miniatyr|Fotografi från ett klassrum 1922 vid en pojkskola i Norrköping. Utbildning i Sverige är obligatorisk och kostnadsfri för alla barn i åldrarna 6–16 år. Läsåret i Sverige löper normalt från slutet av augusti till början/mitten av juni. Jullovet från mitten av december till början av januari delar upp det svenska läsåret i två terminer; "höstterminen" och "vårterminen". (Ht, Vt). Den formella utbildningen i Sverige sker på grundskola, gymnasium och vid högskola. Vid sidan av den kommunala utbildningen, kan utbildningen ges av privatskolor eller friskolor. Därtill finns andra utbildningsinstitutioner, som folkhögskola, bildningsförbund, olika privata utbildningsföretag, med mera. Formell utbildning har förekommit på grundnivå i Sverige sedan 1200-talet, på gymnasienivå sedan 1600-talet och akademisk utbildning sedan Uppsala universitet grundades 1477. Politiskt sorteras utbildningsfrågor under utbildningsdepartementet.
Historia Medeltiden miniatyr|Den första klosterskolan torde ha anlagts i Sigtuna, dit dominikanerna ankom 1237. På bilden Mariakyrkan, dominikanernas kyrka i Sigtuna, uppförd på 1200-talet. Klosterbyggnaderna är rivna. Det medeltida utbildningsväsendet var likadant i hela Europa.Landquist (1963), s. 209 Om man bortser från Skåne, som sedan 1085 haft skola i Lunds domkyrka men som då tillhörde Danmark, har det svenska utbildningsväsendet sitt ursprung på 1200-talet, då utbildning bedrevs av tre instanser: domkapitlen, klostren, och städerna. Genom påvligt beslut 1215 förbands domkapitlen att ha domkyrkoskolor, där blivande präster skulle undervisas gratis.Landquist (1963), s. 205 Det första omnämnandet av domkyrkoskola är från mitten av 1200-talet och Linköping.Sandström (1978), s. 50 Dominikanorden grundade den första klosterskolan i Sverige år 1237; eftersom ordensreglerna stipulerar att varje kloster ska förestå en skola kan detta fastslås. Klosterskolorna gav högre utbildning än domkyrkoskolorna, främst i teologi. Även franciskanorden bedrev utbildning vid deras svenska kloster från 1200-talet.Landquist (1963), s. 206 Döttrar i de högre stånden utbildades av nunnor eller av privata "tuktomästarinnor".Landquist (1963), s. 268 Klosterskolor, för flickor och pojkar, uppstod för att utbilda blivande nunnor och munkar. Barnen antogs till dessa skolor vid sju års ålder och förväntades sedan avlägga klosterlöften.Landquist (1963), s. 37
Likaså den äldsta kända stadsskolan för borgare är från detta århundrade. Den fanns i Visby, och fick påvlig tillåtelse den 6 juli 1225 att i Sankt Jakobskyrkan "undervisa lärjungar av vilken nation som helst".Diplomatarium Suecanum I br. 233, citerad i Landquist (1963), s. 206 Vid de stadsskolor som uppstod utsågs lärare av påvens utsända eller av stadens myndigheter; dock hade Kyrkan den yttersta makten över dessa. Från 1400-talet övertog emellertid borgarna dessa skolor, efter en maktkamp om undervisningen av borgarnas barn.Landquist (1963), s. 207 Vid stadsskolorna utbildades borgarna i läsning, skrivning, räkning, kristendom, samt latin, så att de skulle kunna bedriva handel. Skråväsendet hade ett lärlingssystem, där nya generationer lärde sig hantverk av äldre. miniatyr|left|Sveriges första stadsskola fanns i Sankt Jakobskyrkan i Visby. Den grundades 1225. Det ankom framför allt dem som skulle tillhöra de högre stånden att få utbildning; allmogen undervisades muntligt av prästen. En bonde skulle minimalt kunna trons artiklar, Fader vår och Ave Maria på svenska, vilket föräldrar eller faddrar förväntades lära ut. Predikningar skedde ibland på svenska.Landquist (1963), s. 272
