Uno Emrik Åhrén, född 6 augusti 1897 i Stockholm, död 8 oktober 1977 i Arvika, var en svensk arkitekt, konsthantverkare, skriftställare, professor och betydelsefull stadsplanerare. Han blev känd som en av funktionalismens främsta företrädare i Sverige och ingick 1933–1947 i den banbrytande Bostadssociala utredningen. Han var Sveriges förste professor i stadsbyggnad 1947–1963.Nationalencyklopedin online, ne.se/uno-hren

Åhréns bidrag till stadsutvecklingen i Sverige är att betrakta som kontroversiellt. Han hade ett starkt engagemang i bostadssociala frågor och deltog flitigt i den bostadspolitiska debatten. Åhrén betraktade inte arkitektur som en fråga om stil, utan som "ett av de viktigaste verktygen för formandet av ett socialt rättvist samhälle." 1942 gav han ut manifestet Arkitektur och demokrati 1942, där han självkritiskt såg tillbaka på sitt eget och funktionalisternas arbete under 1930-talet: "Man tog fasta på vissa närliggande, lätt preciserbara önskemål och behov, men man lät en mängd djupare liggande mänskliga behov ligga obeaktade." I vissa kretsar har han beskrivits som en "stadsmarodör" sett till hans betydelse i att omdana både arkitektoniska värden och medföljande kulturliv i flera av Sveriges städer i samband med den stadssanering som Åhrén var drivande i.

Uno Åhrén var son till redaktören Emil Åhrén och Erika Österman samt gift första gången 1927 med Greta Bovin, som avled 1932, andra gången 1938–1945 med Kerstin Bergström och tredje gången från 1949 med Anna-Lisa Westman.https://runeberg.org/vemardet/1953/1208.html Han var far till Kaj Åhrén, Tom Åhrén och Per Åhrén.

Liv och verk thumb|left|Fordhuset, Stockholm 1930–1931.

Utbildning och yrkesroller Uno Åhrén utexaminerades som arkitekt vid Tekniska högskolan i Stockholm 1918. Efter examen kom han huvudsakligen att ägna sig åt stadsbyggnadsarkitektur och stadsplanering. Han var stadsplanechef i Göteborg 1932–1943, chef för Svenska Riksbyggen 1943–1945 och utnämndes 1947 till professor i stadsbyggnad vid Tekniska högskolan. År 1974 promoverades han till teknologie hedersdoktor vid samma lärosäte.thumb|Radhusområde i Norra Ängby 1931–1940.

Teoretiskt och publicistiskt arbete Uno Åhrén var en av huvudförfattarna till funktionalismens programskrift Acceptera (1931), utgiven året efter Stockholmsutställningen. Han beskrev funktionalismen som en kritik av tradition och auktoritet tillhörande ett försvinnande samhälle och menade att varje arkitektonisk stil var ett uttryck för sin tids sociala och kulturella förhållanden.

Han deltog aktivt i bostadspolitiska och arkitektoniska debatter genom artiklar i bland annat tidskriften Byggmästaren. Bland hans mest uppmärksammade texter finns debattartikeln Brytningar (1925), där han formulerade den ofta citerade tanken att utseendet är en yttre konsekvens av rationell teknik och förnuftig ekonomi.

Åhrén var redaktör för Byggmästaren 1929–1932 och ansvarig utgivare för tidskriften PLAN vid dess grundande 1947.

Utställningar Åhrén medverkade med inredningar på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 och Parisutställningen 1925. För Bygge och Bo-utställningen i Äppelviken 1927 ritade han tre villor på Stavgårdsgatan 43, 45 och 47 (hus nr 1–3 i utställningen). Dessa hus ligger idag i stadsdelen Stora Mossen i Bromma.

Uno Åhrén hade en central roll vid Stockholmsutställningen 1930 som arkitekt och ideolog. Han var ansvarig för bostadsavdelningen och medverkade med bostäder, inredningar och möbler, med särskilt fokus på rationella, ljusa och hygieniska bostadstyper för hushåll med begränsade ekonomiska resurser. Åhrén var även en av huvudförfattarna till programskriften Acceptera (1931), som formulerade den socialt engagerade funktionalismens idéer och kom att få avgörande betydelse för utställningens genomslag och det moderna svenska bostads- och stadsbyggandet.

Han deltog även i ett flertal utställningar med arkitektur, inredning och scenografi, bland annat Scendekorativ konst 1916–1936 på Drottningholms teatermuseum (1936), Liljevalchs konsthall (1958) samt senare visningar i Lund och Köpenhamn.

Byggnader ritade av Åhren (urval, kronologisk) 1920 – Villa ”Solsidan”, Malmgatan 12 (då nr 6), Sigtuna.

1926 – Biograf (nybyggnad för biograf och konditori), Stadskvarteret, tomt nr 18, Sigtuna.

1927 – Tre villor för Bygge och Bo-utställningen, Stavgårdsgatan 43, 45 och 47, Äppelviken/Bromma (idag Stora Mossen).

1928 – Om- och tillbyggnad av butiks- och bostadshus, Stora gatan 58, Sigtuna.

1928–1930 – KTH:s kårhus ”Nymble”, Stockholm (tillsammans med Sven Markelius).

1928–1929 – Borgmästargården (Borgmästarvägen 2), Sigtuna.

