Félix Édouard Justin Émile Borel, född 7 januari 1871 i Saint-Affrique, Aveyron, död 3 februari 1956 i Paris,May, Kenneth (1970–1980). "Borel, Émile". Dictionary of Scientific Biography. Vol. 2. New York: Charles Scribner's Sons. pp. 302–305. 978-0-684-10114-9. var en fransk matematikerÉmile Borel's biography – Université Lille Nord de France och politiker. Som matematiker var han känd för sitt grundande arbete inom områdena måtteori och sannolikhet.

Biografi Borel var son till en protestantisk pastor. Han studerade vid Collège Sainte-Barbe och Lycée Louis-le-Grand innan han sökte till både École normale supérieure och École Polytechnique. Han kvalificerade sig på första plats för båda och valde 1889 att börja studera vid den förra institutionen. Samma år vann han också concours général, en årlig nationell matematiktävling. Efter examen 1892 placerade han sig på första plats i agrégation, en konkurrensutsatt statstjänsteexamen som ledde till tjänsten som professeur agrégé. Hans avhandling, publicerad 1893, hade titeln Sur quelques points de la théorie des fonctions ("Om vissa punkter i funktionsteorin"). Samma år inledde Borel en fyraårig tjänstgöring som föreläsare vid Université de Lille, under vilken tid han publicerade 22 forskningsartiklar. Han återvände till École normale supérieure 1897 och utnämndes till professor i funktionsteori, vilken han innehade fram till 1941.

År 1901 gifte sig Borel med den 17-åriga Marguerite, dotter till kollegan Paul Émile Appell. Hon skrev senare mer än 30 romaner under pseudonymen Camille Marbo. Émile Borel dog i Paris den 3 februari 1956.

Arbete Tillsammans med René-Louis Baire och Henri Lebesgue var Émile Borel bland pionjärerna inom måtteori och dess tillämpning på sannolikhetsteori. Begreppet Borelmängd är uppkallat efter honom. En av hans böcker om sannolikhet introducerade det underhållande tankeexperiment som kom in i populärkulturen under namnet oändlig apa-sats eller liknande. Han publicerade också en serie artiklar (1921–1927) som först definierade strategispel."Émile Borel," Encyclopædia Britannica John von Neumann invände mot denna prioritering i ett brev till Econometrica publicerat 1953 där han hävdade att Borel inte kunde ha definierat strategispel eftersom han förkastade minimaxsatsen.

Med utvecklingen av statistisk hypotesprövning i början av 1900-talet föreslogs olika tester för slumpmässighet. Ibland påstods dessa ha någon form av allmän betydelse, men mestadels betraktades de bara som enkla praktiska metoder. År 1909 formulerade Borel uppfattningen att tal som valts slumpmässigt baserat på deras värde nästan alltid är normala, och med explicita konstruktioner i termer av siffror är det ganska enkelt att få tal som är normala.

Åren 1913 och 1914 överbryggade han klyftan mellan hyperbolisk geometri och speciella relativitetsteorin med utredande arbeten. Till exempel beskrev hans bok Introduction Géométrique à quelques Théories PhysiquesÉmile Borel (1914) Introduction Geometrique à quelques Théories Physiques, Gauthier-Villars, link from Cornell University Historical Math Monographs hyperboliska rotationer som transformationer som lämnar en hyperbel stabil precis som en cirkel runt ett rotationscentrum är stabil.

År 1915 utnämndes han till chef för det tekniska kabinettet för det nybildade uppfinningsdirektoratet för nationellt försvar, som syftade till att samordna franska laboratorier för krigsinsatsen under första världskriget.

År 1922 grundade han Paris Institute of Statistics, den äldsta franska statistikskolan, och 1928 var han med och grundade Institut Henri Poincaré i Paris.

Politisk karriär

Under 1920-, 1930- och 1940-talen var Borel aktiv inom politiken. Från 1924 till 1936 var han ledamot av deputeradekammaren. År 1925 var han marinminister i matematikkollegan Paul Painlevés kabinett. Under andra världskriget var han medlem i den franska motståndsrörelsen.

