Serbisk-ortodoxa kyrkan (serbisk kyrilliska: Српска православна црква; latinska: Srpska pravoslavna crkva; kyrkslaviska: Се́рбскаѧ правосла́внаѧ цр҃ковь), kort SOK (СПЦ/SPC), är en autokefal östortodox kristen kyrka, som är Serbiens nationalkyrka.
Serbisk-ortodoxa kyrkan är en av de äldsta slaviska ortodoxa kyrkorna och har omkring 8–9 miljoner medlemmar.
Historik
Tidig serbisk-ortodox kristendom vänster|miniatyr|160x160px|Helige Sava, Serbisk-ortodoxa kyrkans grundare. Serberna antog kristendomen runt 700-talet, men under den tiden fanns det ingen egen kyrka, vilket innebar att de tillhörde Ohrids ärkebiskopsdöme.
När Rastko Nemanjić, eller mer känd som Helige Sava, blev ärkebiskop år 1219 av den dåvarande patriarken av Konstantinopel blev kyrkan autokefal. Därför räknas år 1219 som kyrkans grundande.
När Serbiska tsardömet skapades år 1346 blev det ett patriarkat i samband med ett kyrkomöte i Skopje i nuvarande Nordmakedonien. Ärkebiskop Joanikije II blev upphöjd till patriark, vilket bevisades av Bulgarisk-ortodoxa kyrkans patriark, ärkebiskopen av Ohrid, serbiska biskopar och munkar från berget Athos i Grekland. I samband med det reagerade patriarken av Konstantinopel år 1350 med att utesluta och fördöma kejsaren, patriarken och folket. Som en följd av detta uppstod en schism som varade fram till år 1375.
Centrumet för kyrkan låg nu i Peć i nuvarande Kosovo och därför kallades det för Patriarkatet i Peć eller Pećs patriarkat.
Osmanska riket Den Serbisk-ortodoxa kyrkans största blomstring inträffade under perioden före Osmanska rikets erövring. I och med den slutliga turkiska erövringen år 1459 blev större delen av de serbiska landområdena en del av Osmanska riket.
Efter patriark Arsenije II:s död år 1463 valdes ingen efterträdare. Patriarkatet avskaffades därmed de facto och hamnade under Konstantinopels ekumeniska patriarkats jurisdiktion. Den turkiske sultanen, Süleyman I, återupprättade kyrkan år 1557.
På grund av att SOK deltog i flera uppror mot osmanerna blev kyrkan avskaffad igen år 1766. Än en gång kom kyrkan under Konstantinopels ekumeniska patriarkat. Men detta var också en period då många kristna konverterade till islam för att undvika stränga skatter (jizya) som infördes av turkarna som hämnd för uppror och fortsatt motstånd.
Många serber med sina hierarker utvandrade till södra Ungern där kyrkan fick självstyre. Ärkebiskoparnas säte flyttades från Peć till Sremski Karlovci i nuvarande Serbien.
Den Serbisk-ortodoxa kyrkan fick slutligen sin självständighet och blev autokefal år 1879, året efter att Serbien erkänts som en självständig stat av stormakterna under den tiden.
Första- och andra världskriget Efter första världskriget (1914–1918) förenades alla serber under en kyrklig myndighet, patriarkatet återupprättades år 1920 och den fullständiga patriarkaliska titeln blev "Ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci och serbisk patriark".
Under andra världskriget (1939–1945) genomgick SOK svåra prövningar då många biskopar, präster och cirka 1,7 miljoner östortodoxa kristna dödades av bland annat tyska och kroatiska styrkor (Ustaša). Hundratals kyrkor förstördes också.
Kommunismen och de jugoslaviska krigen Under kommunismen (Socialistiska federativa republiken Jugoslavien) genomgick den Serbisk-ortodoxa kyrkan nya prövningar. Religiös undervisning i skolorna förbjöds, kyrkans egendom konfiskerades och kyrkans inflytande i samhället minskade.
Under de jugoslaviska krigen (1991–2000) dog ungefär 10 000 serbisk-ortodoxa kristna och över en miljon blev tvungna att fly. Över 700 kyrkor och viktiga platser förstördes eller skadades.
Efter Natos flygbombningar av Jugoslavien år 1999 tvingades ännu fler människor på flykt från Kosovo, där kyrkan har sina rötter.
Mellan åren 1999 och 2005 tvingades ungefär personer från sina hem och några tusen blev dödade eller tagna som gisslan. Runt 150 kyrkor, kloster och andra platser förstördes.
Utbredning Europa
Balkan miniatyr|220x220px|Franskspråkig karta över SOK:s stift i länderna som tillhörde Socialistiska federativa republiken Jugoslavien (juli 2022).Serbisk-ortodoxa kyrkan är uppdelad i metropolitdömen och stift.
Kyrkan är främst representerad i Serbien, Montenegro, nord-östra Bosnien och Hercegovina (Serbiska republiken) och övriga delar av forna SFR Jugoslavien.
Efter Nordmakedoniens självständighet uppstod en konflikt mellan den Serbisk-ortodoxa kyrkan och den Makedonisk-ortodoxa kyrkan, som ledde till att patriarken tillsatte en ärkebiskop i landet med säte i staden Ohrid.
Genom serbiska emigranter har kyrkan också spridits över stora delar av världen.
Skandinavien
Under slutet av 1960-talet kom stora grupper av serber till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den första serbisk-ortodoxa församlingen i Sverige, Helige Nikolaus, grundades i Västerås år 1971.
SOK är en av de största östortodoxa kyrkorna i Sverige och har totalt 8 församlingar. Stockholm är huvudsätet för biskopen över stiftet som består av Skandinavien, Finland och Island. Stiftet bestod även av Storbritannien, men som i maj 2024 delades till Serbisk-ortodoxa stiftet i Skandinavien och Serbisk-ortodoxa stiftet i Storbritannien och Irland.
USA och Kanada
De första serbisk-ortodoxa kristna invandrade till USA i slutet av 1700-talet, men den första stora vågen kom under 1800-talets sista fjärdedel och 1900-talets första fjärdedel. Många flydde på grund av religiös och/eller etnisk förföljelse i Österrike-Ungern och Osmanska riket. Andra flyttade dit på grund av ekonomi.
Den första serbisk-ortodoxa församlingen grundades i orten Jackson i Kalifornien, där Helige Savas kyrka byggdes år 1894. Denna kyrka står fortfarande (2019) kvar och är också den äldsta serbisk-ortodoxa kyrkan i USA. Strax därefter grundades andra församlingar på platser som Galveston, Texas, Pennsylvania, Ohio, Michigan, Illinois, Indiana, Minnesota och Montana.
Strax före andra världskrigets utbrott år 1939 hade en församling utnämnt biskop Dionisije Milivojevic till ledare för stiftet i USA och Kanada. I slutet av kriget anlände en stor våg av flyktingar, däribland många präster.
Under 1990-talet ökade invandringen igen på grund av de jugoslaviska krigen.
Idag (2019) finns det över 120 församlingar, 11 kloster, tre stift och en teologisk skola i USA. Många av dessa kyrkor är byggda i serbisk-bysantinsk stil. Några byggnader är även kopior från andra äldre byggnader, som till exempel Nya Gračanicaklostret som liknar Gracanicaklostret i Kosovo.
I USA och Kanada bor det ungefär 70 000 serbisk-ortodoxa kristna.
Andra länder Förutom de ovanämnda finns SOK i Tyskland, Frankrike, Ungern, Italien, Schweiz, Australien, Sydafrika, Argentina och Nya Zeeland.
Patriark miniatyr|SOK:s patriark, Porfirije.|370x370px Kyrkan leds av en patriark vars fullständiga officiella titel är "Ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad-Karlovci och patriark av Serbien" (serbiska: Архиепископ пећки, Митрополит београдско-Карловачки и Патријарх српски/Arhiepiskop pećki, Mitropolit beogradsko-Karlovački i Patrijarh srpski; kyrkslaviska: А҆рхїепї́скопъ Печскїй, Митрополї́тъ Белградско-Карловацкїй и҆ патрїа́рхъ Се́рбскїй).
Serbisk-ortodoxa kyrkans nuvarande (2025) patriark är Porfirije. Porfirije valdes till patriark den 18 februari 2021, då han ersatte Irinej som dog i Covid-19 i november 2020. Därmed är han Serbisk-ortodoxa kyrkans 46:e patriark och var tidigare metropolit av Zagreb och Ljubljana.
Sedvänjor
Språk Serbisk-ortodoxa kyrkan, som tillsammans med andra slavisk-ortodoxa kyrkor och grekisk-katolska kyrkor, använder kyrkslaviska under liturgier och gudstjänster.
Kyrkslaviskan har sitt ursprung från fornkyrkoslaviskan och som skapades av missionärerna Helige Kyrillos och Helige Methodios under 800-talet. Språket har använts av kyrkan sedan dess grundande. Föturom kyrkslaviskan används också serbiskan.
Även att kyrkslaviska inte är identiskt med den moderna serbiskan, är de båda språken besläktade och har i hög grad påverkat det serbiska språkets utveckling.
När det gäller serbisk-ortodoxa kyrkor som är belägna utanför Serbien kan det lokala folkspråket också användas. Det finns ofta skolor som lär ut serbiska.
Kalender Serbisk-ortodoxa kyrkan följer den traditionella julianska kalendern, tillsammans med bland annat den Rysk-ortodoxa, Georgisk-ortodoxa och Grekisk-ortodoxa kyrkan av Jerusalem. Detta innebär exempelvis att julen firas den 7 januari istället för den 25 december.
Internationella relationer Följande organisationer är Serbisk-ortodoxa kyrkan medlem i: Sveriges kristna råd Kyrkornas världsråd sedan år 1965 Serbien och Montenegros ekumeniska råd Europeiska kyrkokonferensen
Helgon
Exempel på helgon inom SOK är: Basileios av Ostrog Nikolaj Velimirović Helige Sava Stefan Štiljanović Stefan Uroš III Dečanski Stefan Uroš V
Serbisk-ortodoxa kyrkor och kloster Serbisk-ortodoxa kyrkan har ett stort antal kyrkor och kloster. Några exempel är:
Se även Svenska ortodoxa prosteriet
Källor
Allmäna källor List of Serbian Saints - Serbian Saints (liquisearch.com) Serbisk-ortodoxa kyrkan - Sveriges kristna råd Skrift om den serbisk-ortodoxa kyrkan (SOK) - Myndigheten för stöd till trossamfund (myndighetensst.se) Serbian Orthodox Church | World Council of Churches (oikoumene.org) Serbian Orthodox Church | Eastern Christianity, Monasticism, Iconography | Britannica Oslobođenje - SPC dobila novog patrijarha: Ko je Porfirije Perić (oslobodjenje.ba) Porfirije (patrijarh srpski) Biografija - Biografija.org Home | Serbian Orthodox Church in North, Central, & South America (serborth.org)
Referenser
Externa länkar
Webbplats: Српска Православна Црква – Званични сајт Цркве (spc.rs) (serbiska)
Kategori:Serbisk-ortodoxa kyrkan Kategori:Ortodoxa kyrkor