Emmylou Harris, född 2 april 1947 i Birmingham i Alabama, är en amerikansk countrysångerska, gitarrist och låtskrivare.
Biografi De tidiga åren Emmylou Harris gick ut high school som bästa elev och erhöll ett stipendium för teaterutbildning vid University of North Carolina i Greensboro. Det var omkring denna period som Harris började studera musik på allvar, influerad av artister som Bob Dylan och Joan Baez.
Harris gifte sig 1969 med sångskrivaren Tom Slocum och spelade in sitt första album Gliding Bird följande år. Efter att albumet släppts gick dock skivbolaget i konkurs. Vid denna tid började även Harris äktenskap med Slocum att spricka och de skilde sig inom kort. Harris levde under en kort tid ensam med sin nyfödda dotter Hallie i Nashville i Tennessee, men på grund av ekonomiska svårigheter var hon tvungen att flytta tillbaka till sina föräldrar som då bodde i Washington, D.C.
1970-talet Emmylou Harris återvände därefter snart till att uppträda igen, nu som en del i en trio med de lokala musikerna Gerry Mule och Tom Guidera. En kväll 1971 råkade medlemmar ur countrygruppen The Flying Burrito Brothers vara bland publiken, inklusive den förra Byrds-medlemmen Chris Hillman, som tagit över bandet efter grundaren Gram Parsons. Hillman var så imponerad av Harris att han under en kort period övervägde att fråga henne om hon ville bli medlem i bandet. Istället blev det så att Hillman 1972 kom att rekommendera henne till Parsons, som letade efter en kvinnlig sångerska att arbeta med på sitt första soloalbum. Efter inspelningen turnerade Emmylou Harris som medlem i Parsons band Fallen Angels och 1973 återvände hon till studion med Parsons för att spela in albumet Grievous Angel Grievous Angel Läst 2026-8-21. Parsons dog av en överdos av alkohol och andra droger 1973. I sin sång Boulder to Birmingham beskriver Harris 1975 sin saknad efter Parsons efter hans död.
De sägs ofta att Harris och Parsons, som var gift, blev djupt förälskade under sitt samarbete, men sanningshalten i påståendet har ifrågasatts över åren. Harris själv har länge bestämt avfärdat ryktet - främst med referens till det faktum att de endast kände varandra i knappt två år - och påstått att de aldrig hade tid att få känslor för varandra annat än som vänner. Med åren har hennes åsikt dock förändrats drastiskt, och vid nylanseringen av sitt album The Ballad of Sally Rose 2017 medgav hon att hon nog trots allt var kär i Parsons, men att hon förnekat det på grund av den sorg och smärta hon bar med sig efter hans plötslig bortgång. Albumet The Ballad of Sally Rose, ursprungligen utgivet 1985, tar delvis inspiration från Harris tid med Parsons och är en av de ursprungliga anledningarna till ryktena kring deras förälskelse.
Under sin turné med Gram Parsons hade Harris blivit vän med sångerskan Linda Ronstadt, som då hon hörde om Parsons död erbjöd den sörjande Harris att uppträda tillsammans med henne på baren Roxy i Los Angeles. Ronstadt hoppades att samarbetet skulle göra Harris intresserad av att försöka starta en solokarriär utan Parsons, och ledde även till att många inom musikbranschen fick upp ögonen för Harris.
Så småningom mötte hon den kanadensiska musikproducenten (och sin framtida make) Brian Ahern, som producerade hennes första album utgivet på ett stort skivbolag, Pieces of the Sky 1975. Albumet innehöll ett flertal coverlåtar, bland andra The Beatles For No One och låten som kom att bli Harris första hitsingel If I Could Only Win Your Love av The Louvin Brothers. Hon satte därefter samman The Hot Band, en grupp av studio- och turnémusiker, med musiker som Glen Hardin, James Burton, Rodney Crowell, Ricky Skaggs och Albert Lee. Sommaren 1975 medverkade hon som körsångerska vid inspelningarna av Bob Dylans skiva Desire.
