Svensk Ungdom (SU) (finska Rkp-nuoret) är ett finländskt politiskt ungdomsförbund för det finländska partiet Svenska Folkpartiet. Organisationen har enligt egen uppgift cirka 2300 medlemmar år 2025

Historia Svenska folkpartiet hade redan då det grundades år 1906 en ungdomsklubb, Konstitutionella Ungdomsklubben, som verkade främst i Helsingfors fram till år 1914. Klubben fortsatte existera under namnet Svenska Ungdomsklubben, men bedrev snarare kulturell verksamhet och manifesterade politisk neutralitet. Under 1930-talet och särskilt under krigsåren diskuterades det aktivt inom partiet hur man bäst skulle återväcka intresset i politiska frågor bland ungdomar. Också andra politiska partier hade verksamma ungdomsföreningar vid den här tidpunkten.

På Svenska folkpartiets partidag 1942 kom bildandet av en ungdomsorganisation åter upp till diskussion. Syftet med organisationen var att öka intresset för politik bland finlandssvenska ungdomar och därmed också trygga partiets framtid. I maj 1943 tillsatte Svenska folkpartiets centralstyrelse en ungdomsstyrelse för att organisera politisk kursverksamhet för ungdomar.

Kursverksamheten inleddes 11–14 november 1943. Efter dessa dagar beslöt man att grunda en ungdomsorganisation som i januari 1944 antog namnet Svensk Ungdom. Organisationen antog samtidigt stadgar som betonade fosterländskhet, demokrati och nordiska gemenskap. Olav Ahlbäck fungerade som första ordförande för Svensk Ungdom från och med maj 1944.

Svensk Ungdom växte och utvecklade sin verksamhet i snabb takt och redan ett år efter grundandet beslöt man att dela upp verkningsområdena i lokalavdelningar och kretsar samt anställa en ombudsman för föreningen. SU knöt också ivrigt kontakter med andra nordiska politiska ungdomsorganisationer under 1940-talet. I slutet av 1940-talet bestod Svensk Ungdom redan av 21 lokalavdelningar och cirka 1 800 medlemmar och förbundet hade hittat en tydlig plats på den politiska kartan i Finland.

Under 1950-talet utvecklades Svensk Ungdom till en mer självständig organisation med en egen identitet. Ungdomsförbundet följde i stora drag Svenska folkpartiets politiska program, men representerade ofta en mera liberal och djärv falang. I riksdagsvalet 1951 ställde också Svensk Ungdom upp sina första egna kandidater, av vilka Grels Teir invaldes till riksdagen från Vasa läns norra valkrets.

Innan och under 1960-talet var flera av Svensk Ungdoms frontfigurer mellan 30 och 40 år gamla, men under årtiondet började man i allt högre grad vända sig till studenter och skolelever. 1960-talet kännetecknades av ett slags ungdomsrevoltens tid och både inom Svensk Ungdom och i samhället i övrigt diskuterades frågor som miljö, värnplikt, sexualfrågor och kriminalvård.

Under 1970-talet färgades Svensk Ungdoms politiska linje tydligt av den gröna politiska rörelse som redan hade starkt fotfäste hos framförallt systerorganisationerna i Sverige, med centerungdomens Centerpartiets ungdomsförbund i spetsen. Svensk Ungdoms medlemmar deltog bland annat aktivt i demonstrationer mot kärnkraftverk, men lade också mycket fokus på internationellt utvecklingsbistånd samt student- och elevfrågor genom organisationen Mittenförbundet.

Efter Berlinmurens fall stärkte Svensk Ungdom sina ståndpunkter i internationella frågor och blev medlem i de internationella liberala takorganisationerna International Federation of Liberal Youth och Europeiska liberala ungdomsförbundet.

Under 2000-talets första årtionde ställdes Svensk Ungdom precis som andra politiska förbund och aktörer inför nya utmaningar orsakade av digitaliseringen och det allt snabbare informationsflödet. Svensk Ungdom behövde i större utsträckning profilera sig bland andra ungdomsförbund och beslöt bland annat att grunda det högskolepolitiska expertorganet Liberala Studerande år 2008. Svensk ungdom satsade stort på synlighet också utanför sociala medier och gjorde exempelvis en turné runt landet i samband med Europaparlamentsvalet 2009.

