Huddinge IK eller Huddinge Hockey (HIK) är en ishockeyklubb i Huddinge. Ursprungligen bildades en ishockeysektion i Huddinge IF av Wilhelm Wallenkampf 1946 och de fick ett A-lag på isen säsongen 1946/47. Sektionen bildade egen förening 1950. 1997–2020 hade klubben även en innebandysektion. Ishockeyn har ett A-lag för herrar och innebandyn hade ett A-lag för damer. Det senare laget var under åtta säsonger representerade i Elitserien, sedermera Svenska Superligan, varifrån man drog sig ur efter säsongen 2015/16.
Arena Från starten som sektion i Huddinge IF spelade Huddinge sina hemmamatcher i ett område i nuvarande Sjödalsparken bakom Huddinge Centrum (mitt emot Klockarvägen 7). Söndagen den 13 januari 1952 invigdes den klassiska Huddinge ishockeybana vid nuvarande parkeringsplatsen nedanför Klockargården vid kyrkan med en vänskapsmatch mot en av grundaren Wille Wallenkampfs tidigare klubbar som spelare, Atlas Diesels IF. Atlas Diesel var inför den säsongen nedflyttade från högsta till näst högsta serien, division 2, och gick upp i Allsvenskan igen, och vann invigningsmatchen mot distriktsserielaget Huddinge (tre divisioner skilde) med 4-1. På matcherna på Huddinge ishockeybana kom publiken sedan ofta att räknas i hundratal trots de låga divisionerna. Seriefinalen mot Turebergs IF i stockholmsserien klass 1 södra 1953 sågs av cirka 1 200 åskådare.
Den konstfrusna banan vid Björkängens IP invigdes 10 oktober 1967 med en match mot Djurgårdens IF. Djurgården vann den matchen med 14-4. Enligt protokollet var åtminstone vädret bra. 1978 fick rinken väggar och tak, och den 1 november 1978 invigdes Björkängshallen med seriematch mot Linköpings HC. Huddinge vann med 6-0.
Enstaka hemmamatcher har spelats på andra arenor än de "egna", i seriespel har Aspuddens IP (1946/47 som Huddinge IF), Johanneshovs Isstadion, Hagsätra IP, Scaniarinken och Globen noterats som spelplatser. Träningsmatcher spelade på Stockholms Stadion finns också noterade. På "Hovet" som invigdes 1955 var Huddinge en av de allra första av de totalt sexton kända klubbar som använt arenan som hemmaplan i tävlingsspel, då seriepremiären 1956/57, torsdag 4 januari 1957 mot Atlas Copco IF, på grund av blidväder fick blixtflyttas från naturisplanen i Huddinge till den konstfrusna på Johanneshov (och vanns med 8-2). Självaste AIK - ett av de lag som idag är mest känt som hemmalag på Hovet - verkar inte ha spelat någon hemmamatch där förrän in på 1960-talet.
A-lagets sportsliga historia 1953 nådde Huddinge för första gången det nationella seriesystemet och division 3, och värvade två riktigt stora namn från AIK, som just degraderats ur storserien till division 2: Lars Ljungman, Maffe kallad, och Kurt Svanberg i mål. Första försöket i division 3 gick trots dessa spetsvärvningar inte bra utan slutade i degradering till stockholmsserien igen. Det blev nytt avancemang direkt och då blev man också kvar, om man än räddades andra året av en serieomläggning, när man egentligen kommit på nedflyttningsplats men långt fram på hösten erbjöds att bli kvar i "trean". Efter tio säsonger lämnades 1966 division 3 för avancemang till näst högsta serien i stället, dåvarande division 2, senare division 1 och numera HockeyAllsvenskan. In på 2000-talet har man fallit tillbaka till tredjedivisionen igen, numera benämnd division 1, 2000/2001 och 2005/2006, då man bägge gångerna har tagit klivet upp igen, och 2009/2010 då man inte klarade av det.
