miniatyr|250px|Paleolitisk konst från grottan Apollo 11 i Namibia. Den arkeologiska perioden Paleolitikum, eller äldre stenåldern (latiniserad ordbildning av grek. παλαιός palaios ’gammal’ och λιθικός lithikós ’som rör stenar’) inleddes för omkring 3,3 miljoner år sedan, med de äldsta bevisen för redskapstillverkning, och varade till omkring år 10 000 f.Kr., den senaste istidens slut.Uppslagsordet paleolitikum från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2009-05-10. Paleolitikum är den första av stenålderns underavdelningar och delas i sin tur in i arkaisk paleolitikum. tidig-, mellan- och senpaleolitikum. Paleolitikum definieras som den tid under vilken människan utvecklades. Artikeln ger därför en översiktlig bild av människans utveckling under paleolitikum. Utvecklingen av människan har ett samband med utvecklingen av klimatet under pleistocen. Klimatet under pleistocen utmärks av istider och torkperioder i Afrika båda med stor betydelse för människans utveckling och spridning över jordens kontinenter. Stenhantverket var en viktig del av utvecklingen under paleolitikum där utvecklingen gick från att först använda själva kärnan som redskap sedan avslagen först i form av skivor och sedan i form av spån.
Kronologi
Arkaisk paleolitikum Arkaiska paleolitikum, eller arkeolitikum, är en underavdelning av paleolitikum som motsvarar början av denna period. Begreppet är ännu inte helt etablerat inom det vetenskapliga samfundet och flera förhistoriker har inte slutat använda tidigpaleolitikum för tiden. Vissa författare använder begreppet arkaisk paleolitikum bara för den afrikanska kontinenten. Eugène Bonifay definierar perioden som motsvarande mycket tidig paleolitikum med den äldsta fasen av förhistoriska verktyg. Vid sidan av mycket primitiva avslagsverktyg finns det verktyg gjorda av mindre stenar samt sällsynta mycket arkaiska bifacetter, stenar bearbetade från två sidor.
Afrika Publiceringen 2015 av Sonia Harmand och hennes team av upptäckten av en ännu mer primitiv litisk industri än Oldowan vid Lomekwi 3 i Kenya, daterad till 3,3 miljoner år, definierades som en ny kultur, Lomekwien. Arkaiska paleolitikum motsvarar den lomekwiska perioden, eller både den period som omfattar lomekwiska och den oldowayiska perioden. Uppkomsten av acheulean i Östafrika, för 1,7 miljoner år sedan markerar då början av tidigpaleolitikum.
Förhållandena I Europa är att Oldowan existerar under längre tid och inte ersätts av Acheulean förrän för cirka 700 000 år sedan. Denna typ av olikheter, som också gäller Asien och även under senare perioder, gör det svårt att definiera förhistoriska perioder med universell giltighet. De kulturella förändringar som gäller de litiska industrierna är inte samtida över hela världen.
Tidigpaleolitikum Tidigpaleolitikum varar mellan cirka 1 800 000 och 250 000 f.Kr. Det är en del av den äldsta delen av stenåldern och en inledning i människans historia som kulturvarelse. Det är under denna epok i den arkeologiska tidsindelningen som den första människoarten börjar utnyttja och framställa mer avancerade stenverktyg. De mycket enkla verktygstraditionen som benämndes Oldowan efter fyndplatsen Olduvai i Tanzania. utvecklades till en handkilskultur, Acheuléenkulturen, som dateras till mellan 1,76 miljoner och sedan. Sådana tidiga fynd har gjorts vid Turkanasjön i Kenya."Koobi Fora" Encyclopædia Britannicas internettjänst. Hämtat 17 april 2008.