Harris följande album, Elite Hotel (1976), Luxury Liner (1977) och Quarter Moon in a Ten Cent Town (1978) blev alla countryhits, men Harris musik kunde även tilltala lyssnare av rockmusik. Inom countrymusiken, som vid denna tid hade framgång med en genreöverskridande blandning, var inställningen hos många artister att förena musiken med en mjukare och mer tillrättalagd Los Angeles-pop. Harris riktade däremot sin musik mer mot rockmusiken. Emmylou Harris höll sin första konsert i Sverige Apr 6 1977, Emmylou Harris konserthistorik /setlist.fm (läst 16 augusti 2026) den 6 april 1977 med ett framträdande kl 20:00 på Musik, DN, På Stan 2 apr 1977 /dn.se (läst 16 augusti 2026) Konserthuset i Stockholm.
Förutom sin egen solokarriär under denna period påbörjade Harris även samarbeten med andra artister, flera som hon kom att fortsätta arbeta med under sin senare karriär. Hon gav 1979 ut julalbumet Light of the Stable på vilket bland andra Dolly Parton, Linda Ronstadt och Neil Young medverkade. Från mitten av 1970-talet och därefter har Harris haft ett återkommande samarbete med dessa tre artister. Hennes sång hade en även framträdande plats på Bob Dylans album Desire från 1976. Hon arbetade under denna period också tillsammans med The Band och medverkade i filmen The Last Waltz. 1977 gifte sig Harris med Brian Ahern och fick 1979 ännu en dotter, Meghann. Harris och Ahern skildes 1984.
Hon gav 1979 ut albumet Blue Kentucky Girl vilket kännetecknas av countrymusik framförd i samma stil som countrylegendarerna Loretta Lynn och Kitty Wells. Detta album inkluderade den numera legendariska låten Even Cowgirls Get The Blues, skriven av Rodney Crowell, med Linda Ronstadt och Dolly Parton som bakgrundssångerskor. Även Tanya Tucker bidrog som bakgrundssångerska på låten Sisters Comin' Home.
1980-talet 1980 spelade hon in duetten That Lovin' You Feelin' Again med rock'n'roll-legendaren Roy Orbison, för vilken de erhöll en Grammy Award i kategorin Best Vocal Duo, och 1981 nådde hon plats 37 på Billboards poplista med en cover av Mister Sandman från sitt album Evangeline. (Albumversionen av låten innehöll stämsång av Dolly Parton och Linda Ronstadt, men då varken Partons eller Ronstadts skivbolag tillät att deras artisters sång användes på singelutgåvan gjorde Harris en nyinspelning av låten, själv sjungande alla tre stämmorna. Samma sak hade även hänt med låten Even Cowgirls Get The Blues 1979).
White Shoes från 1983 var en eklektisk samling av låtar, som bland annat innehöll en rockig version av Diamonds Are a Girl's Best Friend och en countryversion av Donna Summers hit On the Radio.
1985 gjorde Harris sin första riktiga låtskrivardebut då hon skrev samtliga låtar till sitt album The Ballad of Sally Rose. Harris hade tidigare endast bidragit till enstaka låtar, och hade ibland fått utstått kritik för att hon endast tolkade andras texter.
Albumet, som var ett konceptalbum, skildrar sångerskan Sally Rose bitterljuva livsöde. Harris har i efterhand erkänt att albumet till viss del är självbiografiskt och att hon tagit inspiration från sitt eget liv. Sally Rose kortvariga romans med en man endast känd som 'The Singer' har även ansetts baserad på hennes eget kortvariga samarbete med sångaren Gram Parsons. Harris själv förnekade detta i detta längsta, men medgav detta samt att hon faktiskt varit kär i Parsons när albumet nylanserade 2017.
"På den tiden förnekade Emmylou att Sally Rose handlade om henne och Gram, "Men självklart handlade det om mig och Gram", säger hon nu."
- Colin Escott citerad i texthäftet till The Ballad of Sally Rose (2CD nyutgåva från 2017).
Namnet Sally Rose kom från Harris tidiga år med the Hot Band på 1970-talet. Ett fan hade en kväll fått syn på Harris i en bar efter en spelning, men känt sig osäker på om det verkligen var hon. Personen bestämde sig då att fråga Harris dåvarande manager, Phil Kauffman, om han visste vem hon var. Istället för att tala sanning valde Kauffman att ljuga och påstod att hon var en annan sångerska vid namn Sally Rose. Harris band fick namnet 'Sally Rose and The Rosebuds'.
