Vilhelm I, främst känd som Vilhelm Erövraren (engelska: William the Conqueror, även William the Bastard; "Vilhelm Oäktingen"),Bates "William I (known as William the Conqueror)" Oxford Dictionary of National BiographyHan beskrevs endast som "oäktingen" i icke-normandiska källor född omkring 1028 på Château de Falaise,Bates (2004), s. 33 död 9 september 1087 i klostret St Gervaise i Rouen, var den första normandiska kungen av England. Han regerade där från 1066 till sin död 1087. Vilhelm härstammade från vikingar och var hertig av Normandie sedan 1035 som Vilhelm II (). Hans grepp om herraväldet i Normandie var stabilt runt 1060 och han inledde därefter den normandiska erövringen av England 1066.
Vilhelm var son till den ogifte Robert I av Normandie och hans älskarinna Herleva. Att han var oäkting och mycket ung när han efterträdde fadern gjorde det till en början svårt för honom att regera. Den normandiska aristokratin förde en hård inbördes kamp dels för att få kontroll över den unge Vilhelm, dels för att skjuta fram sina egna maktpositioner. Vilhelm lyckades 1047 kväsa ett uppror och inledde därmed en konsolidering av sitt hertigdöme, något som inte fullbordades förrän omkring 1060. Genom äktenskapet med Matilda av Flandern på 1050-talet fick han en värdefull allians med grevskapet Flandern. Han utsåg sina anhängare till biskopar och abbotar inom den normandiska kyrkan och kunde därmed stärka sin makt och 1062 tog han även kontrollen över Maine, söder om Normandie.
Under 1050-talet och tidigt 1060-tal blev Vilhelm en utmanare i kampen om den engelska kronan som då innehades av Edvard Bekännaren, släkting till Vilhelm och utan direkta arvingar. Den mäktiga earlen Harald Godwinson utsågs till efterträdare vid Edvards dödsbädd i januari 1066. Vilhelm menade att Edvard tidigare hade lovat honom kungatiteln och att Harald hade svurit att stödja Vilhelm i detta. Vilhelm samlade en stor flotta och invaderade England i september 1066 och dödade Harald under slaget vid Hastings den 14 oktober 1066. Efter ytterligare stridigheter kröntes Vilhelm till kung i London på juldagen 1066. Han tillsatte år 1067 personer som kunde styra England i hans ställe och återvände sedan till Normandie. Flera uppror utbröt under åren efter erövringen, men alla slogs ner och 1075 hade Vilhelm säkrat sin position i England och kunde tillbringa större delen av sin regeringstid på kontinenten.
Vilhelms sista år utmärktes av svårigheter med hans besittningar på kontinenten, stridigheter med den äldste sonen och hotet från danska invasioner av England. Han lät 1086 sammanställa Domesday Book, en kartläggning över alla jordägare i England och deras ägor. Vilhelm avled i september 1087 under ett fälttåg i norra Frankrike och begravdes i Caen. Hans regeringstid kännetecknades av ett omfattande borgbygge, etableringen av en ny normandisk adel i England och en förändring av prästerskapets sammansättning. Han försökte inte foga samman sina olika domäner till ett enat rike utan valde att styra varje del som skilda feodala besittningar. Efter Vilhelms död delades hans områden upp; äldste sonen Robert fick Normandie och den näst äldste Vilhelm II fick England.