Den första stenverktygen tillverkades troligen av förmänniskor medan den homoart som tillverkade stenföremål av Oldowan typ var troligen Homo habilis.Nationalencyklopedins internettjänst, uppslagsordet "Homo habilis". Hämtat 17 april 2008. Stenverktygens främsta funktion var förmodligen som hjälp vid slakt av djur. Stenverktygens inträde i det arkeologiska fyndmaterialet hänger därmed sannolikt samman med en förändrad diet hos förmänniskorna. Från början var de tidigpaleolitiska människorna troligen asätare, men senare tycks jakten ha ökat i betydelse. Vid Olduvai har man påträffat lämningar som visar att åtminstone Homo erectus, men troligen också Homo habilis, använde stenverktyg till att stycka djurkroppar. Man har nämligen funnit benrester med tydliga skrapmärken från stenverktyg på olika platser. Andra intressanta fynd som gjorts i relation till jakt är något yngre. I Tyskland vid Schöningen har man påträffat spjut tillverkade helt i trä (alltså utan stenspetsar), troligen tillverkade av Homo heidelbergensis för 400 000 år sedan. Historien om fyndet i Schöningen återges i avsnittet Näringsfång och jakt nedan. Det kan inte uteslutas att liknande spjut använts av andra förmänniskor redan tidigare under förhistorien eftersom så gamla träföremål endast bevaras under mycket exceptionella förhållanden.
Användning av eld Elden kan man ha lärt sig att använda redan för 1,5 miljoner år sedan, att döma av brända djurben funna i en grotta i Swartkrans i Sydafrika. Detta fynd gjordes 1988 och är ännu omdiskuterat. De troliga brukarna av elden var Homo erectus men även robusta australopthiciner (Parantropus) har setts som brukare av eld. Tidigare sattes gränsen för eldanvändning till för cirka sedan.Renfrew, C. & Bahn, P. 2001. Archaeology: Theories Methods and Practice. Thames & Hudson. London. Sidan 256 Att fyndet är omdiskuterat som bevis beror på att det är svårt att skilja spår av naturlig eld från sådana spår som mänskligt kontrollerad eld ger. Benen från Swartkrans visar dock tecken på att ha tillagats under en längre tid. De är intressanta eftersom de är de tidigaste tecknen som finns på att människans förfäder kan ha kontrollerat elden. Elden kan därmed ha varit en naturlig del av arten Homo erectus hela historia.
Användningen av eld blev vanlig först i samhällena under mellanpaleolitikum. Användning av eld minskade dödligheten och gav skydd mot rovdjur. Tidiga homininer kan ha börjat tillaga mat så tidigt som under den tidigpaleolitikum redan för mer än 1 miljon år sedan eller så skedde detta under tidiga mellersta paleolitikum för cirka 250 000 år sedan. Vissa forskare har antagit att man började laga mat för att tina upp fryst kött, vilket skulle underlätta deras överlevnad i kalla områden. Arkeologer anför morfologiska förändringar i kranial anatomi som bevis för uppkomsten av matlagnings- och livsmedelsberedning. Dessa morfologiska förändringar inkluderar minskningar i kindtänder och i käkens storlek, tunnare tandemalj och minskning av tarmens volymen.Wrangham, R.W. 2009. Catching Fire: How Cooking Made Us Human. Basic Books, New York Under stora delar av paleolitikum förlitade sig våra förfäder på enkla tekniker som att grilla eller rostning.Johns, T.A., Kubo, I. 1988. A survey of traditional methods employed for the detoxification of plant foods. Journal of Ethnobiology 8, sidorna 81–129.
Senpaleolitikum började koka mat, ett stort framsteg som gjorde växtmat mer smältbar, minskade växternas giftighet och ökade deras näringsvärde.Speth, J.D., 2015. When did humans learn to boil. PaleoAnthropology, 2015, sidorna 54-67 Uppvärmda stenar (skörbrända) är lätta att identifiera i det arkeologiska materialet. Så kallad stenkokning och gropbakning var vanliga tekniker. Man värmde större småstenar i elden och överförde de sedan till ett kärl med vatten. Behållare behövde inte tåla eld och stenarna värmde sedan vattnet.
Mellanpaleolitikum miniatyr|200px|Två klippskjul vid Le Moustier i södra Frankrike har givit namn åt Moustérienkulturen. Mellanpaleolitikum är den tredje av de fyra paleolitiska perioderna. Perioden varar, mycket ungefärligt, mellan 250 000 och 40 000–30 000 f.Kr. Stora skillnader i datering föreligger dock mellan olika regioner.