Svensk Ungdom idag Svensk Ungdom arbetar idag bland annat för: ett flerspråkigt Finland nordiskt samarbete en levande landsbygd mångkulturalism och jämlikhet ökad EU-integration och ett finländskt Nato-medlemskap grön skatteväxling och miljöskydd grundinkomst i form av en negativ inkomstskatt

Organisation Svensk Ungdom har 42 lokalavdelningar runt omkring i Svenskfinland. De är indelade i fyra kretsar, Helsingfors och samkretsen, Nyland, Egentliga Finland och Österbotten. Både lokalavdelningarna och kretsarna är registrerade föreningar med en självständig ekonomi och en styrelse.

Förbundet Svensk Ungdoms centrala politiska och organisatoriska verksamhet leds av en förbundsstyrelse. Förbundsstyrelsen består av en ordförande, två vice ordförande samt fyra till sex ledamöter. Styrelsen väljs på kongressen, Svensk Ungdoms årsmöte, och har en mandatperiod på ett år. Förutom dessa har förbundet fem sektorutskott, däribland ett internationellt utskott, miljöutskott, jämställdhetsutskott, Högskolepolitiskt utskott LSK samt ett ekonomi- och arbetspolitiskt utskott.

Svensk Ungdom har ett förbundskansli i Helsingfors och kretskanslier i Åbo och Vasa. Alla fyra kretsar har varsin anställd verksamhetsledare. Till personalen hör också förbundssekreterare, kommunikatör och en grafiker. Förbundssekreteraren är förbundets högsta anställda och leder förbundets verksamhet och ekonomi. Förbundets kommunikatör ansvarar för Svensk Ungdoms sociala medier, webbplats och kommunikation i samarbete med förbundets grafiker. Kommunikatören fungerar även som chefredaktör för förbundets politiska tidskrift Liber.

Vid kongressen 2026 valdes Emma Isoherranen till förbundsordförande i valet mot Anton Åkerman. Hon efterträder Dan Cederlöf som ledde förbundet 2024-2026.

Internationell verksamhet Svensk Ungdom har ett omfattande internationellt samarbete, främst med fokus på Norden och Europa. Förbundet är medlem i Nordiska Centerungdomens Förbund (NCF), European Liberal Youth (LYMEC) och International Federation of Liberal Youth (IFLRY).

Ordförande genom tiderna Olav Ahlbäck 1943–1948 Christoffer Schildt 1948–1953 Grels Teir 1953–1957 Hans W. Hansson 195–1960 Carl Olof Tallgren 1960–1962 Hugo Skott 1962–1964 Nils Malmberg 1964–1966 Rainer Erlund 1966–1967 Pär Stenbäck 1967–1970 Christoffer Taxell 1970–1972 Jan-Erik Granö 1972–1973 Olav Jern 1973–1975 Björn Månsson 1975–1977 Mikael Ingberg 1977–1979 Mårten Johansson 1979–1981 Astrid Thors 1981–1983 Nina Maria Wilkman 1983–1984 Kjell Westermark 1984–1985 Max Arhippainen 1985–1987 Joakim Lönnroth 1987–1989 Anders Dahlqvist 1989–1991 Rikard Korkman 1991–1994 Örn Witting 1994–1996 Stefan Svenfors 1996–1998 Marcus Rantala 1998–2000 Magnus Öster 2000–2001 Linda Lindholm 2001–2003 Fredrik Guseff 2003–2005 Anna Bertills 2005–2007 Minna Lindberg 2007–2008 Oscar Ohlis 2008–2010 Fredrika Åkerö 2010–2012 Niklas Mannfolk 2012–2014 Ida Schauman 2014-2017 Christoffer Ingo 2017–2019 Frida Sigfrids 2019-2022 Julia Ståhle 2022–2024 Dan Cederlöf 2024-2026 Emma Isoherranen 2026-

Källor Noter

Externa länkar

Svensk Ungdom Liberala Studerande LSK Svenska Kvinnoförbundet Svenska Folkpartiet

Kategori:Organisationer bildade 1943 Kategori:Politiska ungdomsförbund i Finland Kategori:Svenska folkpartiet i Finland Kategori:Liberala ungdomsförbund