Båda namnen användes därefter i fler år vid hotellbokningar och dylikt för att skydda Harris och de välkända medlemmarna i hennes band från överexalterade fans och journalister.
I slutet av turnén som följde The Ballad of Sally Rose gifte sig Emmylou Harris med den engelska låtskrivaren Paul Kennerly, som hade hjälpt henne skriva låtarna till albumet. Han blev Harris tredje och i skrivande stund (2019-04-18) sista make.
1987 spelade Harris tillsammans med Dolly Parton och Linda Ronstadt in albumet Trio. De tre sångerskorna hade försökt göra ett album tillsammans för första gången på 1970-talet, men på grund av intressekonflikter mellan de tre sångerskornas skivbolag lades projektet ner. Mot slutet av 80-talet lämnade Parton skivbolaget RCA och eftersom Harris var skriven till Warner Bros. och Ronstadt till Asylum, vilka båda tillhörde The Warner Music Group, kunde samarbetet nu genomföras.
Idén visade sig dock vara svårsåld. Skivbolagen tvivlade på att en 'supertrio' med tre på egen hand mycket välkända artister skulle sälja lika bra som deras separata skivor. Parton, Harris och Ronstadts gemensamma vikt inom musik branschen gjorde att projektet inte kunde kastas bort, men varken Asylum eller Warner bros. ville egentligen ta ansvar för det. Efter mycket diskussioner fram och tillbaka hamnade till slut uppdraget hos Warner Bros, då de hade en countryavdelning. Man bestämde att det skulle säljas som en countryskiva trots att den även innehöll ett flertal tolkningar av populära poplåtar, och saluförde den därefter.
När albumet äntligen kom ut på marknaden fick Harris, Ronstadt och Parton till slut rätt. Albumet nominerades till tre Grammy Award och vann en Grammy för Best Country Collaboration. Trio nådde topp-tio på både pop- och countrylistorna och resulterade i fyra hitsinglar.
1990-talet I början av 1990-talet upplöste hon The Hot Band, för att istället sätta samman en grupp med musiker kallade The Nash Ramblers vilka spelade akustiska instrument som fiol, mandolin, banjo, gitarr och dobro. De spelade in ett Grammy-belönat livealbum vid Ryman Auditorium 1992.
Projektet ledde även till att den historiska byggnaden i Nashville, Tennesse räddades från förstörelse och ett mångmiljonersarbete för att rusta upp den påbörjades kort därefter. The Ryman hade ursprungligen varit hem till The Grand Old Opry, men de hade tvingats flytta till nya lokaler på grund av brist på utrymme, och The Ryman hade därefter fått förfalla. När Harris spelade in sitt album var huset i så dåligt skicka att ingen publik kunde sitta på balkongerna, eftersom det fanns en risk att de skulle kollapsa.
Det var vid denna tid som Harris (och till synes alla andra countryartister som var äldre än 40 år) började spelas allt mindre i de breda amerikanska countryradiokanalerna, då radiostationerna skiftade fokus till det mer ungdomsinriktade "new country"-formatet. Medan Harris tidigare album hade sålt någorlunda bra så avtog nu hennes listframgångar. Hennes album Cowgirl's Prayer från 1993 spelades knappt i radio, trots att det blivit kritikerrosat, och singeln från albumet, High Powered Love, lyckades inte ta sig upp på listorna, vilket ledde till att hon sökte en ny inriktning i sin musikkarriär.
1995 gav Harris ut albumet Wrecking Ball producerat av Daniel Lanois, mest känd för sina arbeten med U2, Peter Gabriel och Bob Dylan. Det var minst sagt ett experimentellt album för Harris, som inkluderade hennes tolkning av titelspåret skrivet av Neil Young (Young var gästsångare på två av albumets låtar), Steve Earles Goodbye, Julie Millers All My Tears, Jimi Hendrix May This Be Love, Kate & Anna McGarrigles Goin' Back to Harlan och Gillian Welchs Orphan Girl. Larry Mullen Jr från U2 spelade trummor i detta projekt, som fick lyssnare av alternativ rock att upptäcka Harris. Följande år medverkade hon på Willie Nelsons album Teatro, även det producerat av Lanois.