Jakt och insamling av ätliga växter var fortfarande det viktigaste näringsfånget och det är även möjligt att man rökte eller torkade kött för att bevara det. Under denna period finns också de äldsta tecknen på att man började använda skaldjur till föda. Detta är känt från en fyndplats vid Pinnacle Point i Sydafrika.Marean C. W., Bar-Matthews M., Bernatchez J., Fisher E., Goldberg P., Herries A. I. R., Jacobs Z., Jerardino A., Panagiotis K., Minichillo T., Nilssen P. J., Thompson E., Watts I., Williams H. M. "Early human use of marine resources and pigment in South Africa during the Middle Pleistocene". i: Nature 449: 905-908, 2007-10-18
Stenteknologin utvecklades och förfinades och tekniken att tillverka stenspetsar som kunde sättas på spjut av trä ökade spjutens genomträngande förmåga och underlättade jakten på istidens stora däggdjursfauna.
Från denna period stammar också de första tecknen på konstnärlig verksamhet. Ett exempel på detta är fynd från Sydafrikas sydkust (även det från Pinnacle Point), där man har hittat spår av modifierade pigment av röd ockra. Troligen användes denna ockra till kroppsmålning. Vidare är det från mellanpaleolitikum som den första klippkonsten stammar. Sådana konstyttringar tyder på att man hade ett utvecklat symboliskt tänkande.
Den moderna människan (homo sapiens sapiens) utvecklades och separerades från andra människoarter under mellanpaleolitikum. Fossil med dateringar och genetiska beräkningar pekar på att detta skedde för omkring 300 000 sedan medan man tidigare trodde att det var för 150 000 år sedan
Under mellanpaleolitikum finns inte den moderna människan i Europa utan bara i Afrika. I Europa dominerar Neanderthalmänniskan (Homo neanderthalensis). Artitkeln om neandetalare ger en mer omfattande framställning neandertalarnas utveckling, kultur, fyndplatser. I denna artikeln behandlas två kulturgrupper kända från mellanpaleolitikum: Moustérienkulturen och Ateriankulturen.Nationalencyklopedins internettjänst, uppslagsordet aterian". Hämtat 17 april 2008.
Moustérienkulturen
Denna arkeologiska kultur, som fått namn efter ett par fyndrika klippöverhäng vid Le Moustier i södra Frankrike"Le Moustier." Encyclopædia Britannicas internettjänst. Encyclopædia Britannica Online. Hämtat 17 april 2008., hänger samman med neandertalmänniskan. Tidiga varianter av förneandertalare fanns i Europa redan för sedan och den "klassiska" neandertalaren existerade från omkring 200 000 fram till för cirka sedan. Denna människoart förekom i stora delar av Europa och även i Mellanöstern samt Centralasien. Mest kända är dock neanderthalarna för sin utbredning i Europa.
Bland fyndmaterialet som påträffats från kulturgruppen märks bland annat små handyxor, redskap tillverkade av avslag, som skrapor och triangulära spetsar som troligen använts som knivar men också som spetsar på spjut. Man har också påträffat runda kalkstenar som man tror använts som bola. Utmärkande för den materiella kulturen på många men inte alla Moustérienlokaler är Levalloistekniken.Nationalencyklopedins internettjänst, uppslagsordet "moustérien". hämtat den 17 april 2008.
Religiöst eller rituellt beteende kan ha uppkommit under mellanpaleolitikum, vilket visas av avsiktliga begravningar. Tolkningen av dessa gravar har ifrågasatts men konsensus är att avsiktliga begravningar kan beläggas. Ett säkert tecken på att så är fallet är att antalet fynd av hela skelett ökar i antal kraftigt under denna tid. Dock kan man inte vara säker på att avsiktlig gravläggning är synonymt med religiösa föreställningar. Äldre teorier om grottbjörnskult har avfärdats.
Ateriankulturen