Bakgrund Vikingar påbörjade sin plundring av det område som kom att bli Normandie i slutet av 700-talet. De första permanenta skandinaviska bosättningarna grundades 911 efter att vikingaledaren Rollo plundrade Paris ett flertal gånger. Den dåvarande franske kungen Karl den enfaldige erbjöd Rollo området kring Rouen för att slippa fortsatta räder. Området kring Rouen skulle sedan bli kärnan av grevskapet Normandie.Collins (1999), s. 376–377 Normandie kan ha använts som en bas när skandinaviska attacker mot England återupptogs i slutet av 900-talet, vilket skulle ha försämrat relationen mellan England och Normandie.Williams (2003) s. 42–43 Ethelred den villrådige försökte förbättra relationerna genom att gifta sig med Emma av Normandie, syster till hertig Rickard II.Williams (2003) s. 54–55
De danska räderna mot England fortsatte och Ethelred sökte stöd från Rickard. Efter att Sven Tveskägg 1013 drev Ethelred och hans familj från England gick de i exil i Normandie. Ethelred återvände 1014, efter Sven Tveskäggs död, men möttes av motstånd från Sven Tveskäggs son, Knut den store. Ethelred avled plötsligt 1016 och Knut blev kung av England. Sönerna från Ethelreds äktenskap med Emma, Edvard Bekännaren och Alfred Aetheling, gick åter i exil i Normandie medan modern Emma blev Knuts andra fru 1002.Huscroft (2009), s. 80–83
Efter Knuts död 1035 togs den engelska kronan över av Harald Harfot, son till Knut och hans första maka Ælfgifu av Northampton, samtidigt som Emmas son Hardeknut blev kung av Danmark; situationen i England var fortsatt instabil. Alfred återvände till England 1036 för att besöka modern och kanske även för att utmana Harald som kung. Enligt en källa så var Godwin, earl av Wessex skyldig till Alfreds död, medan andra lägger skulden på Harald. Emma gick i exil i Flandern tills Hardeknut blev kung efter Haralds död år 1040. Efter Hardaknuts död 1042 blev hans halvbror Edvard Bekännaren kung.Huscroft (2009), s. 83–85
Barndom thumb|Slottet i Falaise i Calvados i Frankrike. Vilhelm föddes i en byggnad som tidigare stod på denna plats.
Vilhelm föddes 1027 eller 1028 i Falaise i Normandie, troligast i slutet av 1027."William the Conqueror" History of the Monarchy Han var enda son till Robert I av Normandie och sonson till Rikard II av Normandie. Hans mor, Herleva, var dotter till Fulbert av Falaise som kan ha varit garvare eller balsamerare. Herleva hörde troligen till hertigens hushåll, men var inte gift med Robert. Hon gifte sig senare med Herluin de Conteville och fick med honom två söner, Odo av Bayeux och Robert, greve av Mortain, samt en till namnet okänd dotter, som gifte sig med William, herre av La Ferté-Macé. En av Herlevas bröder, Walter, tog hand om och stödde Vilhelm när han var minderårig. Robert fick även en dotter, Adelaide av Normandie, med en annan frilla.van Houts "Les femmes" (2002), s. 19–34
Vilhelms far Robert blev hertig av Normandie 6 augusti 1027, då han efterträdde sin äldre bror Rikard III som hade varit hertig fram till föregående år. Robert och Rikard hade varit oeniga om vem som skulle bli hertig och Rikards död kom mycket plötsligt. Robert har anklagats för att ha mördat sin bror i vissa källor, något som är möjligt men som inte går att belägga.Douglas (1964), s. 31–32 Läget i Normandie var oroligt eftersom adelsfamiljerna plundrade kyrkan i regionen och Alan III av Bretagne förklarade krig mot hertigdömet, möjligen som ett försök till erövring. Omkring 1031 hade Robert lyckats samla ihop tillräckligt med stöd från adeln, där några av dessa skulle komma att bli betydande under Vilhelms liv. Bland dem fanns Roberts farbror Robert, ärkebiskopen av Rouen, som ursprungligen var en av hertigens motståndare, Osbern, brorson till Gunnor maka till hertig Rikard I, och greve Gilbert av Brionne, barnbarn till Rikard I.Douglas (1964), s. 32–34, 145 Efter att han tillträdde tronen fortsatte Robert att stödja de engelska prinsarna Edvard Bekännaren och Alfred Aetheling, som fortfarande levde i exil i norra Frankrike.
