Stribog (fornslaviska: Стрибогъ, bulgariska, makedonska, montenegrinska, ryska, serbiska, ukrainska: Стрибог, vitryska: Стрыбог, bosniska, kroatiska, slovakiska, slovenska, tjeckiska: Stribog, polska: Strzybóg) är i slavisk mytologi en gudom med en inte helt klar funktion, möjligen vindarnas gud eller i förbund med atmosfären.
Om Stribog i skriftliga källor Enligt Nestorskrönikan blev Stribogs avgudabild, som en av de sex viktigaste, uppställd i Kiev år 980 av furst Vladimir:
Stribog, kommer från fornryskans стрый (дядя, брат отца, djadja, brat otsa) med betydelsen "farbror", en "gammal gud", "vindarnas farbror", som omnämns i Igorkvädet:
På grund av detta fragment anses Stribog vara vindguden.
Stribog är även omnämnd i de fornryska predikningarna mot hedendomen.
Etymologi Enligt lingvisten Gamkrelidze härstammar det etymologiska namnet Stribog från det indoeuropeiska ordet *dievas-pater (Himlens fader). Under tidens gång har delar av ordet bytt plats, och under de nära kontakterna mellan slaverna och iransktalande folkstammar (skyterna) har *dievas bytts ut mot iranskans *baga (→ fornslaviskans *bogъ, bog) med betydelsen "gud". Indoeuropeiska *pater ändrades av slaverna till "stri".Gamkrelidze T. V., Ivanov V. V. Indojevropejskij jazyk i indojevropejtsy. Tbilisi: Izd-vo TGU, 1984. T. II. S. 791, 798.
Den ryske lingvisten Trubatjov anser att försöken att hitta indoeuropeiska eller iranska arkaismer i ordet Stribog är konstruerade. Han menar att första delen av ordet är fornslaviskans *sterti (распространять, простирать, rasprostranjat, prostirat) med betydelsen "utsprida", "utbreda", och anser att med Stribog avses någon besjälad naturkraft (uppenbarligen vinden).Trubatjov O. N. Etnogenez i kultura drevnejsjich slavjan. M.: Nauka, 2003. S. 197.
Referenser
Kommentarer
Noter
Källor Jensen, Alfred, Rysk kulturhistoria, Aktiebolaget Ljus, Stockholm, 1908. Nestorskrönikan. Kulturhistoriskt bibliotek, 99-1228966-8. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. 1998.
Kategori:Gudar i slavisk mytologi