U 137:s grundstötning i Karlskrona skärgård, dels den 26 april 1983 efter ubåtsincidenterna i Hårsfjärden i Stockholms skärgård 1982. Han har i debattartiklar och på andra sätt framfört sin fasta övertygelse att det var sovjetiska ubåtar som under en lång tid på 1970–80-talen kränkte Sverige. Denna uppfattning baserad på hans tjänst i både Försvarsstaben (Op 2) och UD.Bo Johnson Theutenberg, Folkrätt och säkerhetspolitik, Norstedts förlag, Uppsala 1986 (); samme förf. Folkrätten i svensk utrikespolitik, Anders Hellberg & Anders Jörle, Ubåt 137 - tio dagar som skakade Sverige. Atlantis 1984 (), Artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 2002:1, sid 77 ff. Ovan angivna debattartiklar i svensk press 1978-2006; webbsida: www.theutenberg.org
1986 fick han uppdraget att inleda hemliga sonderingar med Sovjetunionen om en lösning av den sedan 15 år utestående och uppmärksammade tvisten mellan Sverige och Sovjetunionen om gränsdragningen i den så kallade Vita zonen öster om Gotland, vilken tvist 1988 fick sin slutliga lösning.Pressmeddelande 6 juni 1985 från UD om ambassadör Theutenbergs resa till Moskva 17-19 juni för samtal om Östersjöfrågan; DN 7 juni 1985 ”Sovjetisk invit om fiskegränsen”; SvD 8 juni 1985 ”UD-expert diskuterar gränsdragning i Moskva”; Tempus 15 juni 1985 ”Svensk-sovjetiska samtal om Östersjön”; Folkrätten i svensk utrikespolitik, Artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 2002:1, sid 77 ff. Efter sitt tillträde 1976 fick han uppdraget att aktivera den svenska polarpolitiken, avseende dels Arktis, dels Antarktis. Han var med och planlade den svenska vetenskapliga expeditionen Ymer 80 till Arktis och Svalbard.Folkrätt och säkerhetspolitik, Avd 4 (sid 279-377); Theutenberg: The Evolution of the Law of the Sea, A Study of Resources and Strategy with special regards to the Polar Areas, Tycooly Dublin 1984; Polarområdena – resursjakt och folkrätt, Utrikespolitiska institutet, Världspolitikens dagsfrågor nr 6, 1982. Swedish Polar Research, Kungl Vetenskapsakademien Report 84:1, 1984; Expedition YMER 80, ISNN 0044-0477, Stockholm 1981. Vid en konferens på Antarktis planterade han den 10 januari 1985 den svenska flaggan på Sydpolen. Han ledde den svenska delegationen vid de konsultativa staternas möte i Paris i september 1988, då Sverige upptogs bland de konsultativa/styrande staterna i 1959 års Antarktisfördrag.Se källor not 7; Sweden and Antarctica, Swedish Polar Research Secretariat, Uddevalla 1985 (); www.theutenberg.org
I februari 1987 lämnade han befattningen som UD:s folkrättssakkunnige då han inte vann den socialdemokratiska regeringens gehör för sin i många avseenden väsentligt hårdare linje mot Sovjetunionen.DN 23 februari 1987 ”Ambassadör avgår i protest”; DN 24 februari 1987 ”UD behöver experterna”; DN 24 februari 1987 ”Utarmning på UD”; SvD 24 februari 1987 ”Theutenberg begär avsked från UD-tjänst” Göteborgstidningen 24 februari 1987 ”Folkrätt på UD …”; SvD (ledare) 3 mars 1987 ”En politiker bland andra”; DN 6 mars 1987 ”Palme tvingad peka ut Sovjet”; DN ledarsidan 27 oktober 1993 ”En vakans som ger anledning till oro”. Folkrätten i svensk utrikespolitik, Artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 2002:1, sid 77 ff. Han har i skrifter och böcker vänt sig emot den socialdemokratiska så kallade eftergiftspolitiken mot Sovjetunionen, mot det neutrala Sveriges dubbelspel i försvarspolitiken samt det neutrala Sveriges nära relationer med kommunistiska länder och marxist-leninistiska befrielserörelser. Han kom således i stark motsättning mot vad han såg som radikal kretsar i Utrikesdepartementet, där han var departementets ledande expert på folkrätt och säkerhetspolitik.Se ovan angivna källor och debattartiklar i pressen samt Folkrätten i svensk utrikespolitik, Artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 2002:1, sid 77 ff. I samband med sin avgång från UD utträdde han även ur såväl Kungl Krigsvetenskapsakademien som Kungl Örlogsmannasällskapet, där han hade varit medlem sedan 1984 respektive 1975.Se Folkrätten i svensk utrikespolitik, Artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 2002:1, sid 85.
Efter sin avgång från UD var han mellan 1987 och 1988 svensk ambassadör för polarfrågor. Han biträdde i början av 1990-talet Lettland som expert i landets förhandlingar med Sovjetunionen om tillbakadragandet av de sovjetiska trupperna från landet.Formaliserades genom beslut i lettiska utrikesministeriet 23 oktober 1992 undertecknat av utrikesminister Janis Jurkans. Han hade även andra internationella uppdrag, däribland Malteserordens förste ambassadör i Jordanien. Han var professor i internationell rätt vid Jordaniens universitet under 2001.
