Hemliga Markusevangeliet eller Mystiska Markusevangeliet (grekiska: τοῦ Μάρκου τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον, tou Markou to mystikon euangelion), även Längre Markusevangeliet, avser en förment längre och hemlig eller mystisk utgåva av Markusevangeliet. Evangeliet är omvittnat endast i ett omstritt brev, vilket uppges vara skrivet av den alexandrinske kyrkofadern Klemens (cirka 150–cirka 215). Detta brev finns i sin tur bevarat enbart genom fotografier av en grekisk handskriven text i vad som verkar vara 1700-talshandstil på några tidigare tomma sidor längst bak i en tryckt bok från år 1646. I brevet sägs Hemliga Markusevangeliet vara en utökad version av Markusevangeliet avsedd för de invigda.
miniatyr|Markus 8:35–9:1 i Papyrus 45 (P45) från cirka år 250 – den äldsta bevarade handskriften av Markusevangeliet. Bibelns Markusevangelium, som är ett av de fyra evangelier som ingår i Nya testamentet, författades enligt den kyrkliga traditionen av en viss Markus baserat på vad denne hört Petrus, en av Jesu närmaste lärjungar, berätta. Denne Markus identifieras i sin tur som regel med den Johannes Markus som enligt Nya testamentet kände både Petrus och Paulus. Den etablerade uppfattningen bland forskare är att det är det äldsta av evangelierna, daterat till mitten av 60-talet av dem som förlitar sig på traditionen, medan majoriteten kritiska forskare, vilka ofta betvivlar att evangeliet baseras på Petrus undervisning, som regel daterar det till tiden strax före eller efter Jerusalems förstörelse år 70.
I brevet skriver Klemens av Alexandria till en i övrigt okänd Theodoros att Markusevangeliet fanns i tre utgåvor. Han säger att Markus först skrev om Jesu gärningar i Rom. När Markus senare kom till Alexandria utökade han där det ursprungliga evangeliet från de minnesanteckningar han medförde och skapade ett andligare evangelium som var bättre lämpat ”för sådant som främjar kunskapen” och för att undervisa ”dem som var i färd med att fullkomnas”. Detta evangelium, som fått namnet Hemliga Markusevangeliet, läses enligt Klemens ”endast för dem som är i färd med att invigas i de stora mysterierna.” Gnostikern Karpokrates ska senare ha lurat till sig en avskrift av evangeliet och ha blandat ”in de skamligaste lögner” i det, däribland uttrycket ”naken man med naken man”. Karpokrates evangelium utgör den tredje versionen av Markusevangeliet. Klemens återger två utdrag ur Hemliga Markusevangeliet som inte förekommer i Markusevangeliet, och där det längre av dessa utdrag innehåller en berättelse om hur Jesus uppväcker en ung man från de döda i en scen som liknar den i Johannesevangeliet där Jesus uppväcker Lasaros.
Morton Smith, professor i antikens historia vid Columbia University, uppgav att han upptäckte brevet i samband med att han erhållit tillstånd att under några veckor sommaren 1958 katalogisera böcker i det grekisk-ortodoxa munkklostret Mar Saba utanför Jerusalem i Israel. Brevets äkthet, och därmed också det Hemliga Markusevangeliets äkthet, är ifrågasatt, med en grupp forskare som menar att brevet troligen är en förfalskning, och en annan grupp som menar att det troligen är äkta och att det därmed en gång har funnits en längre utgåva av Markusevangeliet. Forskarsamfundet är delat i frågan och debatten befinner sig i dag i ett läge där positionerna är låsta.
