Karl Lennart Hohenthal, från 1905 Eric Alvén, född 25 mars 1877 i Kurikka, Finland, död 13 augusti 1951 i London, var en finlandssvensk aktivist. Hohenthal blev känd för att den 6 februari 1905 ha skjutit ihjäl prokuratorn Eliel Soisalon-Soininen under den första förryskningsperioden. Han dömdes till livstids fängelse men lyckades fly från fängelset i oktober samma år och tog sig via Sverige till England, där han under namnet Eric Alvén levde resten av sitt liv som sjukgymnast och affärsman.

Uppväxt Hohenthal var äldste son till Klas Emil Hohenthal (född 1846 i Lappo) och Leonie Reichnitz (född 1845 i Stockholm). Fadern verkade som kyrkoherde i Sideby 1885-1898 och i Nivala 1898-1904. Lennart Hohenthal tillhörde den tyska släkten Hohenthal, som ursprungligen kommit från Svenska Pommern till Finland under 1700-talet.

Hohenthal studerade vid Vasa lyceum och senare medicinvetenskap vid Helsingfors universitet. Efter studentexamen 1900 arbetade han som massör vid Mariehamns badanstalt.

Politisk aktivism I likhet med många andra finländare stödde Hohenthal till en början det passiva motståndet mot 1899 års februarimanifest och förryskningsåtgärderna. År 1903 reste han i sin sjuke fars ställe runt i Kalajoki prosteri för att förmå prästerna att vägra skicka ut värnpliktslängderna och underteckna en skriftlig protest mot uppbåden, dock med magert resultat.

Samma år började Hohenthal ta avstånd från det passiva motståndet och övergick till att stödja det aktiva. Hösten 1903 hade han mognat i tanken att generalguvernör Nikolaj Bobrikov måste dödas i nödvärn för Finland. Han sökte sig då också till polisen som polisagent och började mot månatligt arvode lämna skriftliga rapporter, i hopp om att utifrån insidan kunna utforska det politiska spionerisystemet och vilka åtgärder polisen planerade.

I maj 1904 utarbetade Hohenthal en plan för att mörda Bobrikov. Han kontaktade Eugen Schauman, som han kände från skoltiden i Vasa, och bad honom delta i sammansvärjningen. Schauman var då tvungen att avslöja att han själv redan hade gjort upp en egen plan för mordet, och de kom överens om att Schauman ensam skulle få frist till veckan före midsommar att utföra dådet; om han misslyckades skulle Hohenthals grupp ta vid. Eftersom Schauman lyckades den 16 juni 1904 blev de sammansvurna tvungna att tänka ut nya planer. Vid årsskiftet 1904–1905 anslöt sig Hohenthal till Finska aktiva motståndspartiets stridsorganisation.

Mordet på Soisalon-Soininen miniatyr|stående|Lennart Hohenthal skjuter prokuratorn Eliel Soisalon-Soininen till döds den 6 februari 1905. Prokurator Eliel Johnsson – som adlats 1904 men inte hann ta sitt adliga namn Soisalon-Soininen i bruk före sin död – sågs av aktivisterna som en symbol för den lagstridiga regimen, och enligt Hohenthal hade prokuratorn fungerat som generalguvernörens rådgivare vid utvisningarna och andra åtgärder riktade mot Finland.

Den 6 februari 1905 sköt Lennart Hohenthal ihjäl Soisalon-Soininen i dennes hem på Bulevarden 12 i Helsingfors. Hohenthal var utklädd till rysk officer, kallade sig för löjtnant Alexandre de Gadd och sades vara från Sankt Petersburg, enligt visitkortet som man hade tryckt upp för mordtillfället. Säkerhetsvakten släppte in Hohenthal till Soisalon-Soininens arbetsrum efter en viss väntan. Efter skotten uppstod kalabalik; den skjutnes hustru Emilia Adelaide Louise Grenqvist (1859–1934) försökte rädda maken, medan den senares son och säkerhetsvakten, båda med revolvrar i sina händer, skadesköt Hohenthal i handen och benet. Sårad kom Hohenthal inte längre än till angränsande rum, där han föll ihop och strax därefter arresterades av polisen.

Hohenthal kom i rätten att försvaras av Pehr Evind Svinhufvud. Trots Svinhufvuds försvarstal dömdes Hohenthal till livstids fängelse.

Dådet upprörde dem som stödde undfallenhetslinjen och kritiserades skarpt i tidningen Uusi Suometar, medan de konstitutionella visade större förståelse. Någon kultfigur jämförbar med Schauman blev Hohenthal dock aldrig.

Fritagande och flykt I länsfängelset fick Hohenthal i juni 1905 besök av Alexandra Zetterberg, en kvinna som rört sig i aktivistkretsar. Hon förmedlade information om den flyktplan som vännerna i frihet hade gjort upp genom att skriva budskapet på sin manschett.

Den 10 oktober 1905 befriades Hohenthal från länsfängelset på Skatudden i Helsingfors av aktivistvänner. En vän tog sig på natten in på fängelsegården, Hohenthal firade ner ett snöre från sitt fönster och fick upp en såg, sågade av gallret och firade sig ner längs ett rep. Vännerna fällde därefter ner en repstege åt honom över fängelsemuren. I fritagandet medverkade den då 18-årige Gunnar Björling. Aktivisterna hjälpte Hohenthal att fly till Sverige via det så kallade Monäspasset (genom lantdagsman Jakob Näs och Isak Flygar).

Rymningen väckte uppståndelse i pressen. Prokuratorn lät undersöka saken och fann flera missförhållanden i bevakningen, medan generalguvernören drog slutsatsen att statliga fångar framdeles måste förvaras i ryska fängelser eller i Finlands fästningar, eftersom vanliga fängelser inte förmådde förvara dem.

Livet i England Från Sverige tog sig Hohenthal vidare till England, där han bosatte sig och under namnet Eric Alvén verkade som sjukgymnast och affärsman. Han gifte sig 1906 med sin befrierska Alexandra Zetterberg, och paret levde resten av sitt liv i London. Vid sidan av sitt yrkesliv arbetade han i det tysta för Finlands självständighet. I England skrev Hohenthal även sina memoarer och en skrift om vännen och attentatsmannen Eugen Schauman. Hohenthal benådades av den nya finländska regeringen efter Finlands självständighet. Han begravdes på Helsingfors gamla begravningsplats.

Bibliografi Memoarer, Stockholm 1908. Eugen Schauman. Minnen och anteckningar, 1925.

Noter

Källor

Externa länkar Porträtt av Lennart Hohenthal

Kategori:Födda 1877 Kategori:Avlidna 1951 Kategori:Män Kategori:Finländska mördare Kategori:Personer från Kurikka Kategori:Finlandssvenskar inom hälso- och sjukvård