Om utbildningen av medeltidens adel i Sverige finns knapphändiga uppgifter. Många adelsmän på kontinenten kunde inte läsa eller skriva, och högadeln anställde därför sekreterare från prästerskapet. På den europeiska kontinenten uppstod traditionen att förse adliga söner i sjuårsåldern med informator, som skulle lära dem sju ridderliga konster, adliga motsvarigheter till de sju fria konsterna, däribland simning, fäktning, ridning, dans, schackspel och versskrivning. Döttrar, som oftare än sönerna blev skrivkunniga, lärde sig handarbete, sång, strängspel och dans. Hur det såg ut för Sverige vidkommande finns få anvisningar om. Från 1200-talet började den franska adeln bli normgivande för övriga länder, och franska informatorer blev högsta mode. Ibland sändes adliga barn till klostren, även utan avsikt att de skulle inträda i kyrkan; annars försåg prästen adeln med religiös undervisning.Landquist (1963), s. 37 f, 41 f I Konungastyrelsen från 1300-talet avkrävs skrivkunnighet av kungar och hövdingar.Landquist (1963), s. 42
Den formella utbildningen, som i synnerhet kyrkans folk skaffade sig, gynnades av flera generösa privatdonationer, som Andreas Ands donation av Studentholmen (tidigare Fyrisholmen) i Uppsala 1316, men för att bekosta sin utbildning krävdes ofta så kallad sockengång,Landquist (1963), s. 208 en sed som tyder på att eleverna vid klostren och domkyrkorna var fattiga. Innan Sverige fick ett universitet, fick de elever som prästerna, dominikanerna och franciskanerna fann dugliga studera utomlands, vilket denna epok huvudsakligen skedde vid deras respektive studia generalia i Paris och Köln. Detta tillkom dem som skulle ta högre tjänst i kyrkan eller staten, och bekostades av kyrkan eller klostren. Uppsala universitet bildades 1477, men förde en tynande tillvaro, och dess verksamhet blev effektiv först vid 1600-talet.Sandström (1978), s. 52
Reformationstiden
Reformationen innebar att klostren stängdes, och därmed försvann inledningsvis möjligheten till högre utbildning. Gustav Vasa övertog driften av sju domkyrkoskolor och elva stadsskolor, och grundade nya. Intresset för utbildning saknades hos folket, och såväl Gustav Vasa som ärkebiskop Laurentius Petri försökte på olika sätt stimulera till att fler lät sina barn studera.Landquist (1963), s. 210 Uppsala universitet var nedlagt under 1500-talet. I och med förstatligandet av skolorna blev den världsliga ämbetsmannautbildningen vanligare än förr. I och med nationaliseringen fick Sverige sin första nationella skollag, 1571, vilket är en del av kyrkoordningen från samma år.Landquist (1963), s. 211
Reformationens pedagogik var påverkad av humanismen, varmed undervisning i kristendom varvades med klassisk litteratur, till exempel Vergilius. Universitetsutbildning kunde bara bedrivas vid protestantiska universitet, främst i Rostock, Greifswald och Wittenberg. Under 1500-talet studerade omkring 500 svenskar där.Landquist (1963), s. 213
Luthers lilla katekes hade till syfte att utbilda allmogen i "den rätta evangeliska läran", och bidrog till protestanternas vilja att skapa en folkskola som lärde hela folket att läsa. Katekesen var minimikunskaper för allmogen.Landquist (1963), s. 273
1600-talet
Genom beslut vid riksdagen i Örebro 1610 fick Petrus Kenicius, Laurentius Paulinus Gothus och Johannes Rudbeckius i uppdrag att skriva en ny skolordning. I denna formaliserades utbildningsväsendet, som skulle utgöras av åttaåriga provincialskolor (stadsskolor för borgare) och tolvåriga katedralskolor, med fyra respektive sex klasser å två år var. Varje läroverk skulle ha en rektor, konrektor, teologie lektor, samt en kollega per de första tre klasserna. De humanistiska influenserna i pedagogiken tilltog 1611, under påverkan av Petrus Ramus teorier.Landquist (1963), s. 214
Johan Skytte grundade flera skolor och reformerade på flera sätt det svenska utbildningsväsendet. I Lycksele grundade han 1631 en skola för samer, och vid sina gods inrättade han barnskolor där även flickor fick gå.Landquist (1963), s. 216, 268 Sådana barnskolor kallades "pedagogier", medan ordet "skola" avsåg stadier efter att barnen lärt sig läsa och skriva. Det var i första hand mindre bemedlade barn som gick i pedagogierna, även flickor. Den första barnskolan grundades 1629 av Carl Carlsson Gyllenhielm, och Johannes Rudbeckius grundade en barnskola för flickor 1632. Sådana skolor var som