Erik Noreen, född 3 november 1890 i Uppsala, död 13 december 1946 i Uppsala, var en svensk filolog. Han var son till språkforskaren Adolf Noreen och bror till arkitekten Ärland Noreen samt far till museimannen och historikern Sven E. Noreen.
Noreen blev filosofie magister i Uppsala 1911, filosofie licentiat 1914, filosofie doktor 1915, docent i nordiska språk samma år, ordinarie lärare vid Stockholms stads högre folkskola för teknisk utbildning 1924, professor i nordiska språk vid Lunds universitet 1931 och vid Uppsala universitet från 1940. Han var ordförande i Uppsala orkesterförening från 1942.
Utöver nedanstående skrifter författade Noreen uppsatser i Svenska landsmål och svenskt folkliv, Namn och bygd, Samlaren, Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri, Arkiv för nordisk filologi, Studier i nordisk filologi, Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar et cetera.
Noreen är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Bibliografi i urval Ärtemarksmålets ljudlära I (1915) Några anteckningar om ljóðaháttr (1915) Studier i fornvästnordisk diktning 1–3 (1921–1923) Den norsk-isländska poesien (1926) Studier rörande Eufemiavisorna 1–3 (1923–1929) Fornsvensk läsebok (1932) Isländsk läsebok (1936) Författarfrågor i Lejonkulans dramatik (1938) Svensk språkvård (1941) Från Birgitta till Piraten (1942)
Utgivare Samlade dikter av Gunno Dahlstierna (1920–1928) Samlade skrifter av Johan Runius (1933 ff.) Hertig Fredrik av Normandie och herr Ivan (Svenska fornskriftsällskapets skrifter 1927–1932) Smärre dikter av Lejonkulans dramatik (1937) Arboga stads tänkebok (1935 ff., tillsammans med Torsten Wennström)
Källor
Noter
Kategori:Svenska professorer i nordiska språk Kategori:Personer verksamma vid Lunds universitet Kategori:Personer verksamma vid Uppsala universitet Kategori:Forskare från Uppsala Kategori:Lärare från Uppsala Kategori:Gravsatta på Uppsala gamla kyrkogård Kategori:Födda 1890 Kategori:Avlidna 1946 Kategori:Män