Klemensbrevets och Hemliga Markusevangeliets innehåll miniatyr|höger|350px|Sidan två av Klemens brev till Theodoros. Det längre citatet ur Hemliga Markusevangeliet inleds längst till vänster på den fjärde raden från slutet med καὶ ἔρχονται εἰς βηθανίαν (och de kommer till Bethania). Sidans verkliga storlek är 198 x 148 mm.. Brevet går under många namn, däribland Mar Saba-brevet, Klemensbrevet, Brevet till Theodoros och Klemens brev till Theodoros. Klemens inleder brevet med att berömma en i övrigt okänd Theodoros (grekiska: Θεόδωρος) för att denne lyckats ”tysta karpokratianernas skändliga läror”. Han säger att de är de kättare som Skrifterna profeterar om och som lever i de kroppsliga syndernas avgrund, i mörkret och i lögnen, och är ”slavar under sina trälabegär”. Det de säger angående evangeliet enligt Markus är antingen helt fel eller om något skulle vara sant ändå osant framställt. Han säger vidare att evangelisten Markus ”under Petrus’ vistelse i Rom” skrev ”om Herrens gärningar” och ”sedan Petrus lidit martyrdöden, kom … till Alexandria och medförde både sina egna och Petrus’ minnesanteckningar” (eller ”det han mindes av det Petrus berättat”). Där lät han föra över ”till sin första bok” (rimligen det bibliska Markusevangeliet eller en version därav) ”det som passar med sådant som främjar kunskapen” (grekiska: γνῶσις, gnōsis) och därmed skapa ”ett andligare evangelium”. Detta var avsett för dem ”som var i färd med att fullkomnas” medan det andra evangeliet innehöll endast sådant som Markus ”ansåg nyttigast till att öka katekumenernas tro”. Utöver detta fanns ännu större hemligheter som Jesus hade undervisat om, men som Markus inte hade skrivit ned.
När Markus dog efterlämnade han detta evangelium till kyrkan i Alexandria där det lästes för dem som invigdes ”i de stora mysterierna.” Men Karpokrates lyckades förmå en presbyter vid kyrkan att förse honom med en kopia av evangeliet och denna avskrift lät han tolka enligt ”sin hädiska och köttsliga lära” och dessutom förvanska genom att infoga rena lögner i texten. För att visa Theodoros att evangeliet inte innehöll det som karpokratianerna påstod att det innehöll, lät Klemens citera två passager ur detta längre evangelium – vilket han vid två tillfällen beskriver som ett mystikon euangelion (antingen ett hemligt evangelium vars själva existens var hemlig, eller ett mystiskt evangelium som visserligen var känt men innehöll dolda budskap), dock utan att påstå att detta var evangeliets egentliga namn. Han använde det som beskrivning på samma sätt som att det skulle vara ett ”andligare evangelium”, för att särskilja det från det kanoniska Markusevangeliet. För Klemens var båda versionerna av evangeliet Markus evangelium.
Den första passagen fanns enligt Klemens infogad mellan Markusevangeliet 10:34 och 10:35 – efter att Jesus på sin vandring mot Jerusalem tillsammans med lärjungarna gör den tredje förutsägelsen om Människosonens lidande, och före det att lärjungarna Jakob och Johannes ber om hedersplatserna vid Jesu sida. Stycket innehåller en uppväckelsescen som tydligt liknar den när Jesus i Johannesevangeliet (11:1–44) uppväcker Lasaros från de döda. Enligt Klemens stod där ordagrant (grekiska: κατὰ λέξιν, kata lexin) följande:
Klemens skriver att uttrycket ”naken man med naken man” inte förekommer i evangeliet, ej heller något annat av det som Theodoros har frågat om. Det enda ytterligare som förekommer i denna del av texten är ett kort tillägg till den inledande meningen i det som nu utgör Markusevangeliet 10:46 och som lyder: ”De kom till Jeriko”, men enligt Klemens löd ”[o]ch han kommer till Jeriko”. Klemens skriver att det i det längre mystiska evangeliet efter detta bara följer:
Klemens fortsätter: ”Men de många andra sakerna du skrivit både verkar vara och är lögner.” Just som han ska ge ”den sanna förklaringen” av passagerna slutar brevet.
