Albertus Magnus, även Albert den store, Albert av Köln, född 1206 i Lauingen an der Donau, Bayern, död 15 november 1280 i Köln, Tysk-romerska riket, var en tysk filosof, teolog och naturforskare.
Biografi Albertus Magnus var biskop i Regensburg 1260–1262 och tillhörde dominikanorden. Han utnämndes till kyrkolärare och helgon inom Romersk-katolska kyrkan 1931, med minnesdag den 15 november.
Jämte sin ordensbroder Thomas av Aquino var Albertus en av de viktigaste representanterna för den medeltida skolastiken. Han inträdde 1223 i dominikanorden och blev efter studier vid universiteten i Padua och Paris lärare i flera tyska städer, bland annat Regensburg, Freiburg, Strasbourg, Hildesheim och Köln.
Albertus utförde den första systematiska tolkningen av Aristoteles skrifter under medeltiden och sökte påvisa att det inte finns någon motsägelse mellan Aristoteles tänkande och kristen tro. Han var också en för sin tid framstående naturvetenskapsman och brukar tillskrivas upptäckten av grundämnet arsenik.
Bibliografi (urval) De mineralibus et rebus metallicis (cirka 1260) Paradisus Animae
Referenser Webbkällor
Tryckta källor
The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994.
Externa länkar
Wikisource Albertus Magnus: "Secrets of the Virtues of Herbs, Stones and Certain Beasts" London, 1604
Kategori:Skolastiker Kategori:Medeltidens filosofer Kategori:Tyska filosofer Kategori:Medeltida teologer Kategori:Tyska teologer Kategori:Tyska helgon Kategori:Kyrkolärare Kategori:Tyska dominikaner Kategori:Alumner från Paduas universitet Kategori:Alumner från Paris universitet Kategori:Filosofer under 1200-talet Kategori:Bayrare Kategori:Födda 1206 Kategori:Avlidna 1280 Kategori:Män Kategori:Personer helgonförklarade av påve Pius XI