Lumbangträd (Aleurites moluccanus) är ett träd inom familjen törelväxter som först beskrevs av Carl von Linné, och fick sitt nu gällande vetenskapliga namn av Carl Ludwig Willdenow. Lumbangträdet ingår i tungträdssläktet (även kallat lumbangträdssläktet), och familjen törelväxter. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Etymologi Det svenska artnamnet lumbangträd, som anges av SKUD och i Kulturväxtlexikon från 1998, är ett lån från dess filippinska namn, där trädet på språket tagalog kallas för lumbang''',. Staden Lumban i Laguna-provinsen har fått sitt namn efter trädet.
Det vetenskapliga släktnamnet Aleurites kommer från (áleuron), som betyder ”mjöl” eller ”mjöldamm”, och syftar på de unga skotten som ser ut att vara täckta av mjöl. Artepitetet moluccanus betyder på latin ”från Moluckerna”.
Giftighet Eftersom fröna innehåller saponin, forbol och toxalbumin är de lätt giftiga i rått tillstånd. Intag kan orsaka buksmärta, kräkningar och diarré, och i sällsynta fall även hjärtrytmrubbningar såsom bradykardi och AV-block, vilket kan resultera i diarré. När nötterna utsätts för värmebehandling minskar gifthalten.
Användning Matlagning Nötterna från lumbangträdet förekommer i handeln under namn som lumbangnötter, kandelnötter och bankulnötter'. De är lätt giftiga i rått tillstånd, men kan ätas efter att den tillagats eller rostats. I det indonesiska och malaysiska köket används den ofta i curryrätter, och på den indonesiska ön Java används den för att göra en tjock sås som äts med grönsaker och ris.
I Hawaii tillreds kryddpastan inamona av rostade lumbangnötter blandade med salt. Inamona är en viktig ingrediens vid traditionell tillagning av en hawaiiansk poke.
Andra användningsområden miniatyr|vänster||Kvinnor i Östtimor förbereder ljus av lumbangnötter inför en festival. Ur nötkärnorna utvinner man lumbangolja, som saknar känd toxicitet och inte är irriterande, inte ens för ögonen.
På Hawaii brändes i gamla tider lumbangnötter (kallade kukui på hawaiiska) för att ge ljus. Nötterna träddes på mitten av ett palmbladsskaft, tändes i ena änden och brann sedan upp en efter en med cirka femton minuters mellanrum. Detta ledde till att de kunde användas för att mäta tid. Hawaiier utvann även oljan för att använda den i oljelampor av sten, kallade kukui hele po, med vekar av kapa-tyg.
Oljan användes som fernissa på kanoter och andra träföremål, och ett lager olja kunde även bevara fiskenät (upena).
Hawaiierna har också använt den för medicinska ändamål, särskilt för att återfukta huden. Hawaiier smorde in sig med oljan för att skydda huden mot sol, vind och saltvatten, och den användes för att lindra solbränna, vindbränna, akne, eksem och andra hudproblem. Den ansågs säker även för spädbarn, och användes mot blöjeksem och skorv.
I Indonesien kallas oljan minyak kemiri'', och används i hårvårdsprodukter.
På Tonga användes nötterna ännu 1993 i traditionella begravningsriter, bland annat som bas för väldoftande oljor för huden.
Galleri
Källor SKUD-nr: 25377
Willd., 1805 In: Sp. Pl. 4: 590 WCSP: World Checklist of Selected Plant Families
Kategori:Tungträd (släktet) moluccanus