Det finns tecken som tyder på att Robert under en kort tid kan ha varit trolovad till en av kung Knuts döttrar, men de gifte sig aldrig. Det är oklart om Vilhelm hade fått ärva hertigdömet om Robert hade haft en legitim son. Det fanns tidigare hertigar som hade varit illegitima och det finns dokument som visar att Vilhelm var Roberts troligaste arvtagare. Hertig Robert beslutade 1034 att bege sig på pilgrimsfärd till Jerusalem. Även om några av hans anhängare försökte övertala honom att inte ge sig av, sammankallade Robert ett råd i januari 1035 och övertygade de normandiska adelsmännen att svära Vilhelm sin trohet som Roberts arvtagare innan han for i väg till Jerusalem. Robert avled i början av juli i Nicea på väg tillbaka till Normandie.Douglas (1964), s. 35–37
Utseende och personlighet Det finns inget autentiskt porträtt av Vilhelm; de samtida avbildningarna av honom på Bayeuxtapeten och på hans sigill och mynt är enkla framställningar skapade för att visa hans maktställning.Bates (2004), s. 115–116 Han beskrivs som kraftig och robust, med en guttural röst. Han höll sig frisk upp i hög ålder, även om han med tiden blev tämligen fet.Douglas (1964), s. 368–369 Han var stark nog att spänna bågar som andra inte lyckades spänna och han var mycket uthållig. Gottfrid II menade att det fanns ingen som kunde mäta sig med honom varken som slagskämpe eller som ryttare.Searle (1988), s. 203 Undersökning av Vilhelms lårben, det enda ben som fanns kvar efter att resten av hans kvarlevor förstörts, visar att han var omkring 178 cm lång, vilket var ganska långt på den tiden.
Han tycks ha haft två informatorer i slutet av 1030-talet och i början av 1040-talet, men hur mycket boklig bildning Vilhelm hade är oklart. Han verkar inte ha varit beskyddare åt några författare, utfärdat några stipendier eller stött någon intellektuell verksamhet. Orderic Vitalis uppger att Vilhelm i slutet av sitt liv försökte lära sig fornengelska, men kunde inte lägga ned den tid som skulle krävas och gav snabbt upp.Huscroft (2009), s. 323 Vilhelms favoritsysselsättning tycks ha varit jakt. Medeltida författare kritiserade Vilhelm för hans girighet och grymhet, men hans personliga fromhet hyllades ofta.
Hertig av Normandie Strider om den minderårige hertigen thumb|Pelare vid platsen för slaget vid Val-ès-Dunes. Vilhelm hade svårt att bli hertig, då både hans illegitimitet och hans ålder talade emot honom; det verkar som han var antingen sju eller åtta år gammal då fadern dog.Bates (2004), s. 36Douglas (1964), s. 37 Han fick stöd av sin gammelfarbror, ärkebiskop Robert, samt kungen av Frankrike, Henrik I, vilket gjorde att han kunde efterträda sin far som hertig. Stödet till de två engelska prinsarna i exil tyder på att den nye hertigens beskyddare försökte följa faderns principer, men ärkebiskop Roberts död i mars 1037 innebar att en av Vilhelms främsta anhängare försvann och förhållandena i Normandie blev snart kaotiska.Douglas (1964), s. 38–39
Anarkin i hertigdömet fortsatte fram till 1047Douglas (1964), s. 51 och det var många som försökte ta ansvaret över den unge hertigen och därmed makten. Alan av Bretagne var den som först var förmyndare för hertigen, men han avled någon gång 1039 eller 1040. Gilbert av Brionne tog då över, men han dödades några månader senare liksom en annan av Vilhelms beskyddare, Turchetil.Douglas (1964), s. 40 En annan av hertigens beskyddare dödades i början av 1040-talet i Vilhelms kammare medan hertigen sov. Det sägs att Walter, Vilhelms morbror, då och då var tvungen att gömma den unge hertigen i böndernas hus,Bates (2004), s. 37 även om denna berättelse kan vara påhittad av Orderic Vitalis. Historikern Eleanor Searle spekulerar att Vilhelm växte upp tillsammans med de tre kusiner som senare kom att bli betydelsefulla för honom i hans karriär: William FitzOsbern, Roger de Beaumont och Roger av Montgomery.Searle (1988), s. 196–198 Även om många av de normandiska adelsmännen ägnade sig åt sina egna fejder och strider under den tid Vilhelm var minderårig var det fortfarande så att baronerna erkände honom som hertig och även kyrkan stödde Vilhelm.Douglas (1964), s. 42–43