Huddinge har under åren som bäst nått Kvalserien, vilket man gjorde 1978, 1979, 1986 och 1993. Närmast en plats i Elitserien var man nog 1978. En förlust mot Örebro IK med 5-6 "hemma" på Hovet efter ledning 5-2 inför sista perioden innebar i slutänden att HIK missade avancemanget med två måls sämre målskillnad än IF Björklöven som tog andraplatsen bakom Örebro. De två sistnämnda gångerna hamnade man i kvalserien genom förluster i Allsvenska finalspelet efter andraplatser i Allsvenskan. 1986 mötte man Skellefteå HC, 1993 Västra Frölunda HC.
Båda gångerna förlorade man finalerna i tre raka matcher och kom sedan sist i kvalserien, men 1986 förlorades de två första matcherna i sudden death och den tredje med två måls marginal, och i kvalserien var man det lag som var närmast att lura elitserienian MoDo på den elitserieplats som stod på spel.
I näst sista matchen hemma mot Hammarby var man bara sekunder från seger, vilket skulle inneburit att det bara krävdes seger i avslutningsmatchen mot MoDo borta. Hammarby kvitterade till 4-4 och Elitseriechansen fanns nu bara kvar i teorin, men inte i praktiken.
Senaste stora säsongen 1992/1993 var sannolikt Huddinge IK:s stora höjdpunkt. I Allsvenskan efter jul fick man för första gången möta AIK i seriespel, och flyttade den egna hemmamatchen till Globen. Inför rekordpublik, 12.487 (endast Frölunda, Djurgården och AIK hade större klubbrekord då), vann man matchen med 5-3.
Man slutade tvåa i Allsvenskan efter det andra nedflyttade elitserielaget Västra Frölunda. I finalspelet hade man likaledes bokat in Globen/Hovet-arenorna för sina hemmamatcher. Den första spelades på Johanneshov, då Globen var upptagen av pågående handbolls-VM, men en eventuell fjärde match skulle ha spelats i Globen en vecka efteråt. Det blev dock tung och klar förlust i tre raka matcher, och kvalserien inleddes med fyra raka förluster vilket gjorde att Elitserieförhoppningarna grusades.
Denna kvalserie inleddes med hemmamatch mot ärkerivalen Hammarby, som man inte hade förlorat mot på nästan fem år, så man flyttade även denna match till Globen och fick stå som hemmalag i det klart mest välbesökta ishockeyderbyt mellan de båda "söderlagen" någonsin, 8 128 åskådare fick se Hammarby vinna med 5-0.
Säsongen efter, 1993/94, hade man satsat vidare och värvat ytterligare starka spelare från division 1-kollegorna Hammarby och Södertälje, och det är troligen detta år som Huddinge haft sitt absolut bästa lag någonsin. Man gick till Allsvenskan som tvåa i division 1 östra under hösten en poäng efter AIK.
Väl i Allsvenskan förlorade man ingen match mot de två nedflyttade lagen från Elitserien, Färjestad och Björklöven. Mot Färjestad spelade man 2-2, både borta (i premiäromgången) och hemma, vilket ger Huddinge en lite rolig "merit" av kuriöst slag - med det är man det enda svenska ishockeylag Färjestad har mött i nationellt tävlingsspel, men aldrig lyckats vinna emot. I varje fall inte sedan Färjestad återupptog hockey på programmet 1956. De enskilda resultaten under deras första hockeysäsonger på 1940-talet är inte kända.
Några förluster mot Mora och Troja/Ljungby gjorde dock att man tappade för mycket mark till Färjestad, överraskningen Boden och AIK, som blev de tre lag som placerade sig före. Som fyra i serien fick man därmed kliva in i playoff 3 för att därifrån ta sig till den avslutande Kvalserien. Huddinge lottades att möta småländska Troja igen och förlorade första matchen knappt. I Ljungby vann sedan Troja klart, och spolierade Huddinges sista rejäla chans att uppfylla drömmen om elitseriespel.
Huddinge fortsatte ta sig till Allsvenskan efter jul varje säsong så länge näst högsta divisionen hette division 1 och Allsvenskan efter jul hette just Allsvenskan, men vid serieomläggningen till den nya Allsvenskan Norra och Södra 1999 fick klubben fira 50-årsjubileum med att åka ur en serie för första gången på 46 år. Efter omedelbar comeback följde fyra nya allsvenska säsonger, varav en med playoff-spel till elitserien igen. Våren 2005 blev det än en gång dags att ta klivet ner i division 1 i och med att den allsvenska hockeyn bantades till en enda sextonlagsserie, men även denna gång tog sig Huddinge tillbaka.