Upptäckten av Klemensbrevet miniatyr|Mar Saba. Uppe till vänster i bilden ligger det norra tornet vari tornbiblioteket är inhyst. Det var där Smith fann Vossius bok med Klemens brev till Theodoros inskrivet på de bakre och tidigare tomma sidorna i boken. Det var i samband med en resa sommaren 1958 till Jordanien, Grekland, Turkiet, Israel och Västbanken på jakt efter sällsynta handskrifter, som professorn i antikens historia vid Columbia University, Morton Smith, besökte munkklostret Mar Saba, beläget mellan Jerusalem och Döda havet. Smith hade – sannolikt som tack för att han under flera års tid hjälpt till med att samla in pengar till utblottade ortodoxt kristna palestinier som flytt undan 1948 års arabisk-israeliska krig – erhållit tillstånd av patriarken Benedikt I av Jerusalem (1892–1980) att under tre veckors tid genomsöka och katalogisera böckerna i tornbiblioteket i det gamla klostret. Smith hade redan som 26-åring i början av 1942, under en tidigare vistelse i Jerusalem, besökt Mar Saba och i knappt två månader bott där och deltagit i klosterlivet. Nu återvände han vid 43 års ålder i hopp om att kunna hitta några handskrifter av värde, väl medveten om att merparten av de värdefulla skrifterna redan hade överförts till det grekisk-ortodoxa patriarkatets bibliotek i Jerusalem där förhållandena för att bevara böcker var bättre och där risken för stölder var mindre.
vänster|miniatyr|160px|Den grekisk-ortodoxe patriarken Benedikt I av Jerusalem, som gav Morton Smith tillstånd att tillbringa tre veckor i Mar Saba för att studera handskrifterna där. Varje dag, frånsett söndagarna, beledsagades Smith av en munk upp till tornbiblioteket, där denne munk satt hela dagen medan Smith undersökte volym efter volym av böcker och handskrifter staplade kors och tvärs över golvet och på hyllor längs väggarna i det översta tornrummet. När han hade hittat tre eller fyra volymer innehållande till synes intressanta handskrifter (ofta äldre kasserade sådana som använts för att binda in böckerna) slutade han för dagen och tog med sig dem till sin kammare där han i lugn och ro kunde studera och fotografera texterna. Nästa morgon återvände han till biblioteket med böckerna och samma procedur upprepades. Samtidigt sorterade och katalogiserade han skrifterna.
En dag mot slutet av sin vistelse fann Smith en tryckt bok som innehöll en handskriven text. Han tog med boken till sin kammare och läste där textens överskrift: ”Ur breven från den höghelige Klemens, författaren av Stromata; till Theodoros”. Han visste att Stromata var ett verk av Klemens av Alexandria och trodde sig veta att inga brev av honom hade bevarats. Upprymd över sin upptäckt lät han fotografera sidorna tre gånger. Bokens pärm saknades och även om han kunde se att det var en utgåva av Ignatios brev kunde han inte avgöra vilken utgåva, och han lät därför fotografera också bokens första och sista sidor, och kunde fem månader senare med hjälp av dessa fotografier identifiera boken som Isaac Vossius första utgåva av Ignatios äkta brev från 1646. Smith ville inte förlora värdefull tid och möjligheten till nya viktiga upptäckter genom att ödsla tid på att försöka tyda texten på plats, och väntade därför med detta till efter det att han lämnat Mar Saba.
När Smith återkommit till Jerusalem lät han framkalla filmerna och kunde börja arbetet med att tyda och översätta texten. Han upptäckte då att Klemens utöver att fördöma karpokratianerna också citerade ur en längre och dittills okänd utgåva av Markusevangeliet.
miniatyr|Morton Smith undervisar om Paulus vid ett seminarium på Columbia University år 1989. Nästan genast delade Smith sin upptäckt med sin gode vän och mentor, professor Gershom Scholem, som var verksam vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, där Smith tidigare studerat. Osäker på om brevet och evangeliet verkligen kunde vara äkta, insåg Smith att han måste rådfråga experter på grekisk 1700-talsskrift, experter på Klemens och på Markus, för att kunna avgöra om brevet var äkta. På väg tillbaka till USA träffade han sin tidigare lärare på Harvard, Henry Cadbury, och visade honom brevet. Cadbury ansåg att fyndet var spännande och att brevet kunde vara äkta, men uppmanade Smith att studera det noggrant innan han berättade om det för andra. För att kunna dela upptäckten med andra forskare utan risk att bli bestulen på den, lät Smith i december 1958 lämna in sin egen transkription av brevet med en preliminär engelsk översättning till Library of Congress, för att tillförsäkra sig upphovsrätten. Därefter rådfrågade Smith många experter på skilda områden om deras syn på texten. Två år efter sin upptäckt, den 29 december 1960, lät Smith på ett möte på Society of Biblical Literature offentliggöra brevet.