Priser och utmärkelser Borel invaldes 1942 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Borel tilldelades motståndsmedaljen 1950.

Asteroiden 16065 Borel är uppkallad efter honom.

Eftermäle Förutom Centre Émile Borel vid Institut Henri Poincaré i Paris och en krater på månen är följande matematiska begrepp uppkallade efter honom: Borelmängd Borels lemma Borels lag om stora tal Borelmått Borel-Kolmogorov-paradoxen Borel–Cantellis lemma Borel-Carathéodory-satsen Heine-Borels sats Borels bestämningssats Borel högerprocess Borelsummering Borelfördelning Borels antagande om starka mått nollmängder (inte att förväxla med Borels antagande, uppkallad efter Armand Borel). Borel beskrev också en pokermodell som han myntade La Relance i sin bok från 1938 Applications de la théorie des probabilités aux Jeux de Hasard.Émile Borel and Jean Ville. Applications de la théorie des probabilités aux jeux de h asard. Gauthier-Vilars, 1938

Publikationer Sur quelques points de la théorie des fonctions (doktorsavhandling, 1894). Introduction à l'étude de la théorie des nombres et de l'algèbre supérieure (1895), med Jules Drach efter föreläsningar av Jules Tannery Leçons sur la théorie des fonctions (1898) Leçons sur la théorie de l'élasticité (Paris, 1892). Leçons sur les séries entières (1900) Leçons sur les séries divergentes (1901) Leçons sur les séries à termes positifs (1902) Leçons sur les fonctions méromorphes (1903) Leçons sur les fonctions de variables réelles et les développements en séries de polynômes (1905) Leçons sur la théorie de la croissance professées à la faculté des sciences de Paris L'aviation (med Paul Painlevé) De la méthode dans les sciences Le Hasard (1914) Introduction géométrique à quelques théories physiques (1914) Leçons sur les fonctions monogènes uniformes d'une variable complexe (1917) Méthodes et problèmes de la théorie des fonctions (1922) L'espace et le temps Traité du calcul des probabilités et ses applications (1924–1934) Applications de la théorie des probabilités aux jeux de hasard, med Jean Ville Principes et formules classiques du calcul des probabilités (1925) Valeur pratique et philosophique des probabilités (1939) L'espace et le temps 1939 Théorie mathématique du bridge à la portée de tous, med André Chéron (1940) Le jeu, la chance et les théories scientifiques contemporaines 1941 Les probabilités et la vie (1943) L'Évolution de la mécanique (1943) Les paradoxes de l'infini 1947) Éléments de la théorie des ensembles (1949) Les nombres inaccessibles (1952) L'imaginaire et le réel en mathématiques et en physique (1952) Les nombres premiers (1953) Œuvres d'Emile Borel i fyra band utgiven 1972

Artiklar "La science est-elle responsable de la crise mondiale?", Scientia : rivista internazionale di sintesi scientifica, 51, 1932, pp. 99–106. "La science dans une société socialiste", Scientia : rivista internazionale di sintesi scientifica, 31, 1922, pp. 223–228. "Le continu mathématique et le continu physique", Rivista di scienza, 6, 1909, pp. 21–35.

Referenser

Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.

Noter

Externa länkar

Author profile in the database zbMATH

Kategori:Franska matematiker under 1800-talet Kategori:Franska matematiker under 1900-talet Kategori:Franska politiker under 1900-talet Kategori:Alumner från École normale supérieure Kategori:Storkorset av Hederslegionen Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Födda 1871 Kategori:Avlidna 1956 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok Kategori:Personer från Saint-Affrique Kategori:Personer verksamma vid Paris universitet Kategori:Ledamöter av Frankrikes nationalförsamling Kategori:Ledamöter av Franska vetenskapsakademien Kategori:Ledamöter av Rysslands Vetenskapsakademi Kategori:Mottagare av Ponceletpriset