Comebacken 2006/2007 slutade i sista plats i Hockeyallsvenskan, men för andra året i rad kunde man vinna kvalserien till nästa års Hockeyallsvenska och spelade allsvenskt även säsongen 2007/2008. En under stora delar av säsongen mycket bättre insats (med inte minst klubbens två första historiska bortasegrar mot Björklöven) slutade till sist i ännu en säsong under fel streck, näst sist i serien, och det blev spel i samma kvalserie ett tredje år i rad. Denna gång kom man helt snett in i detta kval och blev bara trea efter uppflyttade Troja-Ljungby och Mariestad. Rent sportsligt missade man därmed att försvara sitt allsvenska kontrakt, men framme i mitten av juli stod det slutligen klart att man kunde bli kvar i serien ändå, då Nyköpings HK inte beviljades elitlicens och flyttades ner i division 1. Huddinge erbjöds och tackade ja till den därmed vakanta platsen i serien.
Säsongen 2008/2009 blev paradoxen än större, ett mycket stort antal bländande matcher och meriterande segrar mot topplag, men återigen något för få poäng mot "rätt" lag, dvs konkurrenterna i bottenskiktet. I och med att serien skulle minska med två lag, räckte det just detta år inte ens att hålla två lag efter sig, ett till hade krävts. Fjärde kvalserien i rad, där bara ett lag skulle ta plats i nästa års serie denna gång, och den här gången spelade man definitivt ner sig i division 1 med bara en fjärdeplats.
2009/2010 tangerade man sitt rekord från 2005/2006 att vinna två serier samma säsong, division 1 D under hösten och Allettan Mellan under våren, men i playoff 3 till kvalserien till HockeyAllsvenskan förlorade man snöpligt mot Olofströms IK och missade kvalserien. För första gången på 45 år blev det mer än en säsong i rad i tredjedivisionen.
2010/11 gick något bättre än föregående säsong, med samma seriesegrar upprepade, och denna gång gick spelet i playoff 3 till allsvenska kvalserien vägen med två raka segrar mot Kiruna IF. I kvalserien startade man lysande men räckte inte riktigt ända fram. Av tio matcher i serien förlorades fyra - hemma och borta mot allsvenska Troja, hemma mot allsvenska Tingsryd, och mycket överraskande hemma mot dåvarande jumbon Asplöven, en match man dessutom själva kom till som serieledare. Det var en förlust för mycket för att nå en andraplats och avancemang. Tre poäng till hade räckt för att gå upp, det hade räckt om man hade hållit ut och vunnit vid full tid i stället för på övertid mot Tingsryd borta i andra matchen i serien. I sista omgången, utan något att spela för själva mer än äran, vann man med 3-1 mot Karlskrona, som hade gått upp om de hade vunnit matchen. (De gick upp följande säsong i stället.)
2011/12 var man möjligen lite övermodiga och räknade in spelet i Allettan efter jul som en självklarhet. På papperet borde det knappast ha kunnat hända, men efter bland annat en svit på sju matcher utan seger vid full tid under den tredje fjärdedelen av höstens grundserie ramlade man ner till en femte plats och lyckades inte resa sig, utan missade Allettan Mellan. I fortsättningsserien var det inget snack, Huddinge säkrade förstaplatsen och playoff mot allsvenskan efter ungefär halva serien. I playoff 1 skrev man historia tillsammans med Enköping, för första gången slog lag från fortsättningsserierna ut lag från Allettan. Huddinge förlorade första matchen hemma mot Hudiksvall, fyra i Allettan mellan, men lyckades vinna två bortamatcher. I playoff 2 mot Asplöven från Haparanda gick det precis tvärtom, man vände och vann första matchen hemma, i sudden death, men förlorade sedan två bortamöten. Asplöven gick till kvalserien, där de blev trea och blev uppflyttade sedan Borås missat elitlicensen och tvångsdegraderades.