1929–1931 – Fordhuset (Magasin 10), Tullvaktsvägen 11, Stockholms frihamn.

1930 – Biografen Flamman, Hornstull, Stockholm.

1931 – Radhus längs Bällstavägen, Norra Ängby, Stockholm (HSB).

Formgivning och konsthantverk Utöver arkitekturen var Åhrén verksam som konsthantverkare. Han formgav tapeter, kakelugnar och öppna spisar för Upsala Ekeby och S:t Eriks Lervarufabriker, silverkorpus för Karl Wojtech och Hallbergs Guldsmeds AB samt utkast till gravvårdar. Vid Parisutställningen 1925 belönades han med guldmedalj för sina silverarbeten.

Uno Åhrén ritade även möbler för Gemla Fabriker (Gemla AB) i Diö, bland annat sittmöbler i böjträ under 1920- och 1930-talen. I Gemlas dokumentation tillskrivs Åhrén exempelvis stolen Donau (daterad 1930) och museisamlingar anger honom som formgivare i kombination med Gemla AB som tillverkare (t.ex. karmstol tillverkad 1923). På auktionsmarknaden beskrivs flera av Åhréns Gemla-modeller som del av en större möbelkollektion framtagen för Stockholmsutställningen 1930.

Uno Åhrén knöts tidigt till Firma Svenskt Tenn och samarbetade med grundaren Estrid Ericson under företagets tidiga utveckling. När Svenskt Tenn 1927 flyttade butiken till Strandvägen 5 i Stockholm ansvarade Åhrén för inredningen av de nya butikslokalerna och ritade bland annat ett uppmärksammat tennklätt innertak. Åhréns formgivning för Svenskt Tenn finns även dokumenterad i museisamlingar. I Nationalmuseums samlingar ingår ett specialbeställt bord för 18 personer och en golvskärm ritade av Åhrén efter uppdrag kopplat till Svenskt Tenn. År 1933 ritade Uno Åhrén en kista i tenn på uppdrag av Firma Svenskt Tenn, beställd av den tyske nazistledaren Hermann Göring. Uppdraget var kopplat till hanteringen av kvarlevorna efter Görings hustru Carin Göring, som avlidit 1931 och senare flyttades till minnesanläggningen Carinhall i Tyskland. Kistan var utformad i stramt funktionalistisk stil, i linje med hans övriga formgivning under perioden. Det är viktigt att tillägga att uppdraget inte speglar formgivarens politiska övertygelser (eller Firma Svenskt Tenn grundare Estrid Ericson). Åhrén verkade i vänsterradikala och socialistiskt präglade kultur- och planeringsmiljöer och publicerade bland annat i tidskriften Clarté. Han har i efterhand beskrivits som en radikal röst i bostads- och stadsbyggnadsdebatten och ingick i kretsar med tydlig social reformistisk och demokratisk inriktning.

Som teaterdekoratör utförde han scenografin till Eugene O’Neills Sällsamt mellanspel (1928).

Nätverk, idévärld och betydelse Åhrén tog tidigt intryck av Le Corbusiers arkitektur och det socialt inriktade tyska bostadsbyggandet under 1920-talet, med Walter Gropius som central gestalt. Han hade, liksom Gunnar Sundbärg och Sven Markelius, tidig kontakt med CIAM:s internationella arkitektsamarbete från 1928.

Han ingick i kretsen kring Alva och Gunnar Myrdal och delade tidens starka övertygelse om att bostaden och stadsplaneringen kunde bidra till en mer jämlik och demokratisk samhällsutveckling.

Samlingar Uno Åhréns verk finns representerade vid bland annat Nationalmuseum, Kulturen i Lund och Nordiska museet.

Övriga arbeten (urval) miniatyr|Åhréns sekretär "Paradiset" från 1924, visades på Parisutställningen 1925. Villor i kvarteret Eldstaden i Stora Mossen, Bromma, Stockholm 1927, del av utställningen Bygge och Bo Fordhuset för Ford Motor Company, Stockholms frihamn 1930–1931 och 1946–1949 Biografen Flamman vid Hornstull, Stockholm 1930 Radhuslänga i kvarteret Hälsingerunan i Norra Ängby, Bromma, Stockholm 1931–1940 Stadsplanen för Skår, Göteborg 1933 Stadsplanen för Johanneberg, Göteborg 1937 Stadsplanen för Strömmensberg, Göteborg 1938

Befattningar Formgivare på Svenskt Tenn 1927–1931 Göteborgs stadsplanechef 1932–1943 Chef för Riksbyggen 1943–1945 Professor i stadsbyggnad vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1947–1963

Referenser Noter

Webbkällor

Tryckta källor

Svensk Arkitektur, Byggförlaget 1986

Svenskt konstnärslexikon del V, sid 768-769, Allhems Förlag, Malmö.

Externa länkar

Kategori:Svenska arkitekter under 1900-talet Kategori:Svenska professorer i stadsbyggnad Kategori:Svenska stadsplanerare Kategori:Kommunaltekniker i Göteborg Kategori:Hedersdoktorer vid Kungliga Tekniska högskolan Kategori:Medlemmar i Congrès Internationaux d'Architecture Moderne Kategori:Representerade vid Nationalmuseum Kategori:Alumner från Kungliga Tekniska högskolan Kategori:Arkitekter från Stockholm Kategori:Födda 1897 Kategori:Avlidna 1977 Kategori:Män