Mesar (Paridae) är en familj av små tättingar som häckar på norra halvklotet och i Afrika.
Utseende och beteende Mesarna är till större delen små kompakta skogslevande arter som ofta har en kort, rak och konisk näbb med små fjäderklädda näsöppningar. De häckar i hål och lägger vitspräckliga ägg. Många av arterna inom familjen är mycket anpassningsbara med en varierad föda som bland annat består av olika sädesslag och insekter. Många av arterna finns i människans närhet och de arter som är stannfåglar ses ofta vid fågelbord. Många arter har visat sig vara läraktiga och opportunister i sitt val av föda.
Systematik Mesarna bildar en klad med pungmesar (Remizidae), den nyskapade familjen feflugsnappare (Stenostiridae) och afrikanska hyliotor (Hyliotidae). Tillsammans utgör de systergrupp till överfamiljen Sylvioidea med gamla världens sångare, men också bland annat lärkor och svalor. Det råder delade meningar om mesar med släktingar bör ingå i Sylvioidea eller forma en egen överfamilj, Paroidea.
Ibland har även stjärtmesarna och pungmesarna förts till familjen mesar, men idag behandlas de som två egna familjer. Genetiska studier visar att pungmesar är nära släkt med mesarna, medan stjärtmesarna står nära lövsångare och cettior. DNA-studier har också visat att den lilla asiatiska arten brandkronad mes snarare är en basal medlem av familjen än en pungmes som man länge trott.Tietze, D.T., and U. Borthakur (2012), Historical biogeography of tits (Aves: Paridae, Remizidae), Org. Divers. Evol. 12, 433-444. Dels är, mer uppseendeväckande, den asiatiska fågeln markhackare (Pseudopodoces humilis), tidigare behandlad som en liten kråkfågel, egentligen en mes, faktiskt nära släkt med talgoxen i Parus.Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
Merparten av arterna inom denna familj tillhörde tidigare släktet Parus, som är en av de största fågelsläktena med ett 50-tal arter och åtskilliga hundra underarter.Lennart Nilsson, Hur många Cyanistes caeruleus har du i din trädgård?, Vår Fågelvärld, nr.8, 2005 Denna familj har nu splittrats upp i ett större antal släkten. Molekylära analyser har visat att släktet Parus består av sex härstamningslinjer, klader, vilka är: blåmesar (Cyanistes), äkta mesar (Parus), gråmesar (Baeolophus), tofsmesar (Lophophanes), svartmesar (Periparus) och titor (Poecile).
Vidare studierJohansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860. har lett till att de östasiatiska mesarna i Periparus lyfts ut till Pardaliparus och samurajmesen med släktingar i Poecile lyfts ut till Sittiparus. För att visa på markhackarens särart genom att behålla den i ett eget släkte har också Parus delats upp ytterligare, de afrikanska mesarna i Melaniparus och de asiatiska gyllenmesarna med släktingar i Machlolophus.
Släkten och arter Listan följer AviList:AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025 Cephalopyrus – brandkronad mes thumb|right|Brandkronad mes (Cephalopyrus flammiceps) Sylviparus – grönmes Melanochlora – sultanmes thumb|right|Sultanmes (Melanochlora sultanea) Blåmesar (Cyanistes) Koboltmes (Cyanistes teneriffae) Azurmes (Cyanistes cyanus) Blåmes (Cyanistes caeruleus) thumb|right|Koboltmes (Cyanistes teneriffae) Pseudopodoces – markhackare Talgoxar (Parus) Orienttalgoxe (Parus monticolus) Talgoxe (Parus major) Grå talgoxe (Parus cinereus) Machlolophus Vitnackad mes (Machlolophus nuchalis) Gulmes (Machlolophus holsti) Himalayagyllenmes (Machlolophus xanthogenys) Östlig gyllenmes (Machlolophus spilonotus) Indisk gyllenmes (Machlolophus aplonotus) thumb|right|Gulmes (Machlolophus holsti) Melaniparus Savannmes (Melaniparus guineensis) Vitvingad mes (Melaniparus leucomelas) Rostbukig mes (Melaniparus rufiventris) Vitbukig mes (Melaniparus albiventris) Sotmes (Melaniparus niger) Namibmes (Melaniparus carpi) Skiffermes (Melaniparus funereus) Miombomes (Melaniparus griseiventris) Ruwenzorimes (Melaniparus fasciiventer) Somaliames (Melaniparus thruppi) Finkmes (Melaniparus fringillinus) Vitryggig mes (Melaniparus leuconotus) Akaciames (Melaniparus cinerascens) Kapmes (Melaniparus afer) thumb|right|Sotmes (Melaniparus niger) Svartmesar (Periparus) Mandarinmes (Periparus venustulus) Palawanmes (Periparus amabilis) Praktmes (Periparus elegans) Svartmes (Periparus ater) Shimlames (Periparus rufonuchalis) Sherpames (Periparus rubidiventris) thumb|right|Svartmes (Periparus ater) Tofsmesar (Lophophanes) Grå tofsmes (Lophophanes dichrous) Tofsmes (Lophophanes cristatus) thumb|right|Tofsmes (Lophophanes cristatus) Gråmesar (Baeolophus) Tygelmes (Baeolophus wollweberi) Ekmes (Baeolophus inornatus) Blek gråmes (Baeolophus ridgwayi) Östlig gråmes (Baeolophus bicolor) Svartkronad gråmes (Baeolophus atricristatus) Sittiparus Taiwanmes (Sittiparus castaneoventris) – nyligen urskild art Iriomotemes (Sittiparus olivaceus) – nyligen urskiljd art Samurajmes (Sittiparus varius) Izumes (Sittiparus owstoni) – nyligen urskild art Vitpannad mes (Sittiparus semilarvatus) thumb|right|Samurajmes (Sittiparus varius) Titor (Poecile) Vitbrynad mes (Poecile superciliosus) Balkanmes (Poecile lugubris) Kanelmes (Poecile davidi) Entita (Poecile palustris) Hyrkanmes (Poecile hyrcanus) Sikangtita (Poecile hypermelaenus) Sichuanmes (Poecile weigoldicus) Talltita (Poecile montanus) Lappmes (Poecile cinctus) Rostmes (Poecile rufescens) Kanadames (Poecile hudsonicus) Bergtita (Poecile gambeli) Mexikansk tita (Poecile sclateri) Karolinatita (Poecile carolinensis) Amerikansk talltita (Poecile atricapillus) thumb|right|Amerikansk talltita (Poecile atricapillus)
Se även Lista över vanligt förekommande mesar i Sverige.
Källor
Externa länkar
Kategori:Fågelfamiljer