Religionernas roll i världspolitiken Ett ledande tema i hans folkrättsliga och säkerhetspolitiska författarskap har varit ”Religionernas roll i världspolitiken”, där han, med erfarenheter från sin tjänst vid ambassaden i Moskva 1974–1976, pekat på katolska kyrkans centrala oppositionsroll i Polen mot den kommunistiska diktaturen, vilket i väsentlig mån bidrog till kommunismens nedmontering och försvinnande såväl i Polen som slutligen även i Sovjetunionen och östblocket i övrigt i början av 1990-talet.Bo Johnson Theutenberg, Religionen i världspolitiken, Religion och samhälle i Mellanöstern, Vänersborg 1985 (); samme förf Den heliga stolen, Malteserorden och folkrätten, Settentrione, Rivista di studi italo-finlandesi, No 14, ANNO 2000, SID 91 FF (ISNN 1237-9964); samme förf Changes in the Norms Guiding the International Legal System – History and Contemporary Trends, The Spirit of Uppsala, Proceedings of the joint UNITAR-Uppsala University Seminar on International Law and Organization of a New World Order (JUS 81), Berlin, New York 1984, sid 101-121. The Holy See, the Order of Malta and International law, Skara 2003 (); www.theutenberg.org Åren 1980 och 1981 överlade han i egenskap av UD:s folkrättssakkunnige på den borgerliga regeringens uppdrag med Heliga stolen (Vatikanen) om upprättande av formella diplomatiska relationer mellan Sverige och Heliga stolen (Vatikanstaten), vilka tillkom 1982, 450 år efter Sveriges brytning med Rom efter reformationen.se källor not 9 samt Douglas Brommesson, Upprättandet av diplomatiska förbindelser mellan Sverige och den Heliga Stolen – ett flerdimensionellt utrikespolitiskt beslut, I Europamissionens tjänst, Vänbok till Rutger Lindahl, Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet, skrift nr 25, 2011, sid 229 ff: Theutenberg: Mellan liljan och sjöbladet, del 1:2, Skara 2009, sid 177-178.
Inom samma tema uppmärksammade han i böcker och pressartiklar (boken Islamisk rätt utgavs 1975) de utrikes- och säkerhetspolitiska förändringar i världspolitiken som accentuerades i och med Ruhollah Khomeinis omvandling 1979 av Iran till en teokrati styrd av shariarättens lagar. Han har ägnat flera böcker och artiklar åt analys av shariarätten och de återverkningar detta rättssystem ger på folkrätten och de internationella relationerna, liksom de förändringar som tillämpningen av detta rättssystem kan medföra i de olika nationella interna rättsordningarna. Han har drivit linjen om vikten av ökad kunskap om shariarättens struktur och olika tolkningsmöjligheter, där islam och väst genom fördjupad dialog skulle försöka lära sig mer om varandras rättssystem samt därigenom närma sig varandra. Sedan 1979 har han på olika sätt verkat under temat ”Dialogen med islam”, med bland annat besök och föreläsningar i flera islamiska och andra länder, bland annat vid Svenska institutet i Alexandria, vid Al Azhar-universitetet i Kairo samt i Kabul i Afghanistan.se källor not 9; Folkrätt och säkerhetspolitik, Avd VI Mellanöstern och folkrätten (sid 491-577), inkluderande Den islamiska rättens grunddrag – Islam och folkrätten (sid 552 ff). Artiklar och föreläsningar i Amman, Kairo och Alexandria se www.theutenberg.org
Han har som expert biträtt Heliga stolen, bland annat vid Stockholm International Forum-konferenserna 2002 och 2004 om förhindrande av folkmord och brott mot mänskligheten.Stockholm International Forum 2004, 26-28 January, Proceedings, Preventing Genocide, Threats and Responsibilities, Regeringskansliet 2004, sid 286. Under temat ”Dialogen med islam” har han varit engagerad på akademisk nivå såväl i Jordanien som i Egypten. 2002 utnämndes han till professor i internationell rätt med inriktning på Mellanöstern vid Jordaniens universitet i Amman. År 2008 utnämndes han till hedersprofessor vid Philadelphia University i Jordanien.Se www.theutenberg.org
Bo Theutenberg har verkat för Suveräna Malteserordens respektive Påvliga Heliga gravens av Jerusalem riddarordens sjukvårdande, sociala och humanitära verksamhet, framför allt i Mellanöstern. Dessa katolska riddarordnar har sitt ursprung i korstågstiden för cirka 1 000 år sedan. Den 29 juni 2003 undertecknade han som Suveräna Malteserordens befullmäktigade emissarie ett avtal med den jordanske utrikesministern om upptagande av fulla diplomatiska förbindelser mellan Suveräna Malteserorden och Hashemitiska kungadömet Jordanien (profeten Muhammeds avkomlingar). Det var första gången sedan korstågstiden för cirka 1 000 år sedan som de forna fienderna ”tog varandra i hand”. Den 8 mars 2004 överlämnade han i kungliga Ragadanpalatset i Amman sina kreditivbrev som Suveräna Malteserordens förste ambassadör till Jordanien.Se källor not 9 samt Folkungar & Korsriddare, Skara 2006/2007 () Han var även kansler i Skandinaviska associationen av Suveräna Malteserorden.Traditio Melitensis, Bulletin för den Skandinaviska Associationen Suveräna Militära och Hospitaliära Orden av Malta nr 7, Skara 2005, ISSN 1457-117X; www.theutenberg.org).