regel kortlivade, och därtill sällsynta,Sandström (1978), s. 86 trots att Gustav II Adolf belade föräldrar i Jönköping med böter och kroppsstraff om barnen inte lärde sig läsa, och den 16-åring som inte ägde erforderliga kunskaper fick sin arvsrätt beskuren till en tredjedel.Sandström (1978), s. 85 Grundutbildning för barn gavs annars av föräldrar, eller, när föräldrarna hade råd, av privata uppfostrare och informatorer. Laurentius Paulinus Gothus beslutade 1618 att församlingarnas klockare skulle undervisa barn från allmogen i de grundläggande kunskaperna, och för att testa församlingens kunskaper började han med husförhör.Landquist (1963), s. 273 f
miniatyr|Verksamheten vid Uppsala universitet kom igång på 1600-talet. Gustavianum uppfördes samma århundrade. Uppsala universitet återupptog sin verksamhet på 1600-talet. De första åren hade det 50 studenter, 1626 inskrevs drygt 300 studenter, och sammanlagt studerade omkring 1000 personer där på 1630-talet. Nya universitet grundades i svenska Dorpat, Åbo och Lund. Många fortsatte dock studera vid de tyska universiteten.Sandström (1978), s. 80 1626 hade universitetet i Uppsala 19 professorer.Landquist (1963), s. 301 Med konstitutionen av 1655 och Magnus De la Gardie anpassades universitetet till de adliga studenternas önskemål, och av den anledningen infördes statsunderstödda så kallade exercitieinstitutioner. Universiteten var fram till 1700-talet självförsörjande.Landquist (1963), s. 301 ff
Johannes Rudbeckius grundade 1623 Sveriges första gymnasium i Västerås; gymnasieskolorna som de närmaste åren grundades i Sverige kom att skifta innehållsmässigt beroende på respektive biskops uppfattning om utbildning. 1628 standardiserades urbildningsnivåerna i trivialskola och gymnasium; vid gymnasierna fanns två teologer, samt lektorer i fysik, politik och svensk rätt, matematik (inbegripet historia), grekiska och hebreiska. I anslutning till gymnasiet i Västerås inrättade Rudbeckius ett prästseminarium.Landquist (1963), s. 219-223 Det förekom nästan aldrig att adliga barn studerade vid dessa gymnasier.Sandström (1978), s. 83 I Stockholm fanns 1626–1629 en adelsskola, Collegium illustre, i likhet med riddarakademierna i kontinental tradition, men en pest och trettioåriga kriget gjorde skolan om intet.Landquist (1963), s. 221
Gustav II Adolf krävde till form och innehåll en sekularisering av utbildningen och framlade det första förslaget om en profan tillsynsmyndighet över den. Kyrkans makt över undervisningen i Sverige på alla nivåer var dock ytterst stark till 1800-talet, då den började avta.Landquist (1963), s. 222 På grund av skiljaktigheter mellan Johannes Rudbeckius och Axel Oxenstierna om kyrkans roll i utbildningen, utarbetade dåvarande professor Laurentius Stigzelius, under påverkan av Comenius och drottning Kristina, 1649 års skolordning, ett verk i humanismens anda. Utbildningen indelades i olika kunskapsstadier, i trivialskola (fyra år), gymnasium (fyra år) och akademier, och skolklasserna blev ettåriga. Latinläroverket räknade sitt ursprung från denna skolordning. Trivialskolan hade en särskild parallellklass, räkneklassen (senare kallad "apologistklass"), för de borgarbarn som inte tänkte sig till högre studier, och som är ursprunget till realläroverket. Svenska språket betraktades inte som ett självständigt ämne, men skolordningen förordar att skolorna ska uppmuntra till ett riksspråkligt uttal i hela landet. Denna skolordning gällde till 1693, då en ny antogs som i högre grad betonar kristendomskunskap i stället för klassisk humanism, med obligatorisk hebreiska och grekiska. För tillträde till universitetet krävdes att gymnasisterna skulle examineras både vid gymnasiet och vid universitetet.
Som en direkt följd av att Sveriges gränser vidgades under 1600-talet, började staten driva skolor i vissa landskap, framför allt Dalarna och Skåne. De dansktalande barnen i Skåne fick svenska ABC-böcker, och läskunnigheten ökade följaktligen drastiskt.